Den stora samlingstråden om Maidan 2014

Instämmer.


Det förvånar mig inte att du inte förstår innebörden av samtalet och hur det passar in i kontexten av amerikansk inblandning i Maidan. Det är helt enkelt inte ett koncept som ni kan förhålla er till på någon nivå.

Så vi håller oss istället till det som alltid mal mellan era öron, nämligen att allting är ryssarnas fel:


Vänligen länka till det hypotetiska och av dig påhittade samtalet då. Trovärdiga källor tack.


Om du har en konkret poäng så framför den. Beskriv premisserna och visa på kausaliteten mellan Primakovs doktrin och Rysslands förehavande alternativt Putins intentioner.

Exempel på konkret: Project for the New American Century där man hävdar att det politiska- och militära ansvaret för USA är att se till att ingen konkurrerande supermakt kan uppstå i Västeuropa, Asien eller Eurasien/f.d. Sovjet; dvs. att USA ska göra allt för att försvara den unipolära världsordningen*.

Hur många väpnade konflikter ligger USA bakom sedan 90-talet för att försvara den amerikanska hegemonin? Du behöver inte räkna med Ukrainakriget men svaret bör landa norr om 200 för full poäng.

*Colin L. Powell, The Military Strategy of the United States—1991–1992. Washington: US
Government, Printing Office, ISBN 0–16–036125-7, 1992, p. 7.

Så du var naiv.

Vet inte om det var bra eller dåligt av Ryssland, att avslöja att de spionerade på Nuland eller den hon pratade med.
Vilka poäng ville man vinna? Vi är de goda, lyssna på vad amerikanerna sysslar med, de onda.

Nuland uttrckte bara normal frustration. Saker gick inte som hon ville.
Nuland styrde allt? Såklart hon gjorde. 🤣👍

Vad amerikanerna visste om vad ryssarna gjorde vet vi en del av. Men troligen mycket mindre än vad som folk pratar om.

Jaja, du hatar USA. Det är tydligt. Driver vissa individer i tråden, hårt🤣👍

[quote=psychicsailor|89211556]En liten "debunking" av ett vanligt påstående om Euromaidan:

Janukovytj gick emot majoriteten. Så det var korrekt att frånta honom hans roll.

Janukovytj gick emot en majoritet.
Han kunde teckna avtal utan att det skulle godkännas av parlamentet.
Går man emot majoriteten, även om man har den möjligheten, har man bränt sina broar.


Det var exakt det han gjorde. Efter 2014 har intresset växt för en mera 🇪🇺 vänlig inriktning.
Tullunionen har funnits för alla medlemmar i 🇪🇺. Finns en lång rad av orsak och verkan som jag inte går in på.

Nej. Janukovytj och Putin skötte förhandlingarna själva.
Att du drar valsen om ministrar, är bara ett försök att göra frågan, som att detta var en allmän känd historia. Rent av demokratisk…

Ja, naturligt att ex rättsväsendet ska vara åtskilt från styrande makten.
Man måste visa att man är villig att följa de lagar och regler som finns.
Man skulle kunna göra lång utläggning om tullunion, monetärt stöd och annan support, som måste bygga på att alla litar på varandra och att alla vet att regler följs.
En självklarhet. Fattar inte att detta nämns.

Du ljuger eller hittar på.
Varför skulle man öht ha hållit på med förhandlingar med 🇪🇺 om det inte fanns ett klart intresse?

A. Janukovytj förhandlade fram en bra deal med Putin. Inte minst för honom själv privat.
B. Janukovytj trodde att han skulle kunna komma undan med detta ensidiga beslut av honom själv. Övertyga Radan om att det var en bra deal.

Men majoriteten ville närma sig väst.
Inte bli än mer beroende av Ryssland.
Gällde före Euromaidan och än mera efter.

Slutligen. Noterar att du väljer att inte kommentera att Janukovytj inte flydde till EU, USA, utan till Ryssland och Putin.
Janukovytj som inte var Putins pojke.👍🤣

Berkut. Den speciella polisstyrkan.


Varför har man inte ställt dessa inför rätta?
Var finns de ansvariga idag?
Vem styrde denna styrka?
Vem tog de order från?

Vodka: "Janukovytj gick emot majoriteten. Så det var korrekt att frånta honom hans roll."

Nej. Yanukovich var själv folkvald. I USA störtar man heller inte presidenten bara för att han inte håller med parlamentet.

