Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Historien om vapenförsäljningen innehåller två påståenden:

1) CA sålde sin revolver svart.
2) Köparen var en slumpmässig person i Kungsträdgården.

Här kan det vara så att 1) är sant medan 2) är falskt. CA säger själv att han sålde vapnet svart för att han då fick bättre betalt. Men den betrodde köparen kanske inte hade blivit så glad om CA ledde polisen till honom. Så därför hittar CA på personen i Kungsträdgården.

Hur såg hans bouppteckning ut? Fler vapen än det han sköt sig med?

Fullt möjligt. Men ändrar det något i sak?

Det tragikomiska är också hur vi alla ältar om GM hade keps eller mössa, rock eller jacka, som om det spelade någon större roll nu snart 40 år senare. Det är ju inte så att det idag går att bevisa (eller säkert komma ihåg) vad person X hade på sig mordkvällen.

Visst, de SE-troende kommer att gå i graven med uppfattningen att GM sprang in i gränden iklädd rock och keps med en handledsväska nedtryckt i rockfickan, men för oss andra: spelar det egentligen någon roll?

Jag tror att inte ens den solklaraste bevisning kommer att övertyga. Bara att titta på hur det fortfarande diskuteras kring t ex månlandningen. Vissa personer, verkar vara ett hyfsat stort antal, kan helt enkelt inte acceptera en sanning utan hittar ständigt något att analysera eller förvränga.

Nu var det länge sedan jag grottade ned mig men för mig var det för mycket saker som gjorde han som den troligaste av de utpekade.

1. Beslut som Palme fattade "Ja nu var det ju hela sosseriet" gjorde honom luspank enligt honom själv.
2. Hatet han bar på kring sitt livsöde och Palme fick skulden "enligt släktingar o någon bekant".
3. Sköt hål i TVn när Palme dök upp i rutan när någon/några i familjen var närvarande.
4. Sålde revolver svart till någon. Samma typ som man trodde användes. Tillgång till samma ammunitions typ.
5. Ensamvarg.
6. Dök inte upp på kallelsen
7. Skjuter sig när polisen äntligen tar upp spåret och gör ett hembesök.
8. Erfaren skytt.

Du verkar ha fått en del om bakfoten, enligt mig:

1. Sosseriet gjorde honom knappast luspank. Dessutom blev han pank ett par år efter mordet, om jag förstått det rätt.
2. Hur vet du att han bar omkring på ett hat om sitt livsöde, vart framkommer det? Har jag missat de förhören?
3. Han sköt inte hål i teven när Palme var på rutan, dock råkade ett skott gå av när han gjorde vapenvård. Att Palme var i rutan är en sägen bland CA-fansen, samt att det var en felaktighet nämnd av en släkting till CA (brorsans flickvän?).
7. Han sköt sig inte för att Polisen ringde på, finns mig veterligen inga belägg för det. CA hade varit djupt deprimerad tiden innan självmordet, han hade sänt ut signaler (skrivit ett brev?) till sin bror om sitt mående och (eventuellt) sina funderingar på att ta sitt liv. CAs bror hade försökt komma i kontakt med honom, utan resultat. Då kontaktade brorsan polisen, som gjorde ett hembesök hos CA (poliserna visste inte att CA varit intressant för, och utredd av PU). De plingade på dörren. Ingen öppnade. De ropade in genom brevinkastet (om jag förstått det rätt). Då tryckte CA av geväret.

Håller med dig. Det är oerhört fascinerande (och just tragikomiskt) att vuxna karlar sitter och munhugger och klöser ögonen ur varandra, med anledning av gärningsmannens rock/jacka och keps/mössa. Det är inte friskt. Men periodvis underhållande, både som läsare och utövare i trådarna.

SE- och CA-anhängarna har uppenbarligen det gemensamt, att de vägrar ta av sig skygglapparna, kämpar med näbbar och klor för sin gärningsman. Snudd på sjukligt bland vissa skribenter. Det finns inte en tillstymmelse till objektivitet, eller försöka hålla fler intressanta uppslag i huvudet samtidigt.

Vanlig telefonavlyssning räckte långt. Tillräckligt långt för att veta att taxi inte beställdes, att livvakterna inte tillkallades och att paret Palme sannolikt skulle åka tunnelbana till biografen.

