Citat:
Ursprungligen postat av
FuKinWangKa
Om du bygger en bomb och detonerar den någonstans så någon dör, är det du eller bomben som bär ansvaret?
Ett barn som aldrig fått kärlek eller korrekt uppfostran är en bomb.
Alla blir imte förävare och alla förvare har inte varit utsatta själva samtidigt så påverkar en himla massa utamför familjen också. Rafaella har t.ex en mamma som jag instinktivt tycker illa om rörande vad som verkar vara hennes attityd mot dottern men mamman är inte allt. Rafaella har både haft en bror som hon kunnat uppleva kärlek med samt en lillasyster som också innebär en kärleksfull relation.
Det är snarare isåfall hantering av barnen som mycket små so påverkar deras utveckling eftersom kärlekslös hantering, våld etcetera ger hjärnskador men alla dåliga föräldrar är inte kändlokalla mot suna små spädbarn och förskolebarn. Och även om barn inte fått det grundläggande men ändå skador av irreversibel karaktär så har vi otroligt mycket adoptivbarn som visar stt de klarar sig
mycket bra i livet överlag, även med psykisk ohälsa och anknytningsskador. Varför? Den omvårdnad de fått något senare samt att de vuxit upp i medelklassmiljöer utan att tvingas utstå utanförskap, fattigdom, kriminella anhöriga, prokriminella jämnåriga osv. Inte ens när adoptivbarn söker sig till problem och hamnar i kriminalitet och missbruk brukar det sluta lika illa som för de som vuxit upp under strukturell diskriminering, marginalisering, och socioekonomisk utsatthet trots att de kan ha komplicerade relationer till adoptivföräldrar i somliga fall samt uppge kä slor av identitetsförlust, avsaknad av kärlek under uppväxten.
Mot ondska måste det finnas goda element runt omkring och problemet är helhetsbilden. Den här mordkonstelationen är exempelvis ett av samhället skapat nätverk. Det väger enormt tungt det med.