Det spelar ingen roll vad som hände efter 2014. Efter 2014 i östra Ukraina, t ex i Donetsk, har viljan att gå med i EU minskat. Men det kan jag inte använda som argument för om Yanukovich borde störtas, eller sitta kvar för nya val.

Ja, Yanukovich skötte förhandlingarna med EU via ombud (sin högra hand Azarov) och skötte själv förhandlingarna med Putin. Det är väl heller inget argument mot att han skulle störtas? Givetvis måste han förhandla med Putin, inte minst eftersom ett EU-avtal skulle orsaka tullar mot Ryssland, vilket stred mot Russo-ukrainian Friendship Treaty. (notera att vid denna tidpunkt var inga avtal brutna mellan Ryssland och Ukraina).

Du förstår inte varför jag nämnde det med att " Parlamentet gjorde nödvändiga lagändringar". Det är för att det var parlamentets enda roll. Inte att besluta om EU-associering eller något annat. Ifall du nu skulle ha missförstått det.

Under Euromaidan (sen 2013) visste man precis hur avtalet såg ut.
Under tidig 2013 var där en majoritet för EU. Då såg det ut att vara möjligt att riva tullgränserna mot EU, och samtidigt behålla goda relationer till Ryssland. Det hade varit en fantastisk sits för Ukraina. Det var därför Yanukovich vann valet lätt. Sen visade det sig att EU var tuffa i förhandlingarna. Men du kan själv kolla opinionen på Euromaidan på wikipedia (se under "Public opinion about EU integration").

Janukovytj drog, till Ryssland. Man behövde inte kasta ut honom.
Hans högra hand, var är denna minister idag?
Han skulle kunna berätta en del.
Eller?


https://historica.fandom.com/wiki/Serhiy_Arbuzov

Viljan att vända sig västerut har ökat sedan 2014.
Man vill inte ha med Ryssland att göra.

Vem styrde Berkut?
Parlamentet…?

Lite sentida polls. Inget edgy.

Ukraina verkar ha samma breda syn som Sverige, om Nato.

Men det handlar också om EU.


https://www.pravda.com.ua/eng/news/2023/11/29/7430908/

Vi tar ett annat vanligt påstående att debunka om Euromaidan 2014:

"Ukraina avsatte en president helt i enighet med hur men fungerande stat gör med korrupta ledare... I fungerande stater har parlament möjligheter att avsätta även en demokratiskt vald president om denne är korrupt och agerar emot nationen och folkets intresse".

FALSKT OCH MISSVISANDE!

För det första är det intressant att i lång tid trodde många, även experter, att detta var vad som hade hänt. T ex var det så brittiska parlamentsmedlemmar fick det förklarat för sig. Många seriösa medier rapporterade också att presidenten var "impeached". Läget var i stunden väldigt kaotiskt. Och samtidigt började Putins små gröna män röra sig över gränsen till Krim och krävde i FN att Yanukovich skulle återinsättas av världssamfundet och att det var en kupp. De gröna männen gjorde det stressigt för olika aktörer att bestämma sig för vad de skulle göra. Alla viktiga länder i väst skyndade sig att erkänna den nya ukrainska regeringen. Vad hände?

Fakta
Yanukovich flydde landet. Ukrainas parlament följde inte sin egen konstitution. De avsatte inte presidenten för att han var korrupt (det kallas impeachment i Ukraina men det var inte vad som hände). Det fanns inte stöd i parlamentet för att rösta genom "impeachment". Ukrainas konstitution hade ett hål, de som skrivit den hade inte tänkt på vad som skulle hända om presidenten var i utlandet och inte kunde/ville komma hem.

Opinionsundersökningar omkring dessa händelser utanför visade att landet var djupt splittrat under Euromaidan, två stora minoriteter var antingen anti-Yanukovich eller pro-Yanukovich och en liten del var obeslutsam (Se Euromaidan på Wikipedia). Yanukovich och oppositionen var överens om att extraordinärt nyval skulle utlysas.

Olika ukrainier var i telefonkontakt med honom per telefon men han vägrade avgå. Det som hände var att parlamentet bestämde att Yanukovich hade avgått "okonstitutionellt" i och med att han lämnade landet. Allt gick väldigt fort.

Analys
Det korrekta förfarandet i en mogen demokrati. hade varit att låta en domstol undersöka förfarandet. Omröstningen skedde under suspekta former, där parlamentsledamöter fick stryk utanför parlamentet**, och väldigt många avstod från att rösta men 0 röstade till Yanukovichs försvar**. (givetvis för att det hade varit farligt).

