Citat:
Jag läste den långa repliken i hundbloggen som någon tidigare här länkade till och fick några funderingar.
Först och främst vill stå upp för djuren som arbetar för människor och i tjänst. Den som skrivit svar på bloggen påstår att föräldrarna haft "hundens säkerhet för ögonen". Det kan jag inte uttala mig om de haft eller inte, så det lämnar jag därhän, men i samma stycke hävdas det att "man har andras ögon på sig, vilken är den viktigaste spiken i kistan som bör begrava dessa påhopp" (om att Essie skulle ha farit illa i hemmet). Hen som skriver, menar även att anmälningar skulle gjorts om Essie blivit utsatt för exempelvis misshandel. DET vill jag säga emot.
För det första: ögon finns säkert på familjen och andra som har djur, men det betyder INTE att djur har det bra. Många ser men agerar inte. Många vet men säger inget. Många upplever att felaktigheter mot djur begås men vet inte vad de ska göra. Är man dessutom anställd i ett hem där ett djur far illa, tror jag FÅ personer gör en anmälan till Länsstyrelsen. Anledningar till det kan vara oändliga: rädsla att arbetsgivaren ska avskeda en, rädsla för andra represalier, rädsla att familjen en arbetar hos ska börja fråga ut vem som anmält, osäkerhet om det som förekommer är "rätt" trots allt, en övertygelse att hunden/djuret inte har det så illa och att det viktigaste är brukaren, okunskap om djurs behov osv.
Så nej och åter nej. Ögon eller öron spelar faktiskt inte så stor roll. Anmälningar görs alldeles för sällan där de skulle ha behövts fast omgivningen ser. Fast de vet. Så nej igen. Ingen spik i kistan anser jag lägger locket på för gott att Essie skulle ha utsatts för något. Men det betyder heller inte att hon gjort det, förstås. Jag vill ändå nyansera påståendet i bloggsvaret. För det är ju kritiskt tänkande personen vill att vi har. Så varsågod.
Samma person nämner även att Essie ser ut att ha det bra på alla bilder som tagits och därmed mår hon bra. Skitsnack, säger jag krasst. För det första: bilder kan väljas ut utifrån önskemål om hur en individ ska gestaltas. För det andra: en blank päls säger en del, men inte allt. Det kan ta tid innan djur uppvisar fysiska symtom på psykiskt lidande. Det kan göras på så många fler sätt än via pälsen och det är långt ifrån alltid det framkommer på stillbilder i foto.
Djur som mår psykiskt dåligt eller är kuvade, inte får utlopp för sina behov, sin personlighet, inte känner trygghet etc, kan visa det på sätt fotografier ALDRIG kan visa. Det kan vara små små företeelser i vardagen, hur hunden rör sig, hur hunden äter, hur hunden väljer att fästa blicken, hur hunden kissar, om hunden har ont i magen, att hunden biter på tassar, att hunden inte törs säga ifrån... Listan kan göras lång. Så nej även här: Bilder säger inte allt om hur Essie mår.
Ta en bild på ett barn som misshandlas eller en kvinna som far illa av sin make. Sätt individen i på en sandstrand en solig dag och ge personen en glass i handen och lägg ut på FB med en trevlig kommentar. Ingen skulle kunna tro att barnet eller kvinnan misshandlas av samma person som tagit kortet. Man kan inte säga det av ett foto alla gånger.
Hundar är dessutom experter på att behaga och lyda och göra allt för att överleva, då de inte har andra möjligheter hur illa behandlade de än blir. Andra blir aggressiva, det vet jag, men långt ifrån alla.
Så med det sagt, tyvärr... Skulle vi tänka så som den som svarat på bloggen gör kring djur, skulle fanimej inga anmälningar göras och djur fara enormt illa.
Först och främst vill stå upp för djuren som arbetar för människor och i tjänst. Den som skrivit svar på bloggen påstår att föräldrarna haft "hundens säkerhet för ögonen". Det kan jag inte uttala mig om de haft eller inte, så det lämnar jag därhän, men i samma stycke hävdas det att "man har andras ögon på sig, vilken är den viktigaste spiken i kistan som bör begrava dessa påhopp" (om att Essie skulle ha farit illa i hemmet). Hen som skriver, menar även att anmälningar skulle gjorts om Essie blivit utsatt för exempelvis misshandel. DET vill jag säga emot.
För det första: ögon finns säkert på familjen och andra som har djur, men det betyder INTE att djur har det bra. Många ser men agerar inte. Många vet men säger inget. Många upplever att felaktigheter mot djur begås men vet inte vad de ska göra. Är man dessutom anställd i ett hem där ett djur far illa, tror jag FÅ personer gör en anmälan till Länsstyrelsen. Anledningar till det kan vara oändliga: rädsla att arbetsgivaren ska avskeda en, rädsla för andra represalier, rädsla att familjen en arbetar hos ska börja fråga ut vem som anmält, osäkerhet om det som förekommer är "rätt" trots allt, en övertygelse att hunden/djuret inte har det så illa och att det viktigaste är brukaren, okunskap om djurs behov osv.
Så nej och åter nej. Ögon eller öron spelar faktiskt inte så stor roll. Anmälningar görs alldeles för sällan där de skulle ha behövts fast omgivningen ser. Fast de vet. Så nej igen. Ingen spik i kistan anser jag lägger locket på för gott att Essie skulle ha utsatts för något. Men det betyder heller inte att hon gjort det, förstås. Jag vill ändå nyansera påståendet i bloggsvaret. För det är ju kritiskt tänkande personen vill att vi har. Så varsågod.
Samma person nämner även att Essie ser ut att ha det bra på alla bilder som tagits och därmed mår hon bra. Skitsnack, säger jag krasst. För det första: bilder kan väljas ut utifrån önskemål om hur en individ ska gestaltas. För det andra: en blank päls säger en del, men inte allt. Det kan ta tid innan djur uppvisar fysiska symtom på psykiskt lidande. Det kan göras på så många fler sätt än via pälsen och det är långt ifrån alltid det framkommer på stillbilder i foto.
Djur som mår psykiskt dåligt eller är kuvade, inte får utlopp för sina behov, sin personlighet, inte känner trygghet etc, kan visa det på sätt fotografier ALDRIG kan visa. Det kan vara små små företeelser i vardagen, hur hunden rör sig, hur hunden äter, hur hunden väljer att fästa blicken, hur hunden kissar, om hunden har ont i magen, att hunden biter på tassar, att hunden inte törs säga ifrån... Listan kan göras lång. Så nej även här: Bilder säger inte allt om hur Essie mår.
Ta en bild på ett barn som misshandlas eller en kvinna som far illa av sin make. Sätt individen i på en sandstrand en solig dag och ge personen en glass i handen och lägg ut på FB med en trevlig kommentar. Ingen skulle kunna tro att barnet eller kvinnan misshandlas av samma person som tagit kortet. Man kan inte säga det av ett foto alla gånger.
Hundar är dessutom experter på att behaga och lyda och göra allt för att överleva, då de inte har andra möjligheter hur illa behandlade de än blir. Andra blir aggressiva, det vet jag, men långt ifrån alla.
Så med det sagt, tyvärr... Skulle vi tänka så som den som svarat på bloggen gör kring djur, skulle fanimej inga anmälningar göras och djur fara enormt illa.
Titta på ögonen mellan där Essie sitter bredvid A bland de första ggr o sen resten av de upplagda bilderna. Där har du sanningen, Essie gjorde kanske sitt jobb men inte som en lycklig o glad hund.