Olof Palme ringde sonen Mårten vid halv sju-tiden. Samtalet visade att valet stod mellan Spegeln på Birger Jarlsgatan 16 (som visade "Mitt liv som hund") och Grand på Sveavägen 45. Kvart över fem lämnade Mårten jobbet (på Adolf Fredriks Kyrkogata 8) och begav sig hem (till De Geersgatan 12). Han passerade Grand på vägen och köpte två biljetter till "Bröderna Mozart" (till sig och sin flickvän Ingrid). Olof och Mårten kom överens om att ses vid Grand (filmen började 21.15). Om Olof och Lisbeth valde samma film. "Mitt liv som hund" visades även på 2001 på Regeringsgatan 8 (på gångavstånd från Västerlånggatan 31). Att de inte gick dit visade sig snabbt. Olof och Lisbeth lämnade bostaden vid halv nio-tiden och gick 250 meter till Gamla Stans station, via Yxgränd, Stora Nygatan, Kåkbrinken och Munkbrogatan. Flera vittnen (Stefan L, Kenth B och Jörgen L) var säkra på att ingen följde efter.

Att paret Palme valde gröna linjen till Grand visade sig på stationen (för den som visste att de valde mellan Spegeln och Grand). De väntade på den sidan av perrongen (Z8445). Flera vittnen såg att de stod där. Det kunde alla se. Inte bara sjuksköterskan Maria P (hennes karta i Z8445 visar var de stod). Att de skulle byta till röda linjen på T-Centralen var osannolikt. Då var de tvungna att byta plattform. De lät ett tåg på röda linjen passera (A7718-4).

Varför valde de andra vagnen? Om de tänkte åka till Rådmansgatan borde de ha valt den fjärde och sista vagnen. Tänkte de åka till Hötorget och lämna stationen vid Kungsgatan? Ingen frågade Lisbeth. De stod mellan bakersta dörrarna i andra vagnen. Vid Hötorget blev några sittplatser lediga. Lisbeth föreslog att de skulle sätta sig. Olof ville hellre stå. Det var bara en station kvar. Albin H och hans flickvän Solveig S (som också blev advokat) stod bredvid och hörde dem prata med varandra. Albin och Solveig fortsatte till Fridhemsplan. De såg att paret Palme lämnade tåget på Rådmansgatans station. Albin var "nästan säker" att ingen annan lämnade vagnen och "säker" att ingen annan lämnade vagnen genom bakre dörrarna. Albin hade "nästan rätt". Johan och Eva K lämnade vagnen genom mittersta dörrarna. Eva K såg att ingen följde efter paret Palme.

Olofs samtal med Mårten visade inte om målet var Spegeln eller Grand. Walkie-talkie-män vid stationerna verkade övervaka resan från Gamla Stan till Rådmansgatan. Där resan började (Gamla Stan) och kunde sluta (Hötorget). Kanske även vid Rådmansgatan och Östermalmstorg (Spegeln låg nära stationen).

Vad var syftet med övervakningen? Att bekräfta resans mål? Det är svårt att se ett annat syfte. Paret Palme kunde åka till Hötorget och lämna stationen vid Kungsgatan. Stationens norra utgångar vid Tunnelgatan stängde kl 19 (EH15383). Inte kl 22 (ett fel i rapporten "En revisionell bedömning" från 1996).

Ankis och Annelis WT-man (ca 23.05 eftersom filmen på Sandrew slutade 23.01), taxiförarens WT-man (ca 23.20) och bingoparets WT-man (ca 23.25) kan vara samme man. Signalementen har flera likheter (även om jackans färg varierar från mörkbrun till ljusbrun och grå). De liknar inte alls GM:s knälånga mörka rock (som de flesta vittnen såg) och mössa med upprullad kant. Sedan 2023 är mössan säker. Anders B och Inge M beskrev den på samma sätt. Både Anders B och Inge M såg att den var blå (som framgår av ljudinspelningen av förhöret med Inge M den 14 mars). Anders B gjorde en teckning av mössan.

WT-männen vid Gamla Stans station vid halv nio-tiden, WT-mannen på Tunnelgatan vid samma tid (kanske sedd av fem vittnen) och WT-gruppen på Holländargatan en halvtimme senare (kanske sedd av två vittnen) är också intressanta. Även WT-mannen söder om Grand (när filmen nyss hade börjat), WT-mannen på Kåkbrinken vid halv åtta-tiden och WT-mannen på Storkyrkobrinken den 17 februari.

Tolv uppslag. EH14839, EAD2778, EEE2618, Z8075, EAA1884, EAC4526, EBA7183, EBB1701, EH20988, EAC6951, Z9077 och Z8041. Kanske fyra män. Ingen är identifierad.

Sju av dessa uppslag (EAD2778, EEE2618, Z8075, EAA1884, EAC4526, EBB1701 och Z8041) kom 1986. Resten kom 1987, 1993 och 2011 och kan vara mindre tillförlitliga. I polisens walkie-talkie-analys 2017 (D21659-14) finns mer än 170 uppslag (där "walkie-talkie" och liknande ord nämns). Många av dem är ointressanta. Många iakttagelser gjordes långt från paret Palmes färdväg i tid och rum. Folk såg walkie-talkies på många platser i Stockholm. Både före och efter mordet. Många uppslag saknar WT-män. Ordet "walkie-talkie" används av andra orsaker. Vissa uppslag saknar trovärdighet. Ett komiskt exempel är E17711.