Det var heller inte så att parlamentet hade bestämt att Yanukovich skulle underteckna att gå med i EU, och det är inte så att parlamentet utsåg presidenten, motsvarande t ex Sveriges riksdag ber någon bli statsminister och bilda regering. Presidenten är direkt folkvald och uttrycker folkviljan.

Yanukovich flydde för att han märkte att han skulle förlora maktkampen, vilket skulle betyda fängelse innan han fick chansen att smita, det var sista chansen*. Han var troligen korrupt, liksom presidenten före och presidenten efter. Och liksom hundratals medlemmar i parlamentet, som fick lön av olika oligarker och endast Gud vet vem. Ukraina har heller inget rättsväsende värt namnet, de som styr landet skriver domarna också (liksom Yanukovich gjort tidigare).

De som påstår att allt gick rätt till demokratiskt sett är propagandistiska, och det inkluderar många statschefer. Men t om USAs förre ambassadör till Ryssland, Matlock, menar att det var en "kupp"***. Slutsats: Ukraina avsatte inte sin folkvalde president i någon normal mening. De bytte ut honom mot en regim som var illegal. Denna regim utlyste därefter ett nyval där de delar av landet som var under regimens kontroll kunde rösta, så dagens regering uttrycker folkviljan för det territoriella 1991 års Ukraina, minus Krim, och det territorium som hölls av DPR och LPR.

Bonus: https://www.youtube.com/watch?v=djiA8O0ku9I (historisk film där Radan röstar, förstår inte att den inte har fler visningar).

En bra länk om det mer legala:
https://www.ponarseurasia.org/was-yanukovych-s-removal-constitutional/

* = https://carnegieendowment.org/posts/2015/02/a-year-after-maidan-why-did-viktor-yanukovych-flee-after-signing-the-agreement-with-the-opposition?l ang=en

** = https://www.nbcnews.com/storyline/ukraine-crisis/protesters-attack-government-deputy-they-take-kiev-n36156

*** = https://justworldeducational.org/2022/02/amb-matlack-on-ukraine-an-avoidable-crisis/

Mycket påstås av ryssapologeter.

En som var där och var i centrum och kan ge oss förstahandsinformation, Radoslaw Sikorski.
Polens utrikesminister vid den här tiden.
Han var central i den grupp som förhandlade fram stopp på våldet och en politisk väg framåt.
Det har påståtts att Janukovitj jagades iväg eller avsattes. Fel.
I bif artikel, kan man läsa om hur Janukovitj, efter att ha signerat avtalet om nyval, stack. Han dök inte upp till nästa möte. Han drog in säkerhetsstyrkorna och flydde.

Så parlamentet kunde tas över utan att en enda kula avlossades.
Janukovitj anhängare drog tidigt, då de förstod att deras beskyddares dagar var räknade. Nyvalet hade aldrig gått väl för Janukovitj.

Läs artikeln själva.
https://www.bbc.com/news/world-europe-26342882

Donbass och Krim.
Män i gröna uniformer dyker upp.
På Krim så tvingas medlemmar i parlamentet att rösta under hot. Dagens ryska guvernör, då i parlamentet med 3% av rösterna, är ledande i denna kupp. Stödd av Ryssland.

På detta följde Minsk1 september 2014 och Minsk2 i februari 2025.
Två avtal som skulle skapa eldupphör.
Båda sidor bröt mot avtalet.

Från ChatGPT.

Angela Merkel uttryckte sig om avtalet och att det skulle köpa tid åt Ukraina.
Vad menade hon med detta?

När Angela Merkel senare reflekterade över Minskavtalen, särskilt Minsk II, har hon antytt att de inte bara var ett försök att nå en omedelbar fredslösning utan också tjänade ett mer långsiktigt strategiskt syfte för Ukraina. Här handlar det om att Minskavtalen gav Ukraina tid att stärka sin militära, politiska och ekonomiska position inför en möjlig fortsatt konflikt med Ryssland.

