Tollarp: En man och ett barn har hittats avlidna i en villa + skadat barn (2024-07-04)

Men man kanske borde utreda mammans mående , är väl inte normalt att flytta runt som hon har gjort ? Hon hinner knappt flytta in förens hon söker nytt.

Inte förmodligen, han dödade uppenbarligen sin dotter, försökte döda sin son och tog livet av sig själv.
Och hjälp sökte han både från vården och i en grupp på Facebook.

Nu pratar jag om flytten MELLAN Höör och Tollarp där du tycker att det går utmärkt att behålla samma dagis och pendla emellan varje dag.
Inte flyttarna INOM Höör resp.Tollarp.

En förälder som misshandlar sitt barn är också ofta barnets trygghet, kanske enda trygghet.
Det betyder inte att man därför ska låta den föräldern fortsättningsvis få ta hand om barnet.

Är den kvarvarande föräldern här så knäpp att hon fortsätter att maniskt slita upp pojken från varje ny hemmiljö om och om igen, bör Soc kopplas in. Utreda och om hon inte har insikt i hur skadligt det kan vara och låter bli, framförallt just nu efter vad han upplevd, överväga åtgärder.

Antagligen bör man då överväga att frånta modern ansvaret och möjligheten att förstöra mer av gossen fortsatta trygghetsskapande barndom. Låta honom bo i en och samma hemmiljö i vart fall de kommande åren.

Vem har gett henne skulden för att HAN döda sitt barn?
Det vara bara HAN som gjorde det, ingen annan.
Har inte läst att någon annan är av en annan uppfattning.
Och det var totalt vidrigt gjort av honom.
Ingen skyller mordet på henne.

Det som är intressant att få reda på är vad som fått honom
att må så fruktansvärt dåligt, så han beslutade sig för att utföra
ett självmord och ett mord.
Uppenbarligen mådde han så dåligt så han såg ingen annan utväg.
Och jag tror att hon är starkt bidragande till hans dåliga mående.
Det ursäktar inte hans dåd, eller skuldbelägger henne för nåt mord.
Men hon är uppenbarligen en stor anledning till hans mående.

Det är uppenbart att han gjort detta för att han såg det som det enda sättet att skona sina barn från hennes galenskap, han såg dom fara illa gång på gång. Han ville ta dom med sig till en bättre plats. Han hade inte förmåga att skydda dom så länge hon fortsatte dominera. Han visste vad han blivit utsatt för och vill inte se sina barn behöva genomlida samma helvete.

Håller med dig helt.
Jag tror inte på varken nåt retrospektivt partitagande, blame game - lika lite som nån slags överempati med den förälder som mördat.
Det räddar inte några barn.
Huvudfokus borde väl allra helst vara på prevention.

Forskningen har ju relativt bra koll på vad som är drivkraften bakom murder-Suicide.
Det vill säga de olika motiven eller subtyperna.

Thomas Joiner, världsledande suicidolog, lyfter frågan kring murder-suicide och pekar på att många av förövarna primärt är suicidala.

Annars hade nog högst troligt inte föräldrar gett sig på sina barn överhuvudtaget - att just su finns med i bilden när barn mördas.

Men det är ett snäpp mer än att diskuteras i termer som ett självmord, eftersom övervägande suicidala eller depressiva når inte den nivån. Inte ens vid obehandlad postpartum depression.
Det är dock prio 1 att komma under vård.

Att denna förälder mått dåligt är det nog ingen tvekan om, tillvaron som suicidal uppfattas garanterat som outhärdlig.

Problemet (vid sk barmhärtighet) är väl att de tolkar barnet genom sig själva.
Att det egna lidande appliceras på det (icke suicidala, icke depressiva, icke psykotiska) barnet.

Det finns således en sorts själviskhet i mordet, eller oumbärlighet. En inbillning att barnen inte klarar sig utan föräldern, att barnet betraktas som nån sorts förlängning av dem själva (symbiotiskt) - eller mer som objekt (ägodelar) än individer med autonomi och rätt att få leva.

Men hämnd är väl mer vanligt angående män, vad det här rör har jag ingen aning om.

Utifrån denna vinkel är oavsett varningssignaler kring suicidrisk högaktuella.

Om de tappar fotfästet helt och tar livet av sig är tragiskt, men det är en ren jävla katastrof att de mördar oskyldiga barn.

Det är inget fel att ge offentlighet åt sådant här som offer och det är inte själviskt. Vad kommer den uppfattningen ifrån? Inget säger att det är någons plikt som anhörig att hemlighålla tragiska och hemska händelser eller att det skulle vara bra för någon att sörja privat och i hemlighet.

Nu är det ju inte direkt random släkting som har avlidit. I de fallen håller jag dock med dig. Här är det fråga om självmord, mord och mordförsök. Alltså allvarliga brott där man nog ska vara mer återhållsam med att outa identiteter. Du ser ju själv på diskussionen i den här tråden. Och att det ändå klurats vilka de inblandade är hjälper inte.

Dessutom, om man ska vara petig, är uppgiften om att det bl.a. är hennes ex som avlidit en personuppgift en personuppgift eftersom han kan identifieras och mig veterligt ska enligt GDPR hans tillstånd inhämtas till det. Vilket blir svårt. Facebook saknar utgivningsbevis.

Tja, vissa verkar ju se det som att det var mammans statusuppdateringar på FaceBook som dödade dottern och gjorde mordförsök på sonen och tog livet av fadern. Att fadern inte hade något alls med vare sig barnens död eller sin egen död att göra. Hur det nu går till att statusuppdateringar har sådan makt och påverkan beskrivs dock inte.

Ja, jag fattar ju att det var pappan som gjorde allt detta. Pga. sin egen psykiska ohälsa. Inte pga. exfruns statusuppdateringar på Facebook, inte pga. flyttar.

Enligt honom var det han som tog alla beslut - hur får du det att gå ihop med att hon dominerade honom?