Kollegor som är "vaksamma"

Ja det var så jag menade, att du kommit ur janetlagen
att din själ har utvecklats och slitit sig loss från behovet av att tänka i grupp som en enda organism

Jag har också problem med det passivagressiva. Den som är rak anses vara den felande länken.
Jag ska också flytta utomlands snart, står inte ut med svesnkens passivagressivitet till allt samt de öppet föraktfulla människorna man importerat pga brist på ryggrad
De andra sa "vi är alla lika" och så måste det ju va så?
pissesvenne som samtidigt älskar kulturer men påstår sen att det inte är nån skillnad mellan klulturer
att allt passar ihop, em feminist och en wahabist är det absolut ingen skillnad mellan påstår dom i ena andetaget, i nästa andetag ska dom läsa etnologi fast alla är samma

idioter

Bra sagt. Den här typen av folk är inte ovanliga på den typen av svenska arbetsplatser och det är likadant överallt i Norden men med skillnaden att det i våra grannländer är mer högt i tak. Inte så mycket konsensus och PK som i Sverige. Men skillnaden mot övriga Europa och Usa är stor. Där är folk mer spontana och öppna. Sedan är det skillnad på olika arbetsplatser även här. Mardrömmen är att hamna med en hel grupp superanalytiska torrbollar. Inte nog med att det blir tyst vid fikabordet. Många hänger bara upp sig på en massa detaljer i arbetet och har svårt att se helheten och att bli färdiga i tid med saker.

1.Du kan ju börja med att fråga någon som vet hur du beter dig och som du anser beter sig på det sätt du anger
Om jag gissar
2. Du luktar alkohol och/eller dricker för mycket vilket märks på dig
3. Du blir irriterad på händelser och det märks på ditt beteende
4. Du säger konstiga saker som inte är riktigt relevant och berättar opåkallade småroliga storys. Utomlands gick det hem, men inte här i Sverige där alla är mer på samma nivå och du verkar bara konstig.
- vet du vad han började prata om plötsligt idag?
- nä, berätta!
- vi var några stycken och jag berättade om de problem vi hade med vår sommarstuga som vi köpte du vet och diskussionen handlade om dolda fel på taket å då bryter han liksom diskussionen och säger att hans mamma har en sommarstuga i värmland där de också hade fel på taket men att hans pappa lagade det.
- nä, är han helt...eller?
- ja vad hade det med saken att göra!!??

Har inte med att de är akademiker per se att göra utan att de är en viss typ av akademiker utvalda att arbeta på just din arbetsplats.

Akademiker är inte en homogen grupp.

Är du snygg? Kontorsmänniskor bär på djupt hat mot snygga människor. Framför allt kontors-kvinnor. Uppfattade inte ditt kön, men om du är kvinna kan du få det tufft som social och snygg. Lätt att bli utfryst.

Jag är en kille, blivit kallad attraktiv och ser väl inte ut som en soptunna. Men visst kan inte vuxna människor bry sig om attraktivitet hos en kollega? Eller är folk så ytliga egentligen? Har ju visserligen ofta upplevt att tjejer blir nervösa runt omkring mig. Men det kan ju handla om att jag bara skulle vara konstig också?

Visserligen tycker jag om alkohol, men det är utanför jobbet, oftast på helgerna. Annars känner jag inte igen mig så mycket i någon av dina punkter. Har ju frågat några kompisar om input, men de ser (och ursäkta narcissismen...) att det handlar om att jag är lång och "attraktiv" och att detta gör att människor blir lite tillbakadragna runt omkring mig. Haft flera kompisar både tjej och kill kompisar som poängterar att både män och kvinnor tittar på mig när vi är ute på stan. Kompisarna tycker annars att jag är charmig, lugn och jordnära (inte jobbig alltså). Men jag har lite svårt att förstå att det skulle bero på att folk är såpass ytliga. Kan detta stämma? Är jag bara naiv?

Har en annan kollega som pratar ganska mycket och får andra att skratta likt mig. och där är det samma sak har jag sett. Om inte hen pratar så är det väldigt sällan någon som pratar med denna kollega. Men det verkar fortfarande som att de föredrar denna kollega framför mig. Kanske bara handlar om att jag blivit för icke svensk på senaste.

Du... Att någon ser bra ut (måste inte ens vara något speciellt wow) eller bara är en hygglig och avslappnad själ kan trigga så mycket avundsjuka och jävligheter! Säger inte att folk gör ting medvetet men jantelagen är stark och folk bär på så mycket egen skit de tar ut på andra istället för att bearbeta.

Bara sluta upp med att skriva att du skulle vara konstig, du sår ju tvivel inuti dig själv när du upprepar gång på gång.

Och som jag sagt innan, att folk tar avstånd eller stammar och blir nervösa - det handlar ju om dem! Sluta ta nåt slags ansvar i det sociala spelet för andra förutom dig själv!

Du ser bra ut - nice
Du är jordnära - HURRA!
Du är inte aggresiv - gott
Du är empatisk och vill väl - härligt
Du är berest - spännande
Du är något av en snackpåse - grattis, sånt är svårt
Du har en djup röst - behagligt

Som sagt kör ditt race, var öppen men låt andra komma till dig, övertänkt inte så mycket, chilla, tro på dig själv.

Allt kommer lösa sig eller så går det över - också detta

Jag tycker att du skall vara den du är, det är ju den personen du har blivit anställd att vara. Men det kan ju vara så att det finns en stark gruppgemenskap som är lite svår att komma in i. Har själv en trevlig kompis som har kalas ibland, där finns det en klick som i princip alltid bara pratar med varandra. Dom är inte intresserade av att prata eller lära känna några andra.
Det finns ibland sådana grupperingar även på arbetsplatser. Försök vara uppmärksam på om det finns någon informell ledargestalt, om så är fallet kan det vara denne som eventuellt känner sig "hotad" på det ena eller andra sättet, och sänder signaler som gör att folk känner sig osäkra när de pratar med dig.

Du kanske har jobbat med amerikanare?

Typiskt för dom är "how are you?" och innan man ens hinner svara så har dom gått vidare.
Tror iallafall att jag klarar mig utan sådant.

Men jag förstår på ett sätt vad du menar, här kan man inte bara klampa in i ett slutet sällskap och säga Tjena titta på mig!
Man får liksom förtjäna sin plats i gruppen och det kan ta tid.
Dessutom leker lika barn bäst.

Du passar kanske bättre med ihop med inställsamma sociopater med låtsaskänslor? Typ amerikanare.

Varför anstränger du dig så mycket med att vara social? Är det svårt för dig att vara i tystnaden?

Och varför har du förväntningar att andra människor ska vara som dig ? Att vara social handlar om mycket mer än att bara prata om allt och ingenting. Man måste också känna efter när och hur mycket.

Jag tror du blir osäker när du inte blir bemötten med så öppna arm som utomlands, eftersom du inte vet hur du ska hantera dig själv om du inte är social? Annars varför skulle du funderar över det ?

Jag tycker du ska stanna kvar i Sverige och fundera över varför du har så ett stort behov att vara så överdriven social? Och lär av människor som faktiskt kan vara i tystnaden och inte behöver prata onödigt mycket.