Stora svenska materielinköp

Det är inte så konstigt. Dels har vi (numera) begränsat med personal i försvaret, och då är det principiellt bra att ge dem en överlägsen vagn. (Överlägsen, i betydelsen "så bra man kan göra den"). Detta är en etisk fråga, vårt försvar bygger på att soldaten/medborgaren inte är en krass förbrukningsvara. (Så tänker inte alla).

Sedan har vi de rimliga krigsfallen: Sannolikheten för ett stort pansarslag på Skåne- eller Skaraslätten är inte särskilt stor. Däremot är sannolikheten för stora flyganfall rätt stor, med en sjöburen invasion som avlägsen tvåa. Men för att pansar skall få en avgörande verkan måste flygvapnet och marinen misslyckas stort OCH den invaderande stormakten måste få arbetsro för att föra fram eget pansar i tillräckliga mängder (de behöver dock inte vara monstruösa mängder vagnar ifall Sverige inte själv har och kan föra fram stora stridsvagnsmängder till en invasion.)

Däremot måste (och bör) man försvara sitt territorium effektivt. I skog och småbruten terräng fungerar fortfarande lätta stridsfordon och infanteri utmärkt. I luften krävs ett flygvapen, på territorialvattnet krävs fartyg, ovan och under vattnet. Kustartilleriet är numera nerlagt, men att försvara kustbandet är fortfarande viktigt. Trenden är uppenbarligen också att soldaten är lokaliserad bakom fronten, och vapenverkan sker via robotar (i ordets ursprungliga mening, dvs diverse helvetesmaskiner i luften, på marken och i luften).

För dessa uppdrag passar inte en pansartung territorialarme alldeles bra, även om den såklart kommer att behövas om fienden tar sig iland/över gränsen på något vis. Håller inte Norge och framförallt Finland kan det ju bli så.

Så att uppgradera gammal bra skit till nyare, bättre skit är en sak, att anpassa försvar (och därmed anfallsförmåga) till nya förutsättningar är en annan sak. Att begå misstaget att skapa ett försvar för förra kriget är det många som gör, och det kan bli så att det inte alls är ett misstag. Men det är nödvändigt att se försvaret som ett system av system.

(Den som tänker "NATO ger oss mycket gratis" kan ju bara fundera på ifall Finland får alldeles lätt att avvara några F35 att stötta Sverige och pansarbataljonen som strider i finska Lappland med CAS, ifall de har fullt upp att försvara Helsingfors mot drönaranfall riktade mot bostadsområden...)

Det är inte så konstigt. Dels har vi (numera) begränsat med personal i försvaret, och då är det principiellt bra att ge dem en överlägsen vagn. (Överlägsen, i betydelsen "så bra man kan göra den"). Detta är en etisk fråga, vårt försvar bygger på att soldaten/medborgaren inte är en krass förbrukningsvara. (Så tänker inte alla).

Sedan har vi de rimliga krigsfallen: Sannolikheten för ett stort pansarslag på Skåne- eller Skaraslätten är inte särskilt stor. Däremot är sannolikheten för stora flyganfall rätt stor, med en sjöburen invasion som avlägsen tvåa. Men för att pansar skall få en avgörande verkan måste flygvapnet och marinen misslyckas stort OCH den invaderande stormakten måste få arbetsro för att föra fram eget pansar i tillräckliga mängder (de behöver dock inte vara monstruösa mängder vagnar ifall Sverige inte själv har och kan föra fram stora stridsvagnsmängder till en invasion.)

Däremot måste (och bör) man försvara sitt territorium effektivt. I skog och småbruten terräng fungerar fortfarande lätta stridsfordon och infanteri utmärkt. I luften krävs ett flygvapen, på territorialvattnet krävs fartyg, ovan och under vattnet. Kustartilleriet är numera nerlagt, men att försvara kustbandet är fortfarande viktigt. Trenden är uppenbarligen också att soldaten är lokaliserad bakom fronten, och vapenverkan sker via robotar (i ordets ursprungliga mening, dvs diverse helvetesmaskiner i luften, på marken och i luften).

För dessa uppdrag passar inte en pansartung territorialarme alldeles bra, även om den såklart kommer att behövas om fienden tar sig iland/över gränsen på något vis. Håller inte Norge och framförallt Finland kan det ju bli så.

Så att uppgradera gammal bra skit till nyare, bättre skit är en sak, att anpassa försvar (och därmed anfallsförmåga) till nya förutsättningar är en annan sak. Att begå misstaget att skapa ett försvar för förra kriget är det många som gör, och det kan bli så att det inte alls är ett misstag. Men det är nödvändigt att se försvaret som ett system av system.

(Den som tänker "NATO ger oss mycket gratis" kan ju bara fundera på ifall Finland får alldeles lätt att avvara några F35 att stötta Sverige och pansarbataljonen som strider i finska Lappland med CAS, ifall de har fullt upp att försvara Helsingfors mot drönaranfall riktade mot bostadsområden...)

Men är Sverige ett land som ska kunna föra krig i stora slättlandskap? Inte ens i Ukraina är ju stridsvagnar särskilt användbara i rollen som just stridsvagnar.

Bättre då att lägga mer pengar på något i CV90-klassen och ha stridsvagnar som komplement till detta.

Sverige vill ha tre mekaniserade pansarbrigader. Så ¨Försvaret anser sig vara i behov av ökat antal stridsvagnar. Så minimi är väl 44 st i varje brigad. Eftersom de vill uppgradera just 44 st. Så kommande behovet är 132 strv. I dag har vi 110 st strv 122.

