Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Ja och det går inte att förbise varför de beter sig som de gör och varför de är arga på en viss myndighet. Det ingår per automatik i trådens ämne, eftersom det är vad hela deras kamp går ut på.
Fia är arg för att hon totalt saknar självinsikt, precis som du.
Hon kan vara hur arg hon vill på socialtjänsten, och det är just det som är hennes problem.
Det är viktigare att ha rätt än att få hem sina barn. Hela hennes "kamp" bekräftar exakt det som socialtjänsten menar är hennes problem, brist på självinsikt, klarar inte av att sätta barnens behov över sina egna, emotionellt otillgänglig och klarar inte av att hålla barnen utanför de konflikter hon skapar med allt och alla runt omkring sig.
Men här kan du få ett väldigt enkelt logiskt resonemang som du kan totalt ignorera och börja raljera om ditt skit igen.
Barnen har visat upp ett icke åldersadekvat sexuellt beteende, ett beteende som de har fått från någon av föräldrarna.
Detta är konstaterad fakta, och ingenting någon av föräldrarna förnekar.
Däremot anklagar båda föräldrarna varandra för att ha sexuellt utnyttjat barnen.
Socialtjänstens jobb är att skydda
barnen från detta.
De gör det och hänvisar båda föräldrarna till att de måste lösa sina respektiva problem.
I pappans fall missbruk, och i Fias fall det ovanstående.
Pappan söker hjälp för sitt missbruk och visar på vilja att förändra sig, och han får ha kvar vårdnaden och umgänge.
Fia däremot kan inte ens acceptera att hon kan ha gjort något fel, utan hon är den perfekta föräldern enligt henne själv, hennes ego är så fragilt att hon klarar inte ens av att låtsas att hon kan ha brister och gå med på de åtgärder som föreslogs långt innan LVU ens vart aktuellt.
Hennes väderkvarns-fight är viktigare för henne än barnen.
När barnen om några år blir så pass gamla att de själv kan avgöra om de vill ha kontakt med Fia.
När de då frågar henne varför hon inte bara gick med på vad socialtjänsten sagt så att de kunde få komma hem igen, vad fan ska hon svara på det?