Hur Ukraina stärkte sin position:
1. Militär uppbyggnad och modernisering:
• Efter den inledande fasen av konflikten 2014-2015 var den ukrainska militären i ett svagt och oorganiserat tillstånd.
• Minskavtalen möjliggjorde en period av relativt minskad intensitet i striderna, vilket gav Ukraina tid att omstrukturera och modernisera sina väpnade styrkor.
• Ukraina fick också större stöd från väst i form av militär träning och utrustning, framför allt från USA, Kanada och andra NATO-länder.
2. Ekonomisk stabilisering:
• Minskavtalen gav Ukraina utrymme att genomföra reformer för att stabilisera sin ekonomi, som drabbats hårt av konflikten och förlusten av industriella resurser i Donbass.
• Internationella lån och ekonomiskt stöd från IMF och EU hjälpte Ukraina att minska sitt beroende av Ryssland och diversifiera sina ekonomiska samarbeten.
3. Internationellt stöd och diplomati:
• Genom Minskprocessen fick Ukraina tid att förstärka sina diplomatiska band med EU, NATO och andra västländer.
• Minskavtalen framställde Ryssland som en part som inte uppfyllde sina åtaganden, vilket stärkte Ukrainas stöd från internationella aktörer.
4. Nationell enighet och reformer:
• Minskprocessen bidrog till att konsolidera den ukrainska nationella identiteten och minska interna splittringar.
• Ukraina kunde genomföra vissa decentraliseringsreformer, vilket visade en vilja att möta kraven på större autonomi för regioner som Donetsk och Luhansk (utan att ge dem kontroll som Ryssland önskade).

Merkels avvägning:

Angela Merkel har senare förklarat att Minskavtalen kanske inte löste konflikten, men de köpte tid – något som visade sig avgörande när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. Vid den tidpunkten var Ukraina mycket bättre förberett än det hade varit 2014-2015, både militärt och politiskt. Minskavtalen gav alltså Ukraina en möjlighet att inte bara försvara sig bättre utan också att bygga ett bredare internationellt stöd som har varit avgörande i det pågående kriget.


Angela Merkels misstankar om att Ryssland inte var seriösa med att följa Minskavtalen byggde på flera konkreta händelser och mönster i Rysslands agerande både före och efter att avtalen undertecknades. Hennes erfarenhet som förbundskansler och ledande diplomat gjorde henne medveten om skillnaderna mellan officiell rysk retorik och deras faktiska handlingar.

Faktorer som fick Merkel att tvivla på Rysslands avsikter:
1. Rysslands annektering av Krim (2014):
• Rysslands snabba och olagliga annektering av Krim skickade en tydlig signal om att landet var villigt att bryta mot internationella avtal och normer för att uppnå sina geopolitiska mål.
• Trots påståenden om att Ryssland inte var inblandat i konflikten i östra Ukraina, framstod deras agerande på Krim som en uppenbar lögn, vilket underminerade trovärdigheten i Rysslands framtida diplomatiska åtaganden.
2. Rysk militär inblandning i Donbass:
• Ryssland förnekade officiellt sitt deltagande i konflikten i östra Ukraina, men bevisen på rysk militär närvaro, stöd till separatisterna och leveranser av vapen var omfattande.
• Detta inkluderade nedskjutningen av Malaysia Airlines Flight MH17, där Ryssland konsekvent försökte undvika ansvar.
3. Bristande efterlevnad av Minskavtalen:
• Vapenvilorna som överenskoms i både Minsk I och Minsk II bröts gång på gång, med separatisterna (stödda av Ryssland) som huvudaktörer.
• Trots löften om att Ryssland skulle använda sitt inflytande över separatisterna för att säkerställa efterlevnad av avtalen, skedde inga seriösa försök att stoppa våldet.
4. Rysk retorik och propaganda:
• Ryska ledare, inklusive Vladimir Putin, använde en hård och nationalistisk retorik som inte överensstämde med fredsvillkoren i Minskavtalen.
• Genom att utmåla Ukraina som en “misslyckad stat” och en “marionett för väst” visade Ryssland en ideologisk ovilja att låta Ukraina återta kontroll över sina territorier.
5. Geopolitisk strategi:
• Merkel såg att Ryssland använde konflikten i Ukraina som en del av en större strategi för att hålla Ukraina utanför EU och NATO samt skapa instabilitet som kunde användas som påtryckningsmedel mot väst.
• Genom att stödja separatisterna i Donbass kunde Ryssland hålla Ukraina i ett permanent konfliktläge, vilket underminerade dess suveränitet och utveckling.
6. Personlig erfarenhet med Putin:
• Merkel, som hade lång erfarenhet av att förhandla med Vladimir Putin, förstod hans taktik väl. Putin hade en historia av att använda avtal och diplomati som verktyg för att vinna tid och legitimera sina handlingar snarare än för att uppnå verkliga lösningar.
• Hon visste också att Rysslands fokus låg på att säkra sina strategiska intressen, ofta på bekostnad av internationella överenskommelser.

