Sitter och läser domen mot Värme. Alltså Joakim Karlsson hade innan han hamnade i slagsmålet blivit utslängd från en krog och vrålat att han skulle hämta en AK47 och döda alla. Han var troligen narkotikapåverkad och på platsen där han dog så hittades en luftpistol och en kniv, tänkbara att de tillhört Karlsson och han alltså hade varit hemma och hämtat dem och nu kom tillbaka för att hota vakterna på krogen när han då hamnade i bråk med ungdomarna.
Domstolen anser inte att det är visat att Värme huggit Karlsson men att Värme ändå varit med på platsen och därför ska dömas som medgärningsman, domstolen skriver i domskälen mot Värme:
Eftersom det inte kan bevisas att mordet var planerat och eftersom det inte kan bevisas att Värme knivhuggit Joakim Karlsson så gör domstolen följande resonemang för att döma Värme för mord:
Domstolen avfärdar dråp som rubricering, trots att den säger att i viss mån finns det uppgifter som talar för att Joakim Karlsson kan ha hotat ungdomarna först med sin pistol och kniv. Ungdomarna säger själva att deras syfte i viss mån var att avväpna Joakim Karlsson. Ändå stannar domstolen vid rubriceringen mord därför att våldet som utövades var i överdrivet överläge då ungdomarna var flera och beväpnade med kniv och pepparspray. Ett märkligt resonemang. Hade det varit en förmildrande omständighet om de valt att slåss med nävarna mot en kniv- och pistolbeväpnad narkoman?
Sinnessjukt justitiemord i alla fall. Svensk rättvisa när den är som sämst.
Det är också typiskt att de flesta svenskar inte vet om att man kan dömas för mord utan att ha utövat något våld, alla tror ju att den som på något sätt hjälper till blir dömd för medhjälp till mord men så är det inte. De flesta svenskar tror också att mord alltid är planerat och att dråp är någon slags olyckshändelse när verkligheten är sådan att ett mord kan vara planerat eller oplanerat och att dråp och mord är samma sak med skillnaden att rubriceringen dråp används för mord där det funnits någon förmildrande omständighet, tex psykisk ohälsa.
Domstolen anser inte att det är visat att Värme huggit Karlsson men att Värme ändå varit med på platsen och därför ska dömas som medgärningsman, domstolen skriver i domskälen mot Värme:
Citat:
Om flera personer begår brott och det brottsliga förfarandet framstår som en gemensam
verksamhet med en ”brottsplan” (uttalad eller underförstådd) eller ett gemensamt
mål, kan var och en av dem dömas som gärningsman. Straffansvaret för
en gärningsman kan då komma att omfatta även gärningsmoment som en medgärningsman
utför, så länge det ligger inom ramen för den förstnämndes uppsåt (jfr
Högsta domstolens uttalanden i rättsfallen NJA 1980 s. 606, 1992 s. 474, 2002 s.
489 och 2003 s. 645). Ett sådant synsätt bygger på att det vid gruppbrottslighet ofta
är en tillfällighet vem som exempelvis utövar visst våld eller tillgriper viss egendom.
Även om den som väljer att begå brott tillsammans med andra alltså kan få
bära ett straffrättsligt ansvar också för andras handlingar, får det ansvaret inte
sträckas så långt att det omfattar handlingar eller effekter som ligger så långt från
brottsplanen att handlingen/effekten inte kan sägas omfattas av uppsåtet.
I enlighet med detta synsätt instämmer tingsrätten med åklagaren att Karl ska dömas
för alla gärningsmoment, även om han själv inte har utdelat alla knivhugg och sparkar.
Det räcker med att han har sparkat och huggit, väl medveten om att han har haft
en medgärningsman.
verksamhet med en ”brottsplan” (uttalad eller underförstådd) eller ett gemensamt
mål, kan var och en av dem dömas som gärningsman. Straffansvaret för
en gärningsman kan då komma att omfatta även gärningsmoment som en medgärningsman
utför, så länge det ligger inom ramen för den förstnämndes uppsåt (jfr
Högsta domstolens uttalanden i rättsfallen NJA 1980 s. 606, 1992 s. 474, 2002 s.
489 och 2003 s. 645). Ett sådant synsätt bygger på att det vid gruppbrottslighet ofta
är en tillfällighet vem som exempelvis utövar visst våld eller tillgriper viss egendom.
Även om den som väljer att begå brott tillsammans med andra alltså kan få
bära ett straffrättsligt ansvar också för andras handlingar, får det ansvaret inte
sträckas så långt att det omfattar handlingar eller effekter som ligger så långt från
brottsplanen att handlingen/effekten inte kan sägas omfattas av uppsåtet.
I enlighet med detta synsätt instämmer tingsrätten med åklagaren att Karl ska dömas
för alla gärningsmoment, även om han själv inte har utdelat alla knivhugg och sparkar.
