Fenomenet Villa-ADHD: något måste hända - hela tiden

Jag tror merparten av alla villaägare är såhär.
Delvis så handlar det om ett långt större underhållsbehov på villor. Sedan så byggs det hela tiden till för att öka värdet och även för att impa på vänner, samt knäcka grannarna om med alla nya projekt.
Där emot när man kommer ut i obygden, så kan man nästan bli förbluffad över hur eländigt en del fortfarande kan bo med massa gamla sönderrostiga bilar på tomten odyl. och fallfärdiga ruckel.

Detta.

På somrarna bygger jag ute och på vintrarna inomhus. Blir stressad av att ta det lugnt en dag när jag vet att det finns andra saker man ”måste” göra.

Sedan blir man aldrig nöjd heller, man vill bara börja på nästa projekt. Värdelöst egentligen.

Knappast, de flesta trädgårdar är högst mediokra som bäst.


Drivkrafterna bakom varierar nog oerhört. För min egen del vill jag ha det riktigt fint hemma för att öka min egen trivsel. Det är t ex jävligt mycket mera nice att njuta med ett glas i en riktigt schysst, blommande trädgård på sommaren. Får ingen ro om det är nåt som ser ut som skit och får ingen trivsel av att sitta och titta på bara en gräsmatta.

Sen om andra grannar tycker det är fint är ju såklart inte tråkigt heller. Helst skulle jag vilja att mitt arbete inspirerar andra att vilja ha det finare hos sig också, för det skulle öka min och alla andras trivsel i grannskapet. Det vore ju trevligt om man såg nåt fint åt vilket man än tittade.

Det bör även betonas att man kan göra fint samtidigt som man tänker lite smart kring underhåll. Jag har hela tiden tänkt långsiktigt med mina projekt, alla rabatter får automatbevattning dragen till sig och får marktäckare eller täckbark för att stoppa ogräs, stenläggning utförs på ställen där det finns risk för inkräktande ogräs osv

Det tror inte jag, men det är nog 50/50. Går jag igenom grannarna på min gata är det många som knappt gör några förändringar, men ändå håller undan ogräs och klipper gräsmattan, dvs normal nivå. Sen har vi övriga; en glidande skala från de som gör mycket till de som ligger på extrema nivåer. Har bl a en granne som rent fysiskt inte kan få plats med fler nybyggnationer på tomten. Undrar hur det ser ut där inne?


Jag tycker i grund och botten det är bra att ni som känner ständigt kli i fingrarna kan jobba på ert hus och tomt. Ni hade väl exploderat annars? Utan er hade vi antagligen haft ännu färre hantverkare, för många med Villa-ADHD känns som att de jobbar med praktiska yrken.

Själv känner jag ingen stress över huset. Behöver något fixas kontaktar jag er som kommer och gör ett proffsigt jobb, mycket bättre än vad jag själv hade gjort. Samtidigt sköter jag mitt mer akademiska jobb i egna firman och drar in ungefär samma slantar netto som ert arbete kostar. Trots att jag inte stressar känns det skönt att sjunka ner i en strandstol med en bok på sommaren. Inga problem att sitta still, snarare tvärtom.

Det är väl en blessing och en curse samtidigt. Önskar att jag också kunde finna njutning i att koppla av, för man måste ta det lugnt ibland, annars kraschar man. Sedan ger projekten inte så mycket efter; man går istället omkring och stör sig på det som inte blev 100%, säg en vinkel som man inte fått till helt riktigt utan det glappar 2mm så det blir en ful springa/övergång.

Det är i själva byggandet man slappnar av, iaf jag.

Är väl inget problem om folk trivs med att pyssla med saker, värre om folk gör det för att de känner sig tvingade för att hålla en vis standard då blir det ju ett jävla ekkorhjul.

Sen är det ju självklart tragiskt med folk som har flera pågående projekt som de tar evigheter på sig att genomföra eller aldrig riktigt avslutar så att det blir skit av det även om intentionerna var goda.

Farsgubben hade regelbundna projekt på gården, men då var det högintensivt pysslande där han kunde hålla på 12 timmar per dag sen var det lungt i flera veckor/månader.
Detta utöver små saker att fixa trädgården mm.

Som exempel att måla om huset eller ladugården.
Då var det måla 8-12 timmar per dag åtminstone även om det var semester.
Men då var man klar efter 2-3 dagar varav han kunde bo på stranden 1 vecka om om de va bra väder.

Måste ju va jävligt stressigt att ha fler projekt igång samtidigt som bara står.

Här sa du det, åtminstone för mig viktigaste avgörande.

Folk får fixa hur mycket som helst, vissa njuter av det, men om du aldrig kommer till att använda det du fixat....Varför?

Jag tror att ganska få villaägare skulle hålla med dig på den punkten.
Tycker du att meningen med mat, är att få stå i köket och laga dem också?

Det är ett flyktbeteende och tydligt tecken på att man vantrivs i sin relation, att man ägnar sig åt att försöka renovera sig ur sin ångest och tristess. På sätt och vis är det ju positivt eftersom konsumtionen som följer är bra för ekonomin, en annan markör är ju den ständiga tävlingen dessa människor subtilt bjuder upp till när de ständigt ska berätta om sina projekt för att få ihop sina självhävdelse-poäng, samma beteende som när barn ska visa upp sina teckningar som de har ritat för vuxna människor i hopp om att få höra hur duktiga de är.

Ja det kan vara så att de varken tycker det behövs eller att det är kul, utan de känner sig manade till det.

Problemet är att de inte "bor" i sitt hus. De ska bygga om allt precis hela tiden så att det slutligen endast återstår en skev Alfons Åberg helikopter av rasket. Det är dessa människor som sen ångrar att de inte "var mer med ungarna" för vi ",hade ju huset". Oftast handlar det såklart inte om att förbättra i god takt så att gemensamma familjeaktiviter hinns med (skjutsa till fotboll / cup räknas ej). Det handlar om att dämpa en inre ångest / alternativt direkta order från en lika psykotisk kvinna / partner med små "önskemål" på boendet.

Det kallas driv att skapa, samma sak som motiverar vissa att starta företag, skapa musik osv. Samtidigt sitter degrövarna och muttrar om att det måste vara något fel på dem. Slår aldrig fel.