Är era vänner missunsamma över vinster/arv?

Många människor har någon slags invecklad syn på privatekonomi där folk kan ha tjänat samma summa pengar, men en av dessa summor rankas högre i det sociala spelet.

I min värld så är tex 1.000.000 kr just 1.000.000 kr. Men för många jantelags-människor så är du mer värd om du tjänat ihop denna summa på ett vanligt kneg, jämfört med att ha klonkat in det på Stryktipset. Varför är det så? Jag undrar ibland hur folk kommer reagera om jag sätter en megavinst. Misstänker att även om jag drog in en summa som var högre än alla deras sparkonton sammanlagt så skulle de ändå tycka att det är "fusk" på något sätt. Det enda sättet att vara respekterad i det här landet är ju att ha en fast anställning, det har jag märkt. Det räcker inte med ett jobb, det ska vara ett jobb med status också, annars hamnar man i frysboxen också.

Har aldrig ärvt något men jag misstänker att de som checkar ut från arbetslivet ifall de ärver en fin summa och drar sig tillbaka får ta emot mycket hat. "Varför valsar han runt i sitt stora hus varje dagarna själv, blir han inte uttråkad? Varför jobbar han inte som oss andra?"

Varför måste man älska att jobba 9-5 i det här landet, på riktigt? Det är någon slags tävling ibland i sociala sammanhang där folk skryter om vem som jobbat mest övertid. De ser detta som något positivt, jag ser det som något negativt. Kanske är jag som är sjuk i huvudet, eller så borde jag flytta till ett mer avslappnat land.

Personligen uppfattar jag det som att folk i min omgivning är mycket mer okej med att bli miljonär på lotto än att bli det på hårt arbete. En lotterivinst är slumpmässig. Det kan lika gärna bli du som jag. Om det blir jag som vinner, så var vår möjlighet att bli rik lika stor. Ojämlika utfall som härrör ur lika förutsättningar – det är de okej med.

Om någon däremot är samvetsgrann och begåvad, då är det inte alls okej (i deras ögon) att också bli rik på kuppen. Sådana egenskaper är inte lika fördelade. Därför är det inte lika sannolikt att du och jag båda blir rika när det är möjligt att blir rik på sin kompetens och sina färdigheter. Ojämlika utfall som härrör ur olika förutsättningar – det är de inte okej med.

Fotbollsproffs är även det en accepterad metod att bli ril, företagsledare i näringslivet däremot har låg status.

Det är ju detta som är Jantelagen.

Det är acceptabelt att bli rik på spel p g a slumpens likgiltighet. Men inte att bli rik på arbete eller företagande, det väcker avundsjuka.

De som inte orkar anstränga sig för att bli rik blir då avundsjuka.

Så enkelt är det!

Sedan tycker jag själv att folk som vill få pengar för ingenting och mestadels slappa och leva en slö tillvaro, är en belastning för samhället och behöver omgående sättas i någon form av värdeskapande arbete. Jag vill inte skattefinansiera sådana typer.

Återigen, inte i min sällskapskrets. Att Zlatan blivit rik på att lira boll, det finner de oerhört orättvist. Det sticker verkligen i ögonen. Den här norska kvinnan som vann en miljard på lotto tidigare i år, det hade de däremot inga problem med. ”Det hade lika gärna kunnat hända mig”, ungefär så resonerar de. Slumpartade förmögenheter är okej, rika fotbollsspelare är inte okej.

Vinster i miljonklassen är oerhört ovanligt. 30-40 st om året.

Något som är mycket vanligare är att 50-60 åringar ärver 5-6 miljoner.
I alla fall i Stockholm.

Villa eller lägenhet utan lån värd 4-5 miljoner.
Cash 1 miljon och kvarvaraden pensioner på lika mycket.
Väldigt vanligt.

Har flera fd jobbarkompisar som slