Lurat familjen att jag varit drogfri men jag vill bli

Fan vad starkt av dig, ska vara ärlig har läst dina inlägg tidigare och känt att du var på gränsen till hopplös eller i alla fall inte redo. Att du klarat såhär länge CT på en nitazen-avtändning OCH klarat av jobbet gör mig genuint imponerad, fortsätt nu bara det värsta är snart över. Klarar du detta så är du en av få, detta är något som visar på karaktär långt över medelsnittet och kommer vara något att vara genuint stolt för om du håller i det men bara om.

Det finns ju en anledning till att just brist på sömn används som ett tortyr medel på riktigt... Det är hemskt på alla vis. Men håll ut nu! Och när du tror att du inte klarar mer så håller du lite till. För den sömn som kommer när den nu kommer kommer troligen kännas befriande. Försök att visualisera känslan du längtar efter att sömn ska ge dig och håll fast i det

Sen tycker jag nog som Psykoslek också skrivit att du borde göra vad du kan för att hjälpa kroppen med just den "fysiska oron". Måste inte vara mediciner eller droger. Kan vara bad/dusch, värme eller kyla, kamomill te, myntate (mynta naturell med), humle, promenera, flyta i sjön, böcker, vad som helst som kan ro ned.

Försök att få sova ordentligt innan du funderar på detta med familjen.

Heja!

Jag tror man behöver vara realistisk...jag vet att den sitter NA/12 stegs dårar härinne och predikar om att kämpa bla bla bla. Det viktiga är att hitta roten till problemet..Ofta behvövs medicinsk vård och psykologisk hjälp...skulle säga i 9/10 fall. Det svåra är inte att sluta utan att kunna hålla sig och bygga upp ett liv. Ärlighet är ett bra steg i rätt riktning, men det är många riktningar att gå i. Opioider är i synnerhet bland det svåraste att sluta med. Det är min huvuddrog oxå så jag vet hur fördärvande det är. Ska du hitta en långsiktig lösning så rekommenderar jag vård. Och om du tror att du har ADHD så gör en utredning. För mig tog det 10 år att få rätt hjälp! Idag drogfri flera år (helt drogfri) medicinerna räknar jag även som drogfri oavsett vad NA mupparna tycker. Det är inte bara att tända av och komma på vad man vill göra med livet...utan det är en beroendemedicinsk fråga, och då bör en överläkare vara med.

Hur går det för dig ts? Något bättre med sömnen?

Heja heja!

Inne på dag 12 nu och sömnen är fortfarande katastrof men jag får väl någon timme extra än vad jag fick första veckan. Ska absolut inte ge upp när jag kommit såhär långt!!

Gör som du säger, nästan visualiserar känslan jag kommer få när sömnen och allt fungerar som det ska igen.

Jag promenerar som fan just nu också varje dag, det hjälper en del. Sen är jag fysiskt aktiv på jobbet också så jag antar att det också hjälper. Inget är tillräckligt men det är bättre än inget.

Jag går i alla fall mot ljusare tider

Inne på dag 12 nu och sömnen är fortfarande katastrof men jag får väl någon timme extra än vad jag fick första veckan. Ska absolut inte ge upp när jag kommit såhär långt!!

Gör som du säger, nästan visualiserar känslan jag kommer få när sömnen och allt fungerar som det ska igen.

Jag promenerar som fan just nu också varje dag, det hjälper en del. Sen är jag fysiskt aktiv på jobbet också så jag antar att det också hjälper. Inget är tillräckligt men det är bättre än inget.

Jag går i alla fall mot ljusare tider

Kul att det går framåt. Fortsätt ta gott hand om dig.

Så härligt att höra TS. Fortsätt kämpa och fortsätt vara snäll mot kropp och knopp, du kommer klara detta. Lova dig själv det livet du vill ha, ett nyktert liv med stabilitet och värdighet. Inga lögner, inget jagande och massa frihet, du förtjänar det. Bra jobbat!

Inte ens en enda droppe alkohol har jag fått i mig heller. Att jag inte tagit till en ens laglig drog för att lindra obehaget lite en stund under alla dessa hemska dagar är ganska sjukt.

Vet inte hur jag klarat mig såhär länge utan något hjälpmedel. Är stolt över vad jag åstadkommit hittills. Trodde inte jag hade det i mig. Styrkan och viljan alltså.

Inte fan kan det väl bli värre nu i alla fall? Om det bara blir lättare för varje dag som går ska jag nog allt klara mig igenom detta.
Jag kommer fortsätta uppdatera här så fort jag har orken till det.

Tack till alla som hjälper mig och stöttar, ni är så fina och det värmer verkligen <3

Du ska absolut vara stolt för varje litet steg. Och att det inte blivit alkohol.

Men du sömnen... Det är 12 dagar nu med taskig/ingen sömn... Du kan väl se på iaf nån sån "kvälls-te"? De finns nån sorts i mataffären också och hälsokost har flera. Choklad som dryck är ett annat tips (finns ju receptfria också men antar du vill bort från tabletter). Inte helt bra att ha lite sömn så länge för ens hälsa.

Men som sagt, heja dig

Idag firade jag och min familj att jag varit ett år drogfri. Men det min familj inte vet är att jag varit påverkad näst intill hela tiden i hela 9 av dom 12 månaderna.

Jag har främst missbrukat heroin men egentligen alla opiater som existerar och sen en del benzo, men mest under alla korta pauser jag hade från opiaterna men jag kunde även blanda preparaten med varandra ibland.
(Livsfarligt, jag vet, och det slutade med akuten några gånger. Senaste gången fick farsan min göra HLR).

Det gick inte att dölja till slut som ni kanske förstår och jag blev efter flera sumpade chanser av både sjukvården och soc skickad på behandling i några månader.
Jag började må en aning bättre på slutet men det tog inte lång tid innan jag återföll i missbruket när jag kom hem ändå. Denna gången har jag dolt det riktigt bra dock.

Jag har kunnat gå på väldigt höga doser heroin och morfin, till och med nitazener, och dom har inte märkt nånting. Inte minsta lilla. Jag har skött jobb och vardagssysslor osv felfritt.
Hållit mig borta från benzo, i alla fall höga doser, och jag har inte blandat som jag gjorde förr.

Det jag vill komma till är väl egentligen att jag mår väldigt dåligt över detta. Dom var så glada och stolta över att det gått så bra för mig och jag satt där och kollade skamset ner i marken och sa ”tack så mycket”.
Hade INGET att säga då jag vet att dom inte alls hade varit stolta..

Vad tycker ni jag ska göra? Ska jag erkänna allt för dom? Eller ska jag försöka ta tag i detta missbruket på riktigt och sen aldrig berätta detta? Ångesten över att jag har lurat dom äter upp mig.
Jag vill inget annat än att bli drogfri men jag vet inte längre vad jag ska göra för att lyckas.
Finns det någon vänlig själ som kan komma med tips och idéer?

Går just nu i någon återfallsprevention terapi men jag har inte gett det en ärlig chans, som ni kanske förstått. Vara ärlig med henne kanske är ett första steg innan jag säger något till mina föräldrar? Om jag ens gör det.

Jag vet inte.. vem ska jag prata med?
Jag är rädd att dom kommer bryta kontakten med mig eller liknande, och mina föräldrar (och syster) är det finaste jag har. Förlorar jag dom finns det ingen chans i världen att jag klarar att bli nykter.

All hjälp uppskattas i detta läge. Vad som. ALLT. Jag vill verkligen bli drogfri nu. Är trött på detta.

Du ska absolut vara stolt för varje litet steg. Och att det inte blivit alkohol.

Men du sömnen... Det är 12 dagar nu med taskig/ingen sömn... Du kan väl se på iaf nån sån "kvälls-te"? De finns nån sorts i mataffären också och hälsokost har flera. Choklad som dryck är ett annat tips (finns ju receptfria också men antar du vill bort från tabletter). Inte helt bra att ha lite sömn så länge för ens hälsa.

Men som sagt, heja dig