Vetenskapsteoretiska problem med evolutionsteorin

Verkar som att du har slut på svar och motargument

Is it a Theory? Is it a Law? No, it’s a fact.
https://richarddawkins.net/2015/11/i...no-its-a-fact/

Jag citerar inte hela artikeln, men lite utdrag, tre punkter är text jag har strukit:

by Richard Dawkins

...

Our habit of referring to the “theory” of evolution is similarly used to mislead. Huge numbers of people are bamboozled by the phrase “Only a Theory.” This essay is designed to remove confusion by abandoning the word theory altogether, when talking to creationists.

Today the dominant reply to the creationist “only a theory” bleat is to explain that the meaning of “theory” in science is different from everyday usage, which is synonymous with “hypothesis”. In The Greatest Show on Earth I quoted two definitions from the Oxford English Dictionary:

Theory, Sense 1: A scheme or system of ideas or statements held as an explanation or account of a group of facts or phenomena; a hypothesis that has been confirmed or established by observation or experiment, and is propounded or accepted as accounting for the known facts; a statement of what are held to be the general laws, principles, or causes of something known or observed.

Theory, Sense 2: A hypothesis proposed as an explanation; hence, a mere hypothesis, speculation, conjecture; an idea or set of ideas about something; an individual view or notion.

The party line among scientists arguing for evolution is to promote Sense 1, and I have followed it until today. But now I want to depart from the party line. I now think that trying to clear up this terminological point about the meaning of “theory” is a losing battle. We should stop using “theory” altogether for the case of evolution and insist, instead, that evolution is a fact.

Philosophers, I am aware, can be relied upon to cloud even the word “fact”. A fact can never be more than a hypothesis on probation, a hypothesis that has so far withstood all attempts to falsify it. The more strenuous those attempts, the closer we come to endowing the accolade of fact. I am fond of Stephen Jay Gould’s way of putting it. “In science, ‘fact’ can only mean ‘confirmed to such a degree that it would be perverse to withhold provisional assent. I suppose that apples might start to rise tomorrow, but the possibility does not merit equal time in physics classrooms.” Courts of law, newspapers, and all of us in everyday life use the word “fact” in a way that few have difficulty in understanding. It is a fact that New Zealand is in the Southern Hemisphere (Barack Obama is the US President, it is now raining in Oxford, grass is green etc). It is this everyday usage of “fact” that we should be concerned with when we advocate evolution to lay audiences. We are failing to get across “Theory, Sense 1”. Let’s dump it and talk frankly of evolution as a fact, from which it would be perverse to hold assent.

Our failure to get across Sense 1 is partly blamed on an everyday tendency to leap straight to Sense 2: theory as tentative “mere” hypothesis. But we must admit that scientists themselves use “theory” in a way that might strike the poor layman as confusingly inconsistent. “String Theory” has elements of Sense 1. It is indeed a “scheme or system of ideas or statements” but it is very far from being “confirmed or established by observation or experiment”. It isn’t even clear how anyone might set about testing it by observation or experiment. Yet it is always called String Theory, not String Hypothesis.

...

Charles Darwin made frequent reference to his “theory”, and in his time it was a theory in Sense 2: a hypothesis whose supporting evidence at the time persuaded some scientists but by no means all. In the succeeding century and a half it has moved from Sense 2 to Sense 1, indicating that there is a continuum, in this case historically traceable, between Sense 2 and Sense 1. Nowadays no knowledgeable scientist has any doubt of the fact of evolution: it is an indisputable fact that we share common ancestors with our cousin gorilla, and with our more distant cousin kangaroo.

Some scientists speak of the fact of evolution, as distinct from Darwin’s hypothesis of its mechanism (natural selection). They would relegate natural selection, but not evolution itself, to a Sense 2 theory. Others feel that natural selection is so well established as the only known mechanism for producing adaptive evolution that its historical progression from Sense 2 to Sense 1 is now almost as complete as that of evolution itself.

In our tussles with creationists it is evolution itself rather than natural selection that bears the brunt of their attacks. So we can set aside the status of natural selection and concentrate on the fact of evolution as something so firmly established by evidence that to deny it would be perverse. It is a fact, beyond all reasonable dispute, that if you trace your ancestry and your dog’s ancestry backwards you’ll eventually hit a common ancestor. It is a fact, beyond reasonable dispute, that when you eat fish and chips you are eating distant cousin fish and even more distant cousin potato.

Confusion of a different kind is introduced by those who agree to abandon “theory of evolution” but try to replace it by “law of evolution.” It is far from clear that evolution is a law in the sense of Newton’s Laws or Kepler’s Laws or Boyle’s Law or Snell’s Law. These are mathematical relationships, generalisations about the real world that are found to hold true when measurements are made. Evolution is not a law in that sense (although particular generalisations such as Dollo’s Law and Cope’s Law have been somewhat dubiously introduced into the corpus of Darwinian theory). Moreover, “Law of Evolution” conjures up unfortunate associations with grandiose overgeneralisations linking biological evolution, cultural evolution, linguistic evolution, economic evolution and evolution of the universe. So please, don’t make matters worse by turning evolution into a law.

