Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Ifall en myras bakhuvud eller undermedvetna eller blindtarm gjorde verkligheten hade den nog undrat vart är min jätte stora stack och varför har jag inga sockerbitar, själv undrar jag mest vart är mitt xbox tv-spels konsol och pengar.

Låt mig säga det att göra sin egen verklighet är ett helvete. Det behöver inte vara så men det är så de har gjort det, det ena kommer med det andra. Jag gillar inte trams som "relationer" eller sällskap ändå så är det extrem ensamhet som råder när man är där man tittar eller lokal omnipresence som jag kallar det. Till och med jag känner panget.

Det känns som att jag är en Bene Gesserit i Frank Herbert's böcker, att jag har alla inom mig & att allt är en repris, det finns inget nytt för mig, varenda ansikte, smak, doft, ord, låt, känner jag igen, det finns inget nytt för mig och jag är alla. Varje stund är ett avstamp med kloner jag känner igen. det är en förnimmelse att mycket går på räls.

Jag kan titta på oändligt med oilka ansikten och tänka "jaha det är han/hon." jag känner igen dom.

Jag har märkt att allt på Spotify är live och covers & omarbetningar.

Obskyra ord jag läst 1 gång för 32 år sedan lite hastigt känns det som att jag varit i kontakt med tusen gånger.

Jag minns allt med lite hjälp av någon jag inte ser.

Det värsta med solispsismen är att den är så ensam.

Vad menar du skulle bli skillnaden? Oavsett om andra har sitt eget medvetande eller inte (lustigt koncept) så är jag ju fast i mitt så att säga. Om vi nu låtsas att det går att veta något som inte går att veta, vad har jag för nytta av den kunskapen? Vilken tröst finns i den?

Spelar det någon roll vad man upplever?

Tv spel o tv spel det är bara ord någon har använt för att försöka få dig att förstå hur verkligheten fungerar, det du upplever just nu i läsande stund.

Solipsism är ingenting som man lär sig eller hittar och tänker detta kan nog passa efter att ha studerat det.

Det kommer som en realisation där du vet att det är så det är. Men ditt ego kommer med stor sannolikhet förneka det in i döden.

Förstår inte heller varför man skulle sluta vara en god människa med vetskapen att alla andra är dig själv tekniskt sett.

Dem är fortfarande lika mycket på "riktigt" som dem var innan. Det förändrar egentligen ingenting för det är så det alltid varit.

Kliv ur den ultimata psykosen folket.

Mitt liv följer samma mönster vart jag än vänder mig och går på upprepning.

Premiss 1: Det förefałler troligt att om min hjärna producerar allt omkring mig, så kommer allt omkring mig gå i cyklar gällande både extern positivitet och negativitet.

Premiss 2: Mitt liv går i upprepade beteendecyklar från externa världen.

Slutsats: Min hjärna producerar den externa omvärlden (med hänvisning till 1).

Slutsats: Solipsism gäller. Endast jag existerar.


Hur ser ni på min härledning?

Korkad.
Premiss 1 är obevisad och osannolik. Varför skulle din hjärna producera allt kring dig? Och om den gjorde det, varför skulle allt kring dig gå i cyklar? Den kunde ju lika gärna producera nya saker hela tiden.
Och eftersom premiss 1 inte gäller faller din 'slutsats'.
Min slutsats: du är korkad.

Varför 1? Omvärldens reaktioner går i cyklar på grund av att omvärlden är endast en projicering av mina egna känslor, som är komplexa och destruktiva.

Jag tror inte på solipsism, men jag kan argumentera för det.

Varför går den i 'cyklar' pga dina känslor? Ett obevisat påstående.

För att om omvärlden endast utgörs av min hjärna, och den är en projicering av den, kan det inte finnas något annat.

Du läser inte argument från rätt infallsvinkel.

Även om (1) gäller så kan man inte gå från "troligt" till "det är så."

Jag skulle ändra det hela lite grann. Om livet går i personliga cykler så stödjer det att livet är personligt. Det är ett rimligare mellansteg så att säga. Det är dessutom en mycket svagare utsago, och kräver därför inte lika mycket evidens.

Vill man sen koppla det till solipsism så blir det minst ett steg till i resonemanget, och därmed mindre troligt, per automatik.¹ (Hur mycket mindre troligt beror delvis på hur man strukturerar det.)

Hur som helst så är solipsism "gratis" ifall man tar den vettiga versionen: Man kan inte veta om det finns någon annan som är medveten. Det är helt enkelt sant. Varför nöja sig med en utsago i stil med "det finns inte någon annan" när det finns en mycket starkare utsago som dessutom är mycket mer intressant?

⁽¹⁾ P(A & B) ≤ P(A), det vill säga, sannolikheten att två saker gäller är alltid mindre än att bara en av dom gäller.