Citat:
Ni har lite halvrätt allihopa. Nu var det ett par 10 plus år sedan jag var mer insatt i FNs Barnkonvention och just Sverige, men jaa, (ut ur mitt minne nu) så stärkte Sverige tyngden av FNs Barnkonvention i Sverige år 2020, den skrevs väl in i grundlagen, eller något sådant. Och någon ratificering år 1990, men det är år 2020 som nu gäller i Sverige.
Men Sverige plockar och väljer det dom typ vill från FNs Barnkonvention, ex att man inte får begränsa barn/unga hur som helst.
Sedan så misstänker jag att den svenska versionen av FNs Barnkonvention inte är godkänd av FN själva (den från år 1990 var det inte), FNs Barnkonvention godkänns bara av FN själva på 5 språk, och svenska är INTE ett av dom.
Bl.a. är det svenska "barnets bästa" extremt felaktigt, på engelska är det "in the childs intrest" som gäller, vilket snarare ger en hint att alla "omhändertagna" barn bör ha en advokat som typ God Man, någon som är frikopplad från allt och bara tänker juridiskt, alltså ser till att barnet/den unge får den vård det behöver, den terapi hen behöver. Man kan ju börja med den lagstiftade läkarundersökningen av barnläkare som ska ske vid varje LVU-utredning, men som nästan ALDRIG utförs! Man kan ju nästan misstänka att de inte vill att barnets försämring på detta område ska kunna mätas, alltså barnet mådde ganska bra när det omhändertogs, men mår sämre efter samhällsvården!
De barnadvokater som finns/anlitas idag, är alldeles för kompis med soc och inte självständiga, tyvärr.
Men Sverige plockar och väljer det dom typ vill från FNs Barnkonvention, ex att man inte får begränsa barn/unga hur som helst.
Sedan så misstänker jag att den svenska versionen av FNs Barnkonvention inte är godkänd av FN själva (den från år 1990 var det inte), FNs Barnkonvention godkänns bara av FN själva på 5 språk, och svenska är INTE ett av dom.
Bl.a. är det svenska "barnets bästa" extremt felaktigt, på engelska är det "in the childs intrest" som gäller, vilket snarare ger en hint att alla "omhändertagna" barn bör ha en advokat som typ God Man, någon som är frikopplad från allt och bara tänker juridiskt, alltså ser till att barnet/den unge får den vård det behöver, den terapi hen behöver. Man kan ju börja med den lagstiftade läkarundersökningen av barnläkare som ska ske vid varje LVU-utredning, men som nästan ALDRIG utförs! Man kan ju nästan misstänka att de inte vill att barnets försämring på detta område ska kunna mätas, alltså barnet mådde ganska bra när det omhändertogs, men mår sämre efter samhällsvården!
De barnadvokater som finns/anlitas idag, är alldeles för kompis med soc och inte självständiga, tyvärr.
Fel igen. Ni verkar inte förstå vad den juridiska termen "ratificering" betyder. När en stat har skrivit under en konvention är ratificering nästa steg, vilket innebär att den omvandlas till lag i det berörda landet. En ratifikation innebär att staten ändrar sin nationella lag för att den ska stämma överens med konventionen. Den blir då ett juridiskt bindande dokument.
Sverige har följt konventionen sedan 1990. Ingen del har förändrats sedan den antogs som en lag, den enda skillnaden är möjligtvis domstolarnas utökade möjlighet till att tolka lagen utifrån praxis. Orsaken till att man valde att förtydliga konventionen genom att göra den till lag var för att exempelvis soctanter inte förstod att en ratificerad konvention är lika bindande som en lag.
Och nej, barnkonventionen är inte en grundlag.
Allt det här har jag redan förklarat i flera inlägg och blir egentligen ett avsteg från tråden, så detta blir det sista inlägget från mig i frågan. Mer info finns på regeringens hemsida och i propositionen till lagen.