Det räcker med att han har sparkat och huggit, väl medveten om att han har haft
en medgärningsman.
Eftersom det inte kan bevisas att mordet var planerat och eftersom det inte kan bevisas att Värme knivhuggit Joakim Karlsson så gör domstolen följande resonemang för att döma Värme för mord:
Citat:
Eftersom Värme döms för mord utan att det anses bevisat att han knivhuggit Karlsson så innebär det att Simon Arnamo redan vet hur han kommer att dömas. Det spelar ingen roll att det inte går att bevisa att han skulle ha knivhuggit Karlsson, domstolen kommer säga att eftersom han var där ska han betraktas som medgärningsman. Domstolen har inget annat val eftersom Värme redan dömts utifrån utgångspunkten att det inte var planerat och det inte kan bevisas vem som högg men att den som var där och bråkade med Joakim får antas vara skyldig ändå. Eftersom Arnamo var över 21 år gammal så blir det ingen straffrabatt utan straffet blir 10-18 års fängelse eller livstid. Livstid är inte aktuellt i det här fallet så då landar det väl på 10-12 år skulle jag tro eftersom mordet ändå inte var på förhand planerat och det var tumult på platsen.
Karl och Joakim kände inte varandra och det finns inte något som talar för att Karl
haft som avsikt, eller syfte att döda Joakim. Den form som aktualiseras här är likgiltighetsuppsåtet.
Har Karls agerande varit ett medvetet risktagande där han har
förhållit sig likgiltig inför om våldet skulle kunna döda Joakim? Relevant tidpunkt
för uppsåtsbedömningen är gärningsmannens insikt och attityd vid gärningsögonblicket,
även om ett ansvarsutkrävande för fullbordat mord eller dråp också förutsätter
att målsäganden har avlidit, direkt eller senare.
Det rör sig om ett flertal ganska kraftiga knivhugg, totalt åtta, riktade mot bålen,
åtföljda av kraftiga sparkar mot huvudet. Gärningsmännen har efter brottet lämnat
Joakim liggande på marken utan några åtgärder. Tingsrätten gör bedömningen att
risken för att sådant våld ska leda till döden är mycket stor och att Karl måste ha
varit medveten om detta. Vår slutsats blir att Karl i straffrättslig bemärkelse har haft
uppsåt att döda Joakim.
haft som avsikt, eller syfte att döda Joakim. Den form som aktualiseras här är likgiltighetsuppsåtet.
Har Karls agerande varit ett medvetet risktagande där han har
förhållit sig likgiltig inför om våldet skulle kunna döda Joakim? Relevant tidpunkt
för uppsåtsbedömningen är gärningsmannens insikt och attityd vid gärningsögonblicket,
även om ett ansvarsutkrävande för fullbordat mord eller dråp också förutsätter
att målsäganden har avlidit, direkt eller senare.
Det rör sig om ett flertal ganska kraftiga knivhugg, totalt åtta, riktade mot bålen,
åtföljda av kraftiga sparkar mot huvudet. Gärningsmännen har efter brottet lämnat
Joakim liggande på marken utan några åtgärder. Tingsrätten gör bedömningen att
risken för att sådant våld ska leda till döden är mycket stor och att Karl måste ha
varit medveten om detta. Vår slutsats blir att Karl i straffrättslig bemärkelse har haft
uppsåt att döda Joakim.
Domstolen avfärdar dråp som rubricering, trots att den säger att i viss mån finns det uppgifter som talar för att Joakim Karlsson kan ha hotat ungdomarna först med sin pistol och kniv. Ungdomarna säger själva att deras syfte i viss mån var att avväpna Joakim Karlsson. Ändå stannar domstolen vid rubriceringen mord därför att våldet som utövades var i överdrivet överläge då ungdomarna var flera och beväpnade med kniv och pepparspray. Ett märkligt resonemang. Hade det varit en förmildrande omständighet om de valt att slåss med nävarna mot en kniv- och pistolbeväpnad narkoman?
Sinnessjukt justitiemord i alla fall. Svensk rättvisa när den är som sämst.
Det är också typiskt att de flesta svenskar inte vet om att man kan dömas för mord utan att ha utövat något våld, alla tror ju att den som på något sätt hjälper till blir dömd för medhjälp till mord men så är det inte. De flesta svenskar tror också att mord alltid är planerat och att dråp är någon slags olyckshändelse när verkligheten är sådan att ett mord kan vara planerat eller oplanerat och att dråp och mord är samma sak med skillnaden att rubriceringen dråp används för mord där det funnits någon förmildrande omständighet, tex psykisk ohälsa.
__________________
Senast redigerad av PrisonMike 2018-10-21 kl. 16:17.
Senast redigerad av PrisonMike 2018-10-21 kl. 16:17.
