Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Jag är man enligt säkra källor.

"Herrbekanta" kan riskera att leda associationerna i fel riktning. Det var väl sådant som kvinnor av tvivelaktig moral höll sig med förr i tiden. En eufemism för älskare. Eller torskar. I bästa fall friare.

Du har inte fel, och texten du citerar - samt ordboken den i sin tur citerar - säger ju att en väninna VANLIGEN är en kvinnas vän. Jag tycker inte heller att det passar, att män kallar sina kvinnliga vänner för väninnor. Det får mig att tänka att en av två saker är sant:

1. det är en eufemism för "älskarinna", eller

2. mannen har något transproblem, och vill dela den kvinnliga upplevelsen av att vara väninnor med en annan kvinna (eller transkvinna). Jag ser för mig hur två transor sitter på ett café, håller försiktigt i sina små kaffekoppar med lillfingret spretande, fladdrar med ögonfransarna, gör överdrivet feminina gester med sina stora händer med extremt långa silikonnaglar, skakar på håret, säger "DAAAAARLING" och "VEEEET du vad han sa då?" medan rösten går upp i falsett...

Men i vår stackars postmoderna tid är allt mer flytande. Åt var och en sin association. Det går faktiskt inte att säga något säkert om någonting. Allt förångas och blir till begreppsmässigt utanpåverk, orden liknar svävflugor som aldrig landar tryggt i något ting.

Detta är något som har blivit allt vanligare i takt med att 90 och 00-talisterna blivit äldre och lämnas ensamma att skriva fritt på nätet, det får mig att rysa i hela kroppen. Det "föds mindre barn nuförtiden" och "i Norrland har de mindre bilar".

Det jag undrar är varför folk inte gör samma fel när de försöker sig på engelska? "There are smaller babies born" är det sällan man ser när de syftar på antalet. Ändå är det precis samma sak. Inte heller gör folk fel med större/fler. Vad beror detta på?

Stör mig på att Pernilla Wahlgren säger plublik.
Tittar inte på TV där hon är med men "tvingades" till det förra veckan.

En annan sak, trött på folk som säger asbets.

Och trött på kassörskor som säger femtioen krona.

Läste fel först, nu ser jag vad du menar. Håller med.

Det får mig osökt att ägna en tanke åt allehanda ord som bytt betydelse eller fått flera. Hur ofta ser du någon som skriver om åldringar numera? Det skrivs "äldre" av någon anledning. Läste en devis på en bil för en tid sedan: "Omsorg åt yngre och äldre". Skulle det inte gå att skriva unga och gamla?
Det finns många exempel på fenomenet, men vi stannar där ett tag.

Jag irriterar mig en smula på Flashbackare som skriver ”titel” när de menar rubrik.

Svensk ordbok (SO):

Titel - namn på (del av) skrift eller annat litterärt eller konstnärligt verk

Rubrik - fristående kortare stycke text (i kraftigare stil) som ger en antydan om innehållet i den följande texten.

Väninna kan helt neutralt betyda kvinnlig vän även om man är man, men det kan betyda älskarinna. Det låter lite som en diminutiv. Ett äldre uttryck för 'fästmö' eller 'älskarinna' är just 'liten vän':

"...Dansen den går.
Hjärtat det slår.
Slår för en liten vän
Och för Bohuslän."

(även om Brännö egentligen ligger i Askims härad i Västergötland).

Njae... det är väl den kvinnliga formen av "vän", helt enkelt? Finns ju massor av kvinnliga former som slutar på -inna: ryttarinna, lärarinna, författarinna, målarinna, prästinna, grekinna, doktorinna, överstinna... Men det har blivit omodernt med många av dessa kvinnliga former nu, tyvärr, på grund av genustramset. Det gör ju också att NÄR man väljer att använda någon av dem - i stället för det numera könsneutrala "vän" t.ex. - så är det just könet på vännen som man vill framhäva. Annars skulle man ju bara kunna kalla personen för sin "vän".