Men visst CV90 har vi också behov av. Då vi redan nu fyller upp kompanier med PATG360.

Så vi får hoppas att vi nu får beställa minst 10-talet strv och 50 talet CV9. För de som vi skickade till Ukraina.

Men priset på nya strv är hutlöst dyrt. Så visst någon mellanlösning av typ IKV skulle vara bra.

Iofs så kan väl kriget i Ukraina och risken/chansen att strv123 blir obsolet pga av erfarenheter från detta krig, men 132 låter i lägsta laget. Om man tänker sig 14strv per mekbat i mekbrigaderna så blir det väl 42/brigad och sedan så ska väl Gotlands regemente ha ett kompani och livgardesbrigaden borde egentligen ha den fjärde bataljonen som mek och Norrlandsregementet som det talas om i försvarsberedningens senaste rapport borde egentligen ha en fjärde mekbat men åtminstone ett strvkompani. Det skulle väl bli 12 kompanier vilekt blir 168 och om man tänker att man inte alltid kan anta 100% tillgänglighet utan kanske siktar mot 90% så blir väl 190str lämpligt, så 70 st nya ovanpå de befintliga 120. Men dyrt blir det, de siffror jag hört är väl ca 30 miljoner Euro per vagn. Förresten angående strf90 så behövs det absolut mer men finns det möjlighet att ersätta den med PBV410 i vissa funktioner i bataljonen? (Det här utgår från de organisationsschema som finns på Ointres.se för svenska mekbat och de har väl drygt 60CV90 per bataljon, skulle den siffran gå att få ned?) https://www.ointres.se/strv_121_och_strv_122.htm

FMV köper 10 giraff-radar från SAAB för att slänga på TGB24. Låter som utmärkt anti-drönar lösning. Borde köpt 10 till av både radar och fordon och skickat till Ukraina för utvärdering.

Iofs så kan väl kriget i Ukraina och risken/chansen att strv123 blir obsolet pga av erfarenheter från detta krig, men 132 låter i lägsta laget. Om man tänker sig 14strv per mekbat i mekbrigaderna så blir det väl 42/brigad och sedan så ska väl Gotlands regemente ha ett kompani och livgardesbrigaden borde egentligen ha den fjärde bataljonen som mek och Norrlandsregementet som det talas om i försvarsberedningens senaste rapport borde egentligen ha en fjärde mekbat men åtminstone ett strvkompani. Det skulle väl bli 12 kompanier vilekt blir 168 och om man tänker att man inte alltid kan anta 100% tillgänglighet utan kanske siktar mot 90% så blir väl 190str lämpligt, så 70 st nya ovanpå de befintliga 120. Men dyrt blir det, de siffror jag hört är väl ca 30 miljoner Euro per vagn. Förresten angående strf90 så behövs det absolut mer men finns det möjlighet att ersätta den med PBV410 i vissa funktioner i bataljonen? (Det här utgår från de organisationsschema som finns på Ointres.se för svenska mekbat och de har väl drygt 60CV90 per bataljon, skulle den siffran gå att få ned?) https://www.ointres.se/strv_121_och_strv_122.htm

Det man skulle kunna tänka sig är någon sorts korsning mellan stridsvagn och bandhaubits. D v s att stridsvagnen har grövre kaliber, större stuvutrymmen och kan elevera för indirekt eld.

Det som fransoser och tyskar nu jobbar på är en vagn med 140 mm kanon för direktriktad eld. Detta skulle kunna bli en "Almirante Belgrano".

Att ha alla brigader som mekaniserade blir dyrt och frågan är om det ens är nödvändigt med tanke på drönarutvecklingen.
Att sätta upp moderna Norrlands/Infanteri brigader med splitterskydd med som du skriver Bv410 istället för Bv206/TG20 är ett alternativ om dessa brigader har adekvat artilleri,lv,pv mm samt välutvecklad drönar och minförmåga.
För försvar lär de var tämligen effektiva om de uppträder i division där det ingår Mekbrigad.

Vad menar du med mekaniserad? Håller med om att vi bör skippa lägga pengar på stridsvagnar. För dyrt, för lite effekt och för mycket logistik för för lite nytta.

Som du säger bör vi ha mer splitterskyddade, uav-skyddade och minskyddade fordon. Även fordon med framkomlighet som BV. Fokus bör vara på att ha massvis med olika splitterskyddade fordon som snabbt kan förflyttas och lasta grejer och förmågor. Allt från drönarbekämpning, mortars, olika korträckviddiga luftvärn, anti-tank och granatkastare, stora mängder drönare, EW, förnödenheter och ammunition för ökad uthållighet för infanteriet som ligger i skydd.

Sen borde vi ha stridsfordon som spjutspetsförmåga med 35mm eller mindre som med splitter och slagstyrka kan trycka ner motståndare i befästa byggnader och skyttegravar medans infanteri lastas av/på. Jag hade även gärna sett att flertalet stridsfordon (om inte samtliga) får förmåga att bekämpa drönare likt lancets med eldrör, potent EW och/eller annan lösning. Jag tror inte stridsfordon ens kommer att kunna nå fram till skottavstånd mot en befäst försvarsställning inom några år om fordonet inte kan plocka ner 5-10 drönare var först. Så priseffektiva är drönare. Det kommer inte räcka att kunna ta ett par smällar ovanifrån. Sikten och band och andra grejer på vagnen kommer gå sönder och hindra effektivt agerande.