FAQ: LARO - Substitutionsbehandling, vanliga frågor och svar.

Det sägs att de som inte varit riktiga hardcore opitmissbrukare brukar nöja sig på sub, men de andra kräver metadon. Det är en vanlig missuppfattning vissa anklagar andra för här i tråden att en del går över till metadon för att missbruka den, men i själva verket handlar det om att som missbrukare känna att man faktiskt är påverkar av en riktig opiat, precis som det vi kan relatera till här nu, för att det i längden ska gå att vara helt ”drogfri.” Vissa tar t.om steget att unna sig lite extra hallonsaft då och då. Jag gör det inte mycket alls men det händer då och då, men det viktiga är att det allt som allt blivit så mycket bättre. Tidigare så var det en helt annan stress och känsla av tvång att sticka ut att ordna en massa, nu dricker man sin ordinerade dos och är nöjd, för det ger det där lilla extra som många utav oss behöver!

Edit: Så det var inte förrän vid 100 du riktigt kände att nu kommer det fungera? Hur upplevde du stegen innan dess, hur yttrade det sig fysiskt och psykiskt att du inte riktigt var i mål ännu?

Jag kan fortfarande bli riktigt sugen på heroin rätt ofta, det kanske man inte alls ska bli? Nu hejdar jag mig pga jag är motiverad, men det kan jag inte svara på att jag alltid lär vara så stark. I en perfekt dosering kanske man inte alls ska vara det?

Fysiskt så hadde jag på suben ont i huvudet, mådde illa och kunde knappt sova, psykiskt var jag sugen på opiater, ångest och mkt ankar på droger.
Eftersom jag från början hade meta visste jag villken skillnad det var, sedan har jag smärtor som sub inte tog bort villket meta gör mycket mer effektivt. Jag låg på 140 först som sagt men valde att testa med mindre dos på 100 och på den dosen är jag stadigt frisk, inget överdrivet sug efter opiater även om jag blir sugen till och från så kan jag hantera det, ärligt så har jag enstaka tillfällen tagit återfall men har varit bortkastat, mådde bra i ett par minuter sen var effekten borta av heroinet, så för mig är det bara slöseri och som sagt hänt fåtal gånger genom åren men var länge sedan nu.

Brukar inte ta mer meta än jag har ordinerat-, men vet att många gör det, antar att dom känner sig lite påverkade, skulle aldrig börja leka med mina doser för jag skulle säkert göra det till en vana om jag upplevde ett rus av det så jag håller mig undan det.

Du har utvecklat en god grund ser jag, är glad för din skull, grymt jobbat. Jag hoppas ju också att jag ska nå den punkten i medicineringen där jag inte ens kommer känna något behov av att varken dricka lite extra eller på att det vore gott med lite heroin. Är ju fortfarande ganska ny men jag jobbar på det. Under denna tiden har det däremot blivit mycket, mycket bättre än hur det var innan - det var helt kaos.

Men då vet jag ju att det fortfarande är ganska låg dos då. Legat på 60 ett tag nu men förstått att ni som har en bra dos känner inte heroinsug, och som du sa, om du mot förmodan skulle så är det bortkastat. Det är ett bekvämt faktum i sig och ett starkt incitament att fimpa idén i sitt yttersta. Ska se när jag träffar en läkare nästa gång. Det är skönt att jag inte erfarat en enda biverkning åtminstone, tillskillnad från sub, (mycket likt de du hade,) och lite till.

Hopps du når en dos som funkar för dig.
Sedan är det andra bitar i livet som fallit på platts för mig, bostad och skall börja med en sysselsättning, men det blir ganska ensamt, innan rände jag på gatan och träffade folk dygnet runt mer eller mindre, men har fått ta avstånd och inte heller fastna med folket på teamet som är lätt gjort. Sedan hadde jag ett benzo missbruk men fick en månad lång nertrappning och är nu fri från det mrd, men det är svårt, på teamet frågar allt o alla efter blå eller vill sälja blå. I tisdags kom ett test, jag hittade en karta blå på gatan, jag tog upp den men slängde den senare..

Jo men precis. Har själv börjat arbeta en viss % och höjer successivt. Innan laro i mitt missbruk så levde jag på bidrag i två år och emellan olika knarkarvänner ”umgicks” vi, (knarkade.) Nu när jag inte umgås med de så är jag helt själv, men jag är också ensamvarg i grunden. Har aldrig haft något för mig i mitt liv så jag är bara glad över att medicinen fyller det där tomrummet i mig som jag självmedicinerade för innan. Har ju knarkat på det tomrummet. Jag är nöjd med ett litet och enkelt liv, ett s.k tråkigt liv skulle många säga men bara jag känner ro inombords så är det okej. Jobb, lägenhet, ägna mig åt me-time framför datorn som jag alltid trivts med.

Enligt personalen på LARO så är det ovanligt med patienter som bara är opiatmissbrukare. Det förvånade mig lite. Vet ju att många käkar benzo. Jag varken röker på, käkar benzo eller annat, har bara tyckt om starka opiater i mitt liv.

Härligt att du börjat bygga upp ett nytt liv. Det där med ensamhet klarar jag men imellanåt saknar jag det där umgänget, men när jag kommer in i arbetsträning som jag skall så kommer det gapet att fyllas upp. Eftersom jag sköter mig får jag vad dom på mitt team kallar dagenfter dos, jag går 3 gånger i veckan och dricker alla doser hemma.
Den där tomheten känner jag igen allt för väl, jag knarkade för att fly från världen och mig själv. När vi lägger ner drogerna måste det fyllas med något annat, inte bara meta utan alla små saker i livet vanliga Svenssons n tar för givet. Vi böver fylla våra dagar och ha ett sammanhang och gemenskap utan droger.