Sammanfattning:

Merkel insåg tidigt att Ryssland sannolikt såg Minskavtalen som ett sätt att vinna tid, stärka separatisternas position och använda konflikten i Ukraina som ett strategiskt verktyg. Trots detta fortsatte hon att driva diplomatin framåt, eftersom hon ansåg att det var viktigt att försöka skapa åtminstone en temporär stabilitet och att undvika en större eskalering. Minskavtalen blev, enligt Merkel, en chans för Ukraina att förbereda sig, samtidigt som det exponerade Rysslands ovilja att agera som en trovärdig fredspartner.

Fortsätter med lite siffror från konflikten i Donbass.

Från ChatGPT:

Mellan 2014 och 2021 präglades Donbass och Krim av konflikter och geopolitisk instabilitet efter Rysslands annektering av Krim och utbrottet av kriget i östra Ukraina. Här är en sammanfattning av de viktigaste händelserna och utvecklingarna under denna period:

Krim 2014–2021
1. Rysk annektering av Krim (2014):
• I februari 2014, efter den ukrainska Euromajdan-revolutionen, tog Ryssland kontroll över Krim med hjälp av militära styrkor utan identifieringsmärken, ofta kallade “små gröna män”.
• En omstridd folkomröstning hölls i mars 2014, där Krim formellt annekterades av Ryssland. Denna annektering erkänns inte internationellt och ses som ett brott mot internationell rätt.
2. Konsekvenser för Krim:
• Ryssland införlivade Krim i sin administrativa struktur.
• Ukrainare och krimtatarer på halvön rapporterade om förföljelser, fängslanden och diskriminering.
• Internationella sanktioner infördes mot Ryssland av EU, USA och andra länder som svar på annekteringen.
3. Internationella reaktioner:
• FN:s generalförsamling antog resolutioner som fördömer Rysslands handlingar.
• Krim blev en strategisk och militär bastion för Ryssland med kraftig förstärkning av militära installationer.

Donbass 2014–2021
1. Utbrottet av kriget (2014):
• Efter annekteringen av Krim utbröt våldsamma protester i de östra regionerna Donetsk och Luhansk, där proryska separatister utropade “folkrepubliker”.
• Kriget eskalerade snabbt när Ryssland stödde separatiststyrkorna med vapen, trupper och finansiering.
2. Minskavtalen (2014 och 2015):
• Minsk I och Minsk II var försök att skapa vapenvilor och en politisk lösning på konflikten.
• Trots dessa avtal fortsatte striderna i varierande intensitet, och de humanitära och politiska lösningarna förblev otillräckliga.
3. Humanitära konsekvenser:
• Över 14 000 människor dog under konflikten fram till 2021.
• Miljontals människor tvingades fly sina hem, många till andra delar av Ukraina eller till Ryssland.
• Regionen präglades av ekonomisk kollaps och bristande tillgång till sjukvård och andra nödvändiga tjänster.
4. Rysk inblandning:
• Trots att Ryssland förnekade direkt militär inblandning, har omfattande bevis dokumenterat dess stöd till separatiststyrkor, inklusive närvaron av reguljära ryska trupper.

Ukrainsk strategi och motstånd
• Ukraina försökte stärka sina väpnade styrkor och minska sitt beroende av Ryssland, särskilt inom energisektorn.
• Landet ökade sitt samarbete med EU och NATO, vilket förstärkte spänningarna med Ryssland.

Internationell dimension
• Konflikten blev en del av en bredare geopolitisk kamp mellan Ryssland och väst.
• Västvärlden införde sanktioner mot Ryssland och tillhandahöll ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina.
• OSSE övervakade konflikten, men insatserna begränsades av svårigheter att få tillträde till separatisthållna områden.

Sammanfattning

Perioden 2014–2021 präglades av fortsatt konflikt och instabilitet. Donbass och Krim blev symboler för Rysslands territoriella ambitioner och för ett djupt sår i relationerna mellan Ukraina och Ryssland. Situationen låg till grund för den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022.

Dödsfall och skadade. Civila och militära.