Fyra av dessa uppslag (Z8075, EAA1884, EBB1701 och Z8041) kom före den 19 mars 1986 (polisen efterlyste iakttagelser av WT-män på ett flygblad som delades ut till boende på Norrmalm).

Skelleftehamnsvittnet (EBE898) tror jag inte på. Historien verkar uppdiktad. WT-männen vid Brunkebergstorg (EED6945) och Norra Latin (EBC14459 och EBF19678) tror jag inte på. De saknar funktion. Det gör även WT-mannen på Tunnelgatan före elva (EBC10006 och EBD375). DN-fotografen Åke M hörde Kjell Östling i piket 3230 och en av hans kollegor ("hallå där uppe hur är det?"). Tiden (23.35) och samtalets innehåll stämmer (D4594). Att 3230, 1230, 1220 eller 1520 är inblandade är trams. Claes Djurfeldt berättade själv (i en intervju i Arbetet på tvåårsdagen) att han fick upp en Coca-Cola vid trappkrönet. Han förföljdes i 30 år för en Coca-Cola-burk. Som han berättade om själv.

Leif G.W. Perssons "ryktesscenario" (i TV-serien "En pilgrims död" från 2013) tror jag inte på. Ingen följde efter paret Palme i Gamla Stan eller i tåget (som Perssons GM gör i TV-serien). Männen som Per M, Ingrid L, Sergiusz Z och Leila K såg följde inte efter. Per M:s "lodartyp" (fantombild 6) var långt efter, Ingrid L verkar ha sett samme man som Leila K, spärrvakten Sergiusz Z såg en vanlig resenär och Leila K såg en berusad man (fantombild 17). Per M inledde den 1 mars med att säga att "ingen verkade följa efter" paret Palme. "Lodartypen" (som var långt efter paret) dök upp i minnet den 2 mars. Att tågföraren Göran S såg två män stiga på tåget efter paret Palme var en anka av Sven Anér (Göran S träffade Anér av en slump 1993). Göran S visste inte att paret Palme var i tåget (Z8590). Anér "glömde" att fråga.

Många vittnen i Gamla Stan och på Rådmansgatans station såg att ingen följde efter. Att följa efter statsministern är ingen bra idé. Särskilt inte 300 meter på Sveavägen. Om man vill undvika att bli sedd (och inte är en ensam galning). Bankomatbesökaren som inte använde bankomaten (fantombild 21) väckte för mycket uppmärksamhet (när han lämnade bilen). Vittnet John V kände igen honom fem minuter senare (EAD622). En alternativ GM hade inte väckt så mycket uppmärksamhet. Taxikaparen i Gamla Stan (fantombild 13) var en taxikapare (Z8078). Av samma skäl.

Livvakterna John-Erik H och Björn S fick inte veta att paret Palme skulle på bio och visste inte efteråt att de hade varit på bio (som framgår av juristkommissionens förhör). Palmes åtta livvakter jobbade i par en vecka i taget. De flesta bodde för långt bort (flera mil bort). Livvakterna hade jour i sina bostäder. De hade ingen övernattningslägenhet i Gamla Stan (en sådan planerades). Endast två av åtta livvakter bodde i innerstan. En intressant artikel om den saken finns i DN den 26 september 1993.

Palme hade ett nummer att ringa (inte åtta). Samtalet vidarebefordrades till jourhavande livvakt. Vid ett tillfälle (kanske flera) svarade ingen. Samtalet vidarebefordrades inte (ett tekniskt fel som borde ha åtgärdats). Lisbeth nämnde ett exempel (i förhöret den 3 november 1993). Palmes besök hos Alva Myrdal på Stortorpskliniken i Trångsund den 1 februari (en månad före mordet). Ingen svarade när Palme ringde. Han tog bilen och körde själv.

Lisbeths chef Margareta N och journalisten och fotografen från tidningen Statsanställd hörde att paret Palme skulle på bio, men inte vilken dag. Palme var inte dum. Obehöriga fick inte veta i förväg var han skulle vara och när. Om han var utan livvakter (utanför "gyllene triangeln" mellan bostaden, riksdagshuset och regeringskansliet). Vilket han var ibland. "Hur kunde det hända, det var ju ingen som visste att vi skulle gå på bio", sa Lisbeth till syster Ingeborg på Sabbatsbergs sjukhus (A13812-3). Bra fråga. Två svar finns. Någon avlyssnade telefonen i familjen Palmes bostad. Någon upptäckte paret Palme innan filmen började.