Vet inte med vad, min vän, verkligen, verkligen vet jag inte med vad. Har alltid haft det tomrummet och haft extremt svårt med att uppskatta livets innehåll. Det är därför jag är så mycket med att bara jag får sinnesro så kan jag stå ut. Det har varit mycket svårt att acceptera att man inte har en plats i livet men i takt med att jag fyllde 30 så accepterade jag det fullt ut. Nöjer mig därför med mitt arbete, mitt meta sedan ha den egentiden, för jag vet att det är
inget annat jag på riktigt vill, känner för eller har riktig lust inför. Det är som det är. Mår inte dåligt över det längre. Det gör mycket med arbetet och en inkomst, en mysig lägenhet sedan sin medicin, är är jätte, jätteglad över den medicinen, utan den skulle jag aldrig orkar vara kvar här i livet med tanke på att jag inte har samma tankar kring vad livet ska fyllas med som majoriteten av människor har. Har enkelt för att roa mig med forum, framförallt youtube, läsa också för den delen, tröttnar aldrig. Önskar jag att jag vore en stark människa som var spännande, hade en passion, ett grymt arbete, status, lycka utan droger? Absolut, men ska inte plåga mig med någonting jag vet att jag inte är.

Tror det är just det; att nöja sig med det lilla inlivet, att ha ett jobb, en lägenhet kanske en partner. Jag kräver inte speciellt mkt av livet, visst vorre det fett med fett med cash o lyxliv men det är inte viktigt egentligen. Jag fyller 40 om två år, det känns både jobbigt och inspirerande på samma gång, jag har drogat mig sedan 12 års ålder och nu är det att prova leva utan det de kommande 40 åren, det är andra halvlek nu så att säga. Jag hoppas du lyckas fylla ditt hål och att du fortsätter göra ett bra jobb som du tycks göra.

Det är inte ditt fel att beroendevården är keff eller att det finns laro-mottagningar som är vårdslösa, vars ekonomiska intresse ligger långt från syftet med laro dvs hjälpa patienterna/värna om deras hälsa. Förstår dock irritationen. Laro har blivit alltför lättillgängligt (samtidigt som patienterna motsägelsefullt nog är strikt kontrollerade genom urinprover och övervakade intag), tänker då på i de fall tex tramadolmissbrukare beviljas larobehandling. Borde vara en självklarhet att inte skriva ut en starkare opioid i ”behandlingssyfte”. De få gångerna laro uppmärksammas i media är det som skrivs i synnerhet negativt (typ om överdoser etc) och baserat på en minoritet patienter som beviljats laro-behandling på vad som borde vara att anse som uppenbart felaktiga grunder. Det bidrar till fördomar om laro och ger en missvisande bild av övriga laro-patienter som behöver laro för att överleva. Tycker kraven för laro-behandling borde vara tydligare och mer restriktiva, kanske inte lika restriktiva som för typ 10 år sen men borde endast ges till heroinister eller iaf de opioidberoende som tagit steget till/börjat med heroin. Om man inte har den tolerans som krävs/riskerar att överdosera sin medicin, då ska man inte ha laro.

Som sagt inte riktat till dig personligen, utan till vården. och du verkar behöva laro ksk inte nödvändigtvis metadon men så länge du behöver substitionsbehandling borde det vara upp till dig. Lika mycket som jag delar irritationen kring att bup/meta skrivs ut för lättvindigt, anser jag att den primära funktionen som laro fyller inte är som behandlingsform i syfte att ”bota” eller ”rädda” någon ur sitt missbruk (såklart bra att det funkar för en del), utan istället som just underhållsbehandling. Även om man är aktiv i sitt missbruk/inte är redo att sluta, gör laro livet som heroinist avsevärt mycket enklare. Det ger ett alternativ till, eller möjligheten till en paus från, den eviga jakten på heroin/pengar. De pauserna kan vara avgörande för att orka fortsätta leva, i bästa fall (förhoppningsvis) till den dag man är redo att sluta. Det bör ställas höga krav på laro-behandling, men de som faktiskt behöver och baserat på det beviljas laro borde ha rätt till sin medicin utan villkor.

Sub har också en ”takeffekt” som alla andra opioider saknar, därför mkt svår att överdosera. Bup har i allmänhet väldigt unika egenskaper som gör att den ur läkemedelssynpunkt objektivt sett är gold standard för substitionsbehandling (men inte subjektivt sett för alla patienter). Den har en extremt hög affinitet/binder till opioidreceptorerna betydligt starkare än andra opiater, också därför den slår ut/blockerar effekten av dem.

Väl skrivet. Det är allt för många som får LARO som egentligen skulle klara sig utan, att ge metadon till någon ung som brukat tramadol är galet. Jag själv kommer från ett tungt heroinberoende och har metadon, det har ändrat mitt liv helt och hållet, förut gick all tid åt till att begå brott gör att hålla mig frisk, jag var hemlös. Idag har jag lägenhet, är helt laglydig och pågång att börja arbeta, utan metadon hadde det inte varit möjligt.

Tänkte bara säga det att det är ett grymt jobb nu gör, alla som går på LARO och faktiskt sköter sig och fått livet tillbaks, ni är krigare!