Fr en tid sedan gjorde jag en trd om Hgerpartiet de konservativa. mnet leder in p en strre, bredare diskussion om fenomenet konservatism som subkultur.
Fr att illustrera kan jag ta mina egna erfarenheter: jag r konservativ, ven om jag p gamla dar inte har ngot strre intresse eller engagemang fr ideologin. Nr jag var en ung student fr 10-15 r sedan, dremot, s umgicks jag en del i konservativa kretsar (inga nmnda, inga glmda).
Mycket av konservatismen som fanns dr handlade inte bara om sikter och vrderingar, utan om ett stt att prata, fra sig och kl sig, som drog tankarna till en nstan mytologisk dtid. Det fanns unga killar i vre tonren som kldde sig i tredelad kostym, rkte cigarr och bar hatt. Det fanns jmnriga kvinnor som bar klnning/kjol av rent politiska (!) skl, i protest mot feminismen. Gamla institutioner som stndsriksdag, skrvsendet och statskyrkan romantiserades och det fanns hos mnga ren aversion mot partipolitik; dagens samhlle ansgs s frfallet att det var bttre att drmma sig bort till en svunnen dtid. Intelligenta, vltaliga 18-20-ringar uttryckte sikter som deras mor- och farfrldrar, nr de sjlva var unga, hade uppfattat som extremt lderdomliga. P sittningarna sjns och sklades det fr Gud, konung och fdernesland, kyrka och familj. Husgudarna hette Vilhelm II och Gustav III. P kavajslagen bars konungamonogram och engelbrektsbgar.
Det var en fascinerande milj, men ngonting de flesta vxte ifrn - ngra valde tillslut att engagera sig i SD, M eller KD, dr de hgtravande principerna fick ge plats fr torr realpolitik. En liten grupp blev kvar, fr evigt fast i den ungdomens lderdomliga ideal. Rent politiskt/kulturellt kan man tnka sig konservatismens motsvarighet till KPML(r) och Proletren.
Tankar kring detta fenomen? Ser det fortfarande ut shr bland konservativa ungdomar, eller har konservatismen genom SD och Tidavtalet blivit s pass normaliserad att man inte lngre behver denna subkultur?
Fr att illustrera kan jag ta mina egna erfarenheter: jag r konservativ, ven om jag p gamla dar inte har ngot strre intresse eller engagemang fr ideologin. Nr jag var en ung student fr 10-15 r sedan, dremot, s umgicks jag en del i konservativa kretsar (inga nmnda, inga glmda).
Mycket av konservatismen som fanns dr handlade inte bara om sikter och vrderingar, utan om ett stt att prata, fra sig och kl sig, som drog tankarna till en nstan mytologisk dtid. Det fanns unga killar i vre tonren som kldde sig i tredelad kostym, rkte cigarr och bar hatt. Det fanns jmnriga kvinnor som bar klnning/kjol av rent politiska (!) skl, i protest mot feminismen. Gamla institutioner som stndsriksdag, skrvsendet och statskyrkan romantiserades och det fanns hos mnga ren aversion mot partipolitik; dagens samhlle ansgs s frfallet att det var bttre att drmma sig bort till en svunnen dtid. Intelligenta, vltaliga 18-20-ringar uttryckte sikter som deras mor- och farfrldrar, nr de sjlva var unga, hade uppfattat som extremt lderdomliga. P sittningarna sjns och sklades det fr Gud, konung och fdernesland, kyrka och familj. Husgudarna hette Vilhelm II och Gustav III. P kavajslagen bars konungamonogram och engelbrektsbgar.
Det var en fascinerande milj, men ngonting de flesta vxte ifrn - ngra valde tillslut att engagera sig i SD, M eller KD, dr de hgtravande principerna fick ge plats fr torr realpolitik. En liten grupp blev kvar, fr evigt fast i den ungdomens lderdomliga ideal. Rent politiskt/kulturellt kan man tnka sig konservatismens motsvarighet till KPML(r) och Proletren.
Tankar kring detta fenomen? Ser det fortfarande ut shr bland konservativa ungdomar, eller har konservatismen genom SD och Tidavtalet blivit s pass normaliserad att man inte lngre behver denna subkultur?