Här är en sammanställning av de uppskattade förlusterna i konflikten i Donbass och Krim mellan 2014 och 2021, baserat på data från FN, Ukraina och oberoende rapporter:

Totala dödsfall (2014–2021):

Enligt FN:s kontor för mänskliga rättigheter (OHCHR) har konflikten lett till cirka 13 200–14 400 dödsfall. Dessa inkluderar:
1. Militära förluster:
• Ukrainska styrkor:
• Cirka 4 500 döda ukrainska soldater.
• Flera tusen skadade (uppskattningsvis 10 000–12 000).
• Separatistiska styrkor och ryska trupper:
• Cirka 6 500–8 000 döda separatister.
• Upp till 1 000–2 000 döda ryska reguljära soldater.
2. Civila förluster:
• Cirka 3 400 dödade civila.
• Över 7 000 skadade civila.

Omständigheter för förluster:
• Civila dödsfall:
• De flesta civila dödades av artilleribeskjutning, raketattacker och minor.
• Civila drabbades särskilt hårt i belägrade städer som Debaltseve, Ilovaisk och Donetsk.
• Militära förluster:
• Ukrainas förluster var högst under de första åren av konflikten (2014–2015), särskilt i slag som slaget vid Ilovaisk och Debaltseve.
• Separatisters och ryska styrkors förluster var svårare att fastställa på grund av bristande transparens och underrapportering från rysk sida.

Flyktingsituationen:
• Internflyktingar:
• Cirka 1,5 miljoner människor tvångsförflyttades inom Ukraina.
• Externflyktingar:
• Hundratusentals flydde till Ryssland och andra länder.

Sammanfattning:
• Totalt antal döda (militära och civila): 13 200–14 400 personer.
• Totalt antal skadade: Över 29 000 personer (militära och civila).

Konflikten i Donbass var en av de dödligaste i Europa sedan 1990-talet och hade förödande humanitära och sociala konsekvenser för både Ukraina och regionen som helhet.

Det hävdas emellanåt att civila etniska ryssar hade stora dödstal i konflikten.
Här finns ungefärliga siffror.

När det gäller civila förluster i konflikten i Donbass mellan 2014 och 2021 är det svårt att exakt dela upp dödsoffer och skador mellan de två sidorna (ukrainskkontrollerade områden och separatistkontrollerade områden). FN och andra organisationer har dock gett uppskattningar baserat på rapporterade händelser. Här är en översikt:

Totalt antal civila dödade (2014–2021):

Cirka 3 400 civila dödade. Dessa förluster är uppdelade på följande sätt:
1. Ukrainskkontrollerade områden:
• Cirka 1 200–1 500 civila dödades i områden som kontrollerades av Ukraina.
• De flesta dödsfall orsakades av artilleribeskjutning och raketattacker från separatistkontrollerade områden.
2. Separatistkontrollerade områden (Donetsk och Luhansk):
• Cirka 1 500–1 700 civila dödades i områden som kontrollerades av proryska separatister.
• Många dödsfall orsakades av ukrainsk artillerield, särskilt i striderna runt större städer som Donetsk och Luhansk.
3. Områden nära frontlinjen:
• Resterande cirka 200–300 civila dödsfall inträffade i ingenmansland eller nära frontlinjen, där båda sidor besköt varandra och civila drabbades oproportionerligt.

Totalt antal civila skadade:
• Över 7 000 civila rapporteras ha skadats under konflikten.
• Fördelningen mellan ukrainska och separatistiska områden liknar mönstret för dödsfall, med stora skador rapporterade i tätbefolkade städer och byar längs frontlinjen.

Orsaker till civila förluster:
1. Besjutning och bombningar:
• Artillerield och raketattacker orsakade majoriteten av civila dödsfall. Båda sidor använde tungt artilleri i tätbefolkade områden.
2. Minor och oexploderad ammunition:
• Civila dödades och skadades av minor, landminor och oexploderad ammunition, särskilt i frontnära områden.
3. Direkt våld:
• Flera fall av civila avrättningar och övergrepp rapporterades i både ukrainska och separatistkontrollerade områden.

Humanitär situation:

Civila i båda parternas områden drabbades av matbrist, avbrott i vatten- och elförsörjning samt bristande tillgång till sjukvård under hela konflikten. Detta förvärrade den totala humanitära situationen avsevärt.

Även om båda sidor bidrog till civila förluster, anklagas separatistiska styrkor och Ryssland ofta för att ha orsakat fler civila dödsfall genom urskillningslös beskjutning i början av konflikten.

Talen för civila är ca 3400 och fördelat 48/52. Ganska lika.
Större delen av dödstalen var militär.

Siffrorna och texten hämtat via ChatGPT.