Den stora tråden om konsten att gå ut ensam, (tips och trix).

Vilka nattklubbar i stockholm är bra ifall man vill gå ut ensam idag ?

Ingen nattklubb bättre eller sämre för soloartister.

Känns som att det här är ett ämne som dyker upp rätt ofta på olika ställen och i olika trådar på olika plattformer. Jag har aldrig riktigt förstått varför? Är det för att vi är rädda för ensamheten? Är det för att vi är rädda för hur folk ser på en som ensam person? Är det miljön i sig som är obehaglig utan att ha "skyddet" av att vara en grupp?
Det är ju aldrig någon som funderar på om dom kan gå till matbutiken eller bolaget på egen hand, eller sitta i en park med en öl och en bok eller bara gå en promenad i skogen för sig själv. Är alltså stigmat just att vara ensam på lokaler med utskänkningstillstånd? Eller lokaler där det ganska ofta är tänkt att du ska socialisera med andra?
Själv skulle jag nog säga att jag går ut på krogar/pubar/klubbar 80% med mig själv och telefonen som sällskap. Sen är ju tråden startad nästan innan smartphones var en grej, så det är mer förståeligt. Men idag? Förr gick jag ofta ut och satt i baren och läste böcker dock. Eller så sitter man en halvtrött tisdag och pratar jobb med baren mer eller mindre själv i lokalen 19:30 och käkar lunch om man råkar vara ledig.
Så ja... Vart vill jag komma med det här? Reda ut vad andras stigma just runt det här är? Äh. Fan vet. Jag gillar att dricka öl och titta på folk.

Det här var rätt obehagligt och läskigt när jag hade flyttat till en ny stad under tiden man pluggade.

Eftersom man inte hittade i området/ staden man flyttat till och man inte hade några vänner den första tiden så var ledigheten från studier rätt rastlösa och tråkiga.
Förutom att studiebidraget inte var särskilt högt så var ju exempelvis gå på bio eller fika eller ta en lunch så särskilt prioriterat i sitt studentliv. Vilket gjorde att man kände sig rätt ensam och gick inte ut på krogen , restaurangen för man ville inte sitta själv.

Folk brukar ju inte gå på uteställen ensamma, och i synnerhet inte fredags-/lördagskvällar. Och ännu mindre på de största festkvällarna på året, som Nyårsafton, Midsommarafton och Valborgsmässoafton. Så gör man det, så kommer folk nog att dra slutsatsen att man "måste" göra det om man ska kunna gå ut alls, för att man inte har några vänner. Och det är skämmigt för många, idealet är ju att vara populär och ha många vänner.

Ett tips är att passa på och göra det utomlands, och om någon frågar så nämner du något påhittat ärende som fört dig till den stan. Då är det ju inte konstigt, att du går ut och testar stans nöjesliv när ärendet är avklarat. En annan stad i Sverige än den du bor i, är också en möjlighet.

Det är synd att det ska vara så, för livet är så kort. Vi förstör för varandra med sådana här attityder.

I Stockholm är det rätt vanligt att gå ut själv, så det beror nog mycket på hur utbudet av ställen är.

I så fall har det ändrats. Jag bor någon annanstans nu, men när jag var ung bodde jag i Stockholm. Då i alla fall var det helt omöjligt för en ung människa, eller en kvinna i någon ålder överhuvudtaget, att gå ut ensam. Skulle ha sett mycket märkligt ut. De enda som gjorde det var medelålders män, som kunde sitta ensamma och dricka i baren. Men om dem sa folk också, att de var patetiska. "Hur blir man sådan?", liksom. Tråkigt.

Är man snygg o charmig är det alltid rät/lätt att gå ut själv men är man ful blir det betydligt jobbigare. Tillhör man den senare gör man bäst i att gå på sunkpub där hittar man alltid nya vänner speciellt om man bjuder på en runda.

Jag började gå ut i STHLM’s innerstad i slutet av 90-talet, då var det inget konstigt alls att gå ut själv.

Skulle inte säga att det är konstigt idag heller. Har tyvärr inte varit ute så jättemycket efter pandemin, men var ute själv flera gånger före pandemin, och det var inga konstigheter med det då.