Konservatism som (studentikos) subkultur

För en tid sedan gjorde jag en tråd om Högerpartiet de konservativa. Ämnet leder in på en större, bredare diskussion om fenomenet konservatism som subkultur.

För att illustrera kan jag ta mina egna erfarenheter: jag är konservativ, även om jag på gamla dar inte har något större intresse eller engagemang för ideologin. När jag var en ung student för 10-15 år sedan, däremot, så umgicks jag en del i konservativa kretsar (inga nämnda, inga glömda).

Mycket av konservatismen som fanns där handlade inte bara om åsikter och värderingar, utan om ett sätt att prata, föra sig och klä sig, som drog tankarna till en nästan mytologisk dåtid. Det fanns unga killar i övre tonåren som klädde sig i tredelad kostym, rökte cigarr och bar hatt. Det fanns jämnåriga kvinnor som bar klänning/kjol av rent politiska (!) skäl, i protest mot feminismen. Gamla institutioner som ståndsriksdag, skråväsendet och statskyrkan romantiserades och det fanns hos många ren aversion mot partipolitik; dagens samhälle ansågs så förfallet att det var bättre att drömma sig bort till en svunnen dåtid. Intelligenta, vältaliga 18-20-åringar uttryckte åsikter som deras mor- och farföräldrar, när de själva var unga, hade uppfattat som extremt ålderdomliga. På sittningarna sjöns och skålades det för Gud, konung och fädernesland, kyrka och familj. Husgudarna hette Vilhelm II och Gustav III. På kavajslagen bars konungamonogram och engelbrektsbågar.

Det var en fascinerande miljö, men någonting de flesta växte ifrån - några valde tillslut att engagera sig i SD, M eller KD, där de högtravande principerna fick ge plats för torr realpolitik. En liten grupp blev kvar, för evigt fast i den ungdomens ålderdomliga ideal. Rent politiskt/kulturellt kan man tänka sig konservatismens motsvarighet till KPML(r) och Proletären.

Tankar kring detta fenomen? Ser det fortfarande ut såhär bland konservativa ungdomar, eller har konservatismen genom SD och Tidöavtalet blivit så pass normaliserad att man inte längre behöver denna subkultur?

Fascinerande läsning. Får mig att tänka på Donna Tartts Den hemliga historien och den svenska kopian av vår egen Lydia Sandgren: Samlade verk, som handlar om konst och akademi på åttiotalet, då att leva myten om den svenska litteraturen tycks ha varit som störst.

Ni gick alltså runt i en maskerad i princip? Säkert var det ett sätt att göra lagom mycket uppror mot vad som upplevdes som en brackigt nyrik eller enkel pingstkyrklig bakgrund, men ni hade i bakhuvudet att ni en dag skulle växa upp.

Ser framför mig någon som blev ensam kvar och fortfarande framlever sina dagar i tweed, någonstans i en bokbelamrad tvårummare belägen i typ Flemingsberg.

Mycket träffsäker kommentar, exakt så! Jag har delvis kvar mina värderingar, även om jag blivit lite mer liberal/pragmatisk med åren. Däremot är jag i allt väsentligt en vanlig svensson idag, tweeden och punchen är borta... Tänk en före detta punkare, som lever ett normalt familjeliv men ibland drömmer sig tillbaka till de anarkistiska tonåren med musik, fester och fylla.

Det gläder mig att du lever ett liv som du är nöjd med! Mycket bättre än att vara instängd i tweed eller behöva fixa tuppkam året runt. Ungdomsåren kan verkligen vara magiska. Man ska nog inte gräva för mycket i dem. Det har jag gjort av olika anledningar, bara för att se några av mina vackraste minnen falla sönder och bli till stoft. Vi maskeradmänniskor, fantasins människor, vi som dras till drömmar och visioner, vi kan också vara snack utan verkstad, fastna i olika typer av missbruk, aldrig växa upp. Eller, som i de flesta fall, skyddas vi av vår bakgrund och blir våra föräldrar, som i Kentlåten. Jag är glad att du och dina vänner klarade spärren. Inget fel att hålla hårt i minnen. Men kanske blev allt för allmänt nu. Jag skulle mycket gärna läsa mer om den här subkulturen som helt förbigått mig innan du berättade om den.

Det ror jag inte. Det där låter som min farfarsfars verklighet. (Han var högerman.)

Degens "konservativa" verkar mest skälla på storföretagare och romantisera bögknackning. I varje fall om man läser deras inlägg här på siten.

Jag besökte föreningen Heimdal under min tid i KDU, det måste ha varit runt 2010-11 eller nåt. En fascinerande miljö, TS beskrivning är helt korrekt. Samhället går framåt men i vissa små bubblor står tiden still. När jag tänker tillbaka är det som att se ett 100 år gammalt fotografi.

Tänker ibland på en låt av Magnus Uggla där han sjunger om nån gammal hippie, "en kvarleva från -67" eller nåt. Lyssnade mycket på den låten förr, påminner lite om min egen ungdom, fast jag aldrig var hippie utan konservativ. Allt är så slätstruket idag och när vi unga konservativa inte kunde påverka samhället så drömde vi oss tillbaka till fornstora dar. Mycket var också en protest mot Nya Moderaternas blekhet, där politiken blivit liberal och borgerliga/konservativa attribut och kläder blivit bannlysta. Kanske var vi fåniga som tog strid för rätten att bära pärlhalsband eller klubblazer men det blev en viktig identitetsmarkör, precis som en halsduken för en fotbollssupporter.

Idag har konservativa det mkt lättare. Tre av fyra partier i regeringsunderlaget är starkt påverkade av konservatism, en helt galen tanke när jag var ung. När konservatismen nu blivit folklig (på gott och ont..) genom SD försvinner behovet av konservativa accessoarer.

Då har vi kanske träffats irl på nån sittning.

"Vi samlar oss, vi sluter oss, kring mörkblå ideal!
Kung och moral, kyrkolokal, hej mina mörkblå bröder!
En lagom dos av reaktion vi ger er som lektion.
Konservativ - det är vårat liv - det gör så att hjärtat blöder.

Så skynda er nu rödingar att byta snart er tro.
För annars ska vi lära er, med sulan av vår sko!
Vårt kamp är stark, vår kamp är hård, men rättvis dock ändå.
Vi går med sång, vi går med spel, och fyllda glas Bordeaux!"

Det kan aldrig vara på riktigt! Eller?

100% seriös. Den slagdängan har vi sjungit i cigarrökens dimma. Många år sedan men melodin glömmer jag aldrig

Jag dör!! I en tråd igår kritiserade en användare en annan för att inte uttrycka sig korrekt nog för att vara konservativ, men det där är rent talspråkligt. Kan du hitta något sätt att lägga upp en länk till en musikslinga vore jag evigt tacksam. Det är inte varje dag nuförtiden man stöter på något helt nytt för en.

Menar du en inspelning? Någon sådan finns ej vad jag vet, en del texter/sånger hittar du bara i sångböcker som hålls inom föreningarna.