Man kan inte motbevisa en ensam GM (i framtiden kanske man kan). En ensam GM kan ha fortsatt på västra sidan av Sveavägen och korsat gatan vid reklampelaren 15 meter norr om Tunnelgatan. Han kan ha väntat en halv minut före skotten. Man kan påstå (tills vidare) att Inge M (som såg att GM väntade i "3 - 4 minuter") och Pia E (som såg att ingen följde efter från Grand) båda såg fel. Man kan påstå (tills vidare) att WT-männen hade andra orsaker. Brottet preskriberas inte. Utredningen kan fortsätta.


Angående Christer A:

https://www.flashback.org/sp89189697


Angående Stig Engström och mannen på David Bagares gata:

https://www.flashback.org/sp89149450

https://www.flashback.org/sp89151750

https://www.flashback.org/sp89178583

https://www.flashback.org/sp89179889

https://www.flashback.org/sp89193571

Så sett spelar väl inte mycket i diskussionen kring mordet roll, eftersom det högst troligen inte kommer att lösas och i varje fall inte genom den här typen av diskussioner kring mordplatsen.

Men att både LP och LJ som är närmast mördaren har blå jacka på honom och att Tensonmannen i blå jacka i övrigt oidentifierad då har stor sannolikhet att vara mördaren som följt paret från bion är ju ändå lite intressant allmänt då det mer eller mindre utesluter mer avancerade scenarion och att mördaren väntade vid Dekorima eller någon annanstans. Det är den rimligaste slutsatsen om än inte helt fastslaget förlopp. Längre kommer man knappast om inte någon nu levande person kan avslöja trovärdigt vem denna person var. CA, CP, en kurd, en polis eller Säpoman som hatade Palme, en RAF-medlem? Någon annan? Vem vet?

Det är helt klart att Säkerhetspolisen mördade Palme enligt mig. Värre avgrund av mänskligt avskum kan ej hittas, "Hemliga poliser" som leker Gud. Sen hittar man en pundare som erkänner allt, och sen saboterar man hela polisutredningen inifrån polismyndigheterna, så alla får gissa sitt.

Om man vill kolla på autokratiska myndigheter behöver man ej kolla längre än diktatoriska Säkerhetspolisen och en demokratiskt vald ledare och folkkär sådan som Olof Palme föll offer för denna grymma myndighet som mördar våra politiker.

Analyserar fallet och kommer alltid till den slutsatsen. Även om Säkerhetspolisen själva måhända inte höll i skjutvapnet (utan lejde en) så gjorde Säkerhetspolisen därefter så grova förundersökningsfel att man kan konkludera att Olof Palme mördades av Säkerhetspolisen. Polisutredningen och livvaktsarbetet kring Olof Palme är så kalkylerat dåligt att man måste konkludera ovanstående. En stor del av skulden ligger hos den mest odemokratiska myndigheten i Sverige, Säkerhetspolisen. Vidare så att inte "ansvaret fallit på någon" är en utstuderad metodik som Säkerhetspolisen har, att alltid undvika allt ansvar, så det är föga förvånande att gemene man inte anklagar Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisen är inga amatörer som misstagit sig med livvaktsskyddet åt Olof Palme och dessutom gjort en dålig polisutredning utan klara avslut, nä Säkerhetspolisen är en kalkylerad och extremt demokratihotande myndighet som vet exakt vad.

Om man inte håller med om att Säkerhetspolisen har mördat Olof Palme så är man indoktrinerad eller räddhågsen, om man är en fritänkare är Sanningen redan framlagd och case closed, helt ointressant...

Ja det stämmer att TP hade kontakt med PU långt innan artiklarna i Filter och innan boken men det det var med PU före KP:s ledarskap. TP hade ju förgäves letat efter anledningen till att Engström avfördes och varit i kontakt med både Hans Ölvebro och Dag Andersson. Speciellt den senare hade varit väldigt tillmötesgående men hade inget svar. Det verkar som det inte ens var LL:s bok som var det som väckte PU:s intresse för Engström, TP skriver i sin bok:

Krister Petersson hade bett personalen börja om från noll. Därmed hade den omstartade utredningen relativt omgående stött på Stig Engström.
-Genom att vi är och nosar på brottsplatsen blir det ju så, säger utredaren. Han poppar upp, han gör givetvis det.

(Samtalet med utredaren hade TP i juli 2017)

Verkar alltså som ingen av författarna kan ta åt sig äran av PU:s nyväckta intresse för Engström även om LL:s bok naturligtvis ligger närmast till hands, TP:s bok fanns ju inte ens vid den här tiden.