Citat:
Ursprungligen postat av
Kryptonitonia
Jag tänker att du skriver utifrån lag och ordning. Hur allt ska fungera i de bästa av världar. Men så fungerar ju inte människor, eller hur? Det vet vi av hundratals historier om hur arbetstagare varit rädda att agera och gjort saker som de egentligen inte vill, eller som gått dem emot, eller inte vågat säga något, förrän de kanske slutat på sin arbetsplats. En del kanske inte kan få ett nytt jobb så lätt och hur jävligt det än är, så kanske de inte kan visselblåsa och agera för då ryker jobbet och enda inkomsten. Etc etc.
Jag tycker givetvis det är beklagligt om flera personer sett hur Essie far illa men inte anmält tidigare. Varje dag måste ha varit ett helvete. Och det är inte rätt mot A heller att utsätta både henne och hunden för det, för hur det än är, så är det bästa att A får lära sig gränser. Det är ju bland annat det assistenterna ska hjälpa henne med. Hon borde enligt mig inte ha fått ha djur i sin närhet alls. Ser man efter kort tid att det inte fungerar, så avsluta uppdraget för djuret. Omedelbart. Det har ALLA som jobbar där ansvar för att agera i. Men det krävs också kunskap hos personal som vi pratat om här i tråden. Kunskap om djurs behov. Och människors behov. Vissa kanske inte haft det. Andra kan ha varit för rädda för att säga något, för att skriva, för att kontakta LS tidigare. Vem vet?
Jag tycker bara det här är tragiskt ur så många aspekter. Men först och främst för hunden som faktiskt är den farit mest illa. Det är hunden som inte kunnat ta sitt pick och pack och dragit. Som inte kunnat säga ifrån. Som är kuvad att lyda, som det framkommer av hela historien.
Men ansvaret gäller ju inte bara personal. Mamman och pappan som känner sin dotter, men som också varit anställda, och som jag förstår hjälpt till att ordna hunden till henne har ansvar som föräldrar. Grannar om de sett något, den som godkänt Essie och A som ekipage om den personen anat oråd, veterinärer om de träffat på Essie och tänkt tanken att allt inte står rätt till, folk på gatan som kanske sett Essie gassat i solen om de uppgifterna stämmer. Det här handlar om att stå upp för någon som inte själv kan göra det. Varför folk sedan inte gör det, eller först efter ett tag.. det vet bara de individerna.
Fast nu börjar du fabulera utifrån egen fantasi.
Som situationen ser ut så vet du faktiskt inte om det överhuvudtaget förekommit någon misshandel av hunden? Eller om flickan är våldsam på ett sätt som är skadligt för hunden? Eller om det är så att det varit mycket svårt att få okunnig personal med bristande kompetens att sköta de uppdrag som ingått i deras arbetsuppgifter och därför fått lämna sina uppdrag och då surnat till och vill hämnas på familjen? Eller om det handlar om gränsdragningar och missförstånd och situationer som blåsts upp till för stora proportioner. Man kan ju bara titta i den här tråden så förstår man snabbt att det en person tycker är helt ok djurhantering tycker en annan är totalförkastligt. Så utan att veta exakt vad som hänt så kan man inte springa iväg och dra slutsatser.
Vi som utomstående vet ingenting bortom att det påstås en herrans massa saker. Och alla de sakerna har börjat påstås efter att hunden försvunnit.
I det finns det många saker som kan vara helt fel. Och det finns många frågetecken. Men i grunden är det bara synd om hunden OM den blivit illa behandlad. Om den inte blivit illa behandlad så är det synd om flickan och hennes familj. Och det är där alla vi som är utomstående står. Och vet inte var längs hela det spektrat som sanningen finns.
Jag tittar därför bara på faktiska förhållanden och ställer frågor utifrån det. Det är mycket märkligt om den här hunden av all personal som någonsin jobbat under tiden hunden funnits med i bilden uppfattat det som att den blir illa behandlad men att ingen i något sammanhang under sin tid som anställd sagt någonting till någon för att uppmärksamma de förhållandena under månad efter månad. Med alla de både öppna och anonyma möjligheter som finns särskilt för vårdpersonal.
Sen plötsligt när de fått sparken (om det nu stämmer att det är fem personer som nyligen fått sparken) så börjar man både anmäla och är villig att begå brott mot tystnadsplikt (som gäller även efter man avslutat anställning i såna här sammanhang) och kanske till och med har vågat kidnappa hunden?
Samma personer som då tidigare inte ens vågat skriva en icidentrapport eller ringa anonymt till IVO som anställd eller till LS för att göra en Lex Maja anmälan eller ens berättat för sin chef eller någon på kommunen?
Det är mycket märkligt. Och det väcker frågor både om arbetsförhållanden. Men också om sanningshalt och motiv.
Men rent allmänt så är det faktiskt ganska fyrkantigt att jobba i patientnära yrken. Och det ingår som en skyldighet att göra vissa saker. Att föra journal är en sådan sak. Följa rutiner en annan. Som man inte har rätt att låta bli. Och det vet också arbetsgivare. Så det räcker med ett telefonsamtal till någon kontrollinstans om man hindras i sinyrkesutövning, så kommer det att hanteras och då är man i så fall betydligt mer skyddad än de här påstådda fem individerna i så fall är nu… när de istället riskerar allmänt åtal.
