Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Vilka ursäkter någon som dödar sina barn må ha för sitt agerande är ändå relativt underordnat. Motivet blir inte altruistiskt för att mördaren föreställt sig det eller inbillat sig det. Om mördaren är vid sina sinnes fulla bruk, och det får man nog anse att de oftast är, så vet vederbörande att dådet beror på att denne vill mörda sina barn och det är fel och att dådet kommer att fungera som hämnd genom att skada den andra föräldern.
Såvida mördaren efterlämnar ett brev eller liknande eller överlever och berättar får man väl konstatera vad han eller hon uppger som motiv men då vet man forfarande inte i vilken mån det stämmer med det verkliga motivet eller utgör en ursäkt för beteendet.
Vi har alltså att göra med en person som med berått mod dödat sitt eget barn genom överlagt mord och med berått mod utfört en handling som utgör en aggression och är avsedd att skada sin fd partner. Han är medveten om att handlingen inte är altruistisk.
Utifrån det så har det inget större intresse vad mördaren hade för sinnesstämning vid tidpunkten för dådet.
Att försöka skilja på ett motiv att skada kvinnan och ett motiv att det är bra för barnen att bli mördade är en spekulativ lek med förmodanden, fördunklar vad som oavsett är rätt lika bevekelsegrunder och tjänar lätt som ursäkt för ett handlande där inga ursäkter finns.
Underordnat vadå? Om du tänker på själva mordet, så spelar ju motivbilden föga roll för offret. Men för överlevare och forskningens skull är det viktigt att ta reda vad som är drivkraften bakom.
Motivet blir faktiskt altruistiskt om GM utfört dådet i tron att han gör det för barnets bästa. Verkligheten är givetvis något helt annat. Om hämnd är motivet så lär det finnas spår av både hot och löften som pappan gett till mamman i samband med att hon ville separera. När GM till slut får insikt att loppet är kört blir han deprimerad. Det kan leda till självförakt, men också ilska mot partnern som anses vara boven. Den radikala lösningen blir då att mörda barnet för att skada mamman, och sen sig själv för att behålla nån sorts kontroll (Johnson & Sachmann, 2014).
Forskningen säger också att dådet har en starkare koppling till separationen från partnern när det kommer till pappor, till skillnad från mammor som utför det i samband med vårdnadstvister.
Vet faktiskt inte om man kan få tag på en nedlagd förundersökning. Där finns troligen kommunikation mellan främst pappan och mamman som kan ge ledtrådar till motivet. I media lär vi inte höra så mycket mer.
