Citat:
Jag vet inte om någon annan har reagerat på att i början så vägde hunden prick 21 kg.. en stund senare så har hunden medans den har varit "försvunnen" helt plötsligt gått upp i vikt 300 gram och väger nu 21,3 kg helt plötsligt. 
Hur man ens har koll på exakt vad hunden väger kan också vara lite märkligt.. om man inte väljer stt väga den varje dag.
Min teori är att någon i familjen har tagit livet av hunden. Ett scenario kan vara att A har slagit hunden som tillslut säger ifrån. Och ja, alla hundar kan säga ifrån oavsett hur tränade dom är, eller hur snälla och blabla. Så hunden biter A och antingen får då P psykos eller A och tar livet utan hunden.
För att då kunna köpa en ny hund så kan inte den sanningen få komma fram så klart och därför startar man en häxjakt och påstår att hunden är stulen.
Alternativt nummer 2. Är att hunden har blivit en börda, för många har fått bevittna om vad A har utsatt hunden för och med tanke på anmälan från LS som ändå brukar ta kontakt rätt snabbt om att det finns en anmälan så rimmar det inte bra och därför måste hunden "försvinna"
Sen må det här vara oftopic men varför är kvinnan utåtagerande egentligen? Är det att P som verkar vara lite väl "mån" om henne och inte vill ha kvinnan på ett hem någon annanstans möjligtvis har använt kvinnan till att begå något sorts övergrepp på? Och därför blir A utåtagerande? Som sagt bara en liten tanke som kom upp när assistenter i samma ålder har fått höra många olämpliga kommentarer om deras kroppar från en brukares förälder som inte är relevant i yrket.
Så därför kan även ett till scenario vara och jag hoppas att det inte är så att A har blivit utsatt av pappan, och att sen då A börjar utsätta hunden vilket då kommer fram och för att rädda sitt egna skinn så måste hunden bort illa kvickt så ingenting kommer fram (som sagt, bara spekulationer)
Hur man ens har koll på exakt vad hunden väger kan också vara lite märkligt.. om man inte väljer stt väga den varje dag.
Min teori är att någon i familjen har tagit livet av hunden. Ett scenario kan vara att A har slagit hunden som tillslut säger ifrån. Och ja, alla hundar kan säga ifrån oavsett hur tränade dom är, eller hur snälla och blabla. Så hunden biter A och antingen får då P psykos eller A och tar livet utan hunden.
För att då kunna köpa en ny hund så kan inte den sanningen få komma fram så klart och därför startar man en häxjakt och påstår att hunden är stulen.
Alternativt nummer 2. Är att hunden har blivit en börda, för många har fått bevittna om vad A har utsatt hunden för och med tanke på anmälan från LS som ändå brukar ta kontakt rätt snabbt om att det finns en anmälan så rimmar det inte bra och därför måste hunden "försvinna"
Sen må det här vara oftopic men varför är kvinnan utåtagerande egentligen? Är det att P som verkar vara lite väl "mån" om henne och inte vill ha kvinnan på ett hem någon annanstans möjligtvis har använt kvinnan till att begå något sorts övergrepp på? Och därför blir A utåtagerande? Som sagt bara en liten tanke som kom upp när assistenter i samma ålder har fått höra många olämpliga kommentarer om deras kroppar från en brukares förälder som inte är relevant i yrket.
Så därför kan även ett till scenario vara och jag hoppas att det inte är så att A har blivit utsatt av pappan, och att sen då A börjar utsätta hunden vilket då kommer fram och för att rädda sitt egna skinn så måste hunden bort illa kvickt så ingenting kommer fram (som sagt, bara spekulationer)
Det är i princip helt klarlagt att hunden blivit stulen och att de som gjort det är personer som sannolikt tjänstgjort hos familjen tidigare eller är lierade med personer som tjänstgjort hos familjen tidigare. Det finns till och med personer här inne som säger sig veta var hunden finns… och att personerna som stulit henne inte avser lämna henne tillbaka. Fd personal har också skrivit i andra grupper att de upplevt att pappan letat efter hunden utanför deras bostäder och det i sig visar på att det är osannolikt att han skulle ha gjort något mot hunden. Det finns egentligen ingen anledning att betvivla att familjen vill få tillbaka sin hund. Sen blir det en annan fråga om de får hunden tillbaka huruvida den kan återgå i tjänst med dottern. Det kommer sannolikt i så fall behöva utredas av Länsstyrelsen. Och skulle de anse att den inte kan det så kan hunden i så fall omhändertas och omplaceras av LS.
Det finns inga tecken eller något annat som tyder på att flickan skulle vara misshandlad eller utnyttjad av sin pappa. Det är bara nys ifrån personer här inne som vill smutskasta just honom så mycket de kan.
Det är ganska vanligt att utåtagagerande finns med i anamnesen hos en del personer med allvarligare diagnoser på autismspektrum. I det här fallet har det också beskrivits som att flickan har en utvecklingspåverkan också och att hon beskrivs som att i vissa avseenden har en metal kapacitet på en nivå som kan återfinnas hos ett betydligt yngre barn. (Jag har ingen egen kännedom om flickans anamnes men det är de saker som framkommit främst ifrån familjens beskrivningar av henne).
Hur aktivt utåtagerande en person blir beror däremot mycket på hur personal och andra runt personen beter sig och inte minst på hur stämningar och tonfall och attityder är i omgivningen. Dvs är det t ex mycket konflikter och tjafs på ett boende eller i en personalgrupp så smittar det av sig exponentiellt till en person med liknande funktionsvariationer. Och tillsammans med ångest som också är en ofta påtaglig del i anamnesen hos en person med svårare autism så blir steget till utåtagerande inte långt. Utan det räcker med små triggers för att en ganska kraftig reaktion ska komma väldigt snabbt. Sen är det i vissa avseenden precis som med vilken person som helst att beteenden som man får ”öva” mycket på blir mer och mer frekventa. Därför blir bemötandet och närvaron av personer (eller djur) som tycker om en och som stadigvarande finns där betydelsefullt. Samtidigt som att leva i den ständiga uppmärksamhet som att bli omhändertagen innebär också kvarhåller en person i en viss nivå av självupptagenhet. Lite på samma sätt som kändisar ibland också kan bli lite odrägliga. Så autismen är en del. Hur man blir bemött och om man får möjlighet att utveckla sig och inte bara bli hanterad så kan också förbättringar ske. Och då blir arbetet med en sådan person också lättare. Att jobba med assistanshundar är en typ av insats som visat sig ha mycket god effekt. Men det kräver ju att teamet runtomkring är med på det tåget och kan axla det extra ansvar som det också medför att en hund finns med. Här verkar ju ingen ha förstått sig på vare sig hundens funktion eller sin roll som assistent. Och det verkar också ha saknats vettigt ledarskap över alla de här unga personerna som ömsom anställts ömsom sparkats eller sagt upp sig…
För att fungera behövs ett assistansteam som består av personer som kan stå lugna, trygga och som innehar stor kompetens och som verkligen vill jobba med personer som kommer att ge dem en utmaning. Men istället blir det ofta som här stor personalomsättning och att personalen består av väldigt unga människor som vare sig har utbildning i vad det innebär att jobba med svårare NPF eller erfarenhet och ett ledarskap som sitter någonstans i Norrland och inte är närvarande. Och det skapar grogrund för mer incidenter i vardagen och förstås också mer drama och konflikter. Och att döma av hur både pappan och personalen uttalar sig om varandra så förstår man att det är ingen som någonsin betett sig särskilt professionellt eller tryggt i närvaron av den här flickan. Utan det verkar ha pågått en massa tjafs kring arbetsmiljön också. Och det är illa skött av alla inblandade när det blir så.
Det skulle väl möjligen vara hunden Essie då som betett sig bäst med henne.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera