Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Avskaffandet har troligen drivits på av feministerna. Ironiskt nog gör tyskarna tvärtom, men notera att man säger t.ex. Frau Doktor.

Ja, när det är ett artigt tilltal. Eleverna säger Frau Lehrer också, till sin lärarinna . Men om man talar OM en kvinnlig läkare eller lärarinna så säger man Ärztin respektive Lehrerin.

Läkarinna funkar inte alls på svenska... Det blir mer som något häxliknande som samlar läkeörter under nymånens skära.

Man kan säga att Frau Lehrer är ett slags vokativ

Läkare är ett urgammalt ord. Eventuellt syftar det just på att personen samlar örter: Reconstruction:Proto-Germanic/lēkijaz

"Uncertain; possibly from *lēkiz ('healing; medicine; healer') +‎ *-jaz, or borrowed from Proto-Celtic *lēgis of the same root. Perhaps also from Proto-Indo-European *leǵ- ('to collect, gather'), and thus related to Latin legō."

Intressant!

Prästinna funkar inte heller. Det är samma där, att en prästinna kan inte vara en modern, utbildad kvinnlig präst i något av de stora, etablerade kristna samfunden, utan snarare en självutnämnd präst inom någon naturreligion, som träddyrkan, kanske asastron... eller om man vill återuppväcka seden med vestaler!

Jag skulle säga att det framför allt var en förenkling som låg bakom förändringen. Jag delar inte alls din uppfattning och tycker det låter fånigt att prata om -inna. Varför är det viktigt att kollektivt skilja på olika individer som utför samma syssla? En brandsoldat är en brandsoldat och en riksdagsledamot är en riksdagsledamot. En dålig riksdagsledamot ska uppmärksammas för sina göranden och låtanden, inte för sitt kön.

Men alltså, det är ju lättare att ringa in vem en person menar, om han inte har namnet, om han säger kassörskan eller kassören, försäljerskan eller försäljaren, diakonissan eller diakonen, sköterskan eller skötaren. Man får ju ner antalet möjliga personer med 50 procent!

...och om jag skulle ha fortsatt på den vägen, som jag gick på för ganska länge sedan nu, så hade jag velat bli en diakonissa. Eller slumsyster. Inte diakon, som har andra konnotationer för mig. Mer predikande, mindre vårdande.

Vissa kvinnliga former finns väl kvar också, det är väl självklart att säga servitris t.ex, man säger inte servitör om en kvinna.

Ja, det är väl en av de få som är kvar. Sömmerska och skräddare finns också, fast jag har hört en del kvinnor kalla sig skräddare... men inte tvärtom.

Sångerska säger man väl också.

När det gäller skräddare, håller inte en sån på med herrkläder, medan en sömmerska kan göra både damkläder och herrkläder?

Så kanske det är.

Sant om de allra flesta av formerna, men inte om prästinna, som ju har en egen betydelse som varken är kvinnlig präst eller kvinna gift med en präst.

Låt vara att de flesta människor inte har så stor anledning att prata om prästinnor särskilt ofta.

Ja, jag konstaterade också det i inlägg 4588.

Regeln verkar vara: om det inte fanns några kvinnor i ett visst yrke när förändringen skedde (att man började sluta med de feminina formerna som slutar på t.ex. -inna, -ska eller -is), så funkar det antingen inte alls att lägga på ändelsen nu, eller så får ordet en annan betydelse.

Yrken som kvinnor hade innan funkar: bagerska, sångerska, försäljerska, sköterska, lärarinna, värdinna, författarinna, målarinna, konstärinna, priorinna, servitris

Yrken som kvinnor inte hade innan funkar inte, eller får en annan betydelse: pastorska, majorska, överstinna, doktorinna, forskarinna, läkarinna, soldatinna, pilotinna... direktris finns och funkar, men är ett helt annat yrke - något inom modevärlden - inte en kvinnlig direktör.