Let’s simply give up on trying to explain the special scientific meaning of “theory”. It is begging to be misunderstood by laymen eager to misunderstand, and even scientists are not consistent in their usage. The ordinary language meaning of “fact” (it is a fact that New Zealand is in the Southern Hemisphere) and the scientific meaning (the evidence for evolution is so strong that to withhold assent would be perverse) are close enough to obviate confusion in the mind of all but the most doggedly pedantic philosopher. By all means postpone for another day the question of whether natural selection is also a fact. For now, when arguing with creationists, let’s sweep confusion aside by means of a strategic retreat from the word “theory”. Let’s sacrifice a pawn for strategic advantage and hammer home a clear message that everyone can understand, and which is undeniably true in the everyday sense. Evolution is a fact.

...

Notera att han säger mer eller mindre exakt det jag har sagt genom den här trådens gång (och jag skrev det helt oberoende av Dawkins; första gången jag läste artikeln just idag, när jag försökte hitta klippet ifråga):

1) Evolutionsteorin är fakta.
2) Strängteorin är inte en vetenskaplig teori.
3) "Teori" används ofta missvisande när man egentligen menar hypotes, även bland vetenskapsmän.
4) Newtonisk mekanik är just vetenskapliga lagar, och inte falsifierade lagar.

Notera också det fetmarkerade om att ni "filosofer" kan förväntas förvränga ordet "fakta"; hoppas att du, BuggaMigInte, känner dig träffad Och notera även det fetmarkerade där Dawkins säger att evidence för evolution är så överväldigande att det vore perverst att förneka det. Tror du att Dawkins snackar om matematiskt "proof" eller just svenskans bevis med ordvalet evidence, där? Retorisk fråga.

Men ja, vad ska jag säga? Great minds think alike Och du BuggaMigInte, vet förstås bättre än självaste Dawkins, eftersom Dawkins är "vrickad", lol.

Så i alla fall, tidigare i tråden hävdade du:



Och nu har du fått det svart på vitt, från en av världens ledande evolutionsbiologer, att evolutionsteorin är just obestridlig fakta. Jag väntar med stor spänning på ditt tunga intellektuella svar

Det sagt, min poäng tidigare i tråden står kvar: vetenskapliga teorier är synonymt med fakta, och kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att falsifieras. Spelar ingen roll om vissa smådetaljer i de olika vetenskapliga teorierna falsifieras när nya bevis uppdagas; den vetenskapliga teorin som helhet falsifieras inte bara för att forskare fick någon mindre detalj om bakfoten; man reviderar bara missförståndet utefter de nya bevisen, och därigenom är vetenskapen självkorrigerande och inte "vetenskapen ändras hela tiden", lol.

På sitt sätt kan man förstås kalla det falsifieringar eller justeringar av de matematiska modellerna, men inte av någon teori. Newtons byggde förstås på det han kunde observera och mer hade han inte tillgång till.

Som du säger så består alltid de resultat man bevisat även om hypotesen är fel och i många fall leder det i sin tur till en ny teori, baserat på resultatet och nya insikter.

Givetvis kan man kalla något för vad det är.

Kan du förklara vad du menar med "men inte av någon teori"?

Han hade ingen teori. Han byggde det på observationer, men hade ingen förklaring.

Jodå, det hade han. Han tänkte sig att det antingen var Gud (som är överallt och därför kan utföra 'action at a distance' lokalt) eller något icke-materialistiskt medium som förmedlade gravitation. Men visst, ingen pratar om det nu för tiden. ^^

Fast mer fundamentalt, vad är en "förklaring" rent vetenskapligt sett? Kan du ge ett exempel på en vetenskaplig teori som förklarar nåt?

(Jag förstår att vissa säger att rumtiden är krökt och att det är en förklaring, men det är det väl inte? Det är bara att flytta skälet ett steg bakåt. På liknande sätt säger Newtons universella gravitationslag att partiklar utövar en kraft på varandra. Det är väl lika mycket en "förklaring" som att fantisera om krökt rumtid?)

En teori är väl något som man säger att det ska var på ett visst sätt om den stämmer, och visat att det är så med observationer och mätningar som man även utgått från. Big Bang är väl något typiskt sånt. Man har svaret och fyller på med bevis som man påstår visar det.

Men du har väl till viss del rätt. Nu har jag väl läst någonstans att man ville ha förklaringar av honom,men att han menade att han inte kunde det. Han kan förstås ha sagt något i stil med det du säger, men det är väl även ett sätt att säga att han inte vet också. Det kan vara så, inte det är så. Fria spekulationer.

Men nu börjar det kännas som en meningslös evighetsdiskussion som inte har med ämnet att göra.

1. Vad menar du med att teorin är "bekräftad"? Menar du att den är sann eller styrkt eller någonting annat? Mig veterligen kan vi inte direkt observera dåtiden.

2. Var bara nyfiken på vad du menade. I filosofiforumet är det ju viktigt att man är precis med sina ordval eftersom de har en specifik betydelse. Evolutionsteorin bygger induktiva argument, det vill säga empiriska argument, som visserligen kan styrka teorin men aldrig bevisa den fullt ut eftersom det endast krävs en negativt testimplikation för att den ska falsifieras deduktivt.

Diskussionsunderlag:
Vad anser ni om evolutionsteorin, är den så vederhäftig och objektiv som den utser sig vara?
Finns det ytterligare exempel på samtida vetenskapliga teorier som inte håller standarden rent vetenskapsteoretiskt?