Citat:
Ursprungligen postat av
Scoutsin
”Jag tror jag tror jag tror”. Det är något du kan ägna dig åt i andra sammanhang. I verkligheten vet du ingenting (om du inte är anmälaren förstås…😎 å kanske inte ens då om du bara är sur på en fd arbetsgivare som du vill få tvåla till) om hur omständigheterna sett ut, precis som alla vi andra som inte har någon insyn. Men nu kommer ingen få någon insyn.
1. En anmälan består aldrig av ”vittnesmål”. En anmälan lämnas inte under ed eller sanningsansvar som det heter i svenska rättssammanhang. I en anmälan kan man påstå precis vad som helst, man blir aldrig skyldig att kunna bevisa sig eller sitta i en domstol och under sanningsansvar riskera påföljd om det visar sig att man ljuger. En anmälan är ingenting annat än att jag berättar en historia som är sann eller inte till en myndighet som på grund av att jag berättar något alls blir skyldiga att ta ställning till anmälan och om de kommer fram till att det kan finnas fog för anmälan väljer att öppna en utredning. Sen är det deras ansvar och inte anmälarens att utreda på det sätt som myndigheten finner nödvändigt. Och har man beskrivit sådana saker som citerats här i tråden är sannolikheten mycket stor att myndigheten väljer att agera.
2. Att man inte tycker att en myndighet agerar tillräckligt snabbt legitimerar absolut inte att ta lagen i egna händer. Och att brott då helt plötsligt blir något tillåtet.
3. Om anmälaren ansåg att hunden svävade i livsfara så kunde anmälaren ha angett det i sin anmälan. Om hen ville att Länsstyrelsen skulle agera skyndsamt. Anmälaren kunde då också ha vänt sig till polisen.
4. Svar på din fråga; Ja, för ett akutbesök krävs att situationen är akut. Vilket är rimligt. Om situationen inte är akut, så får man vänta in att myndigheten gör sin utredning. Det legitimerar inte att man själv agerar brottsligt.
1. Man misshandlar inte djur.
2. Man misshandlar inte djur.
3. Man misshandlar inte djur oavsett även om det inte är en akut fara för djurets liv
4. Man misshandlar inte djur.
Lägg sen till pappans okunnighet om ansvarsfull djurhållning och om assistanshundars brukbarhet. Jag tror inte pappan var beredd på att anmälningen till länstyrelsen skulle grävas fram. Pappan tror att han kan komma undan med det som han (fast publicerat av släkten) skrev i facebookgruppen. Ny sopas spåren igen flitigt på nätet, innan skiten träffar fläkten.
Förmodligen hade väl ekipaget inte ens klarat de nya testerna som det snart var dags för. Det är ju troligen därför man redan efter ett par dagar började prata om att skaffa en ny assistanshund. Vilket jag hoppas att den här familjen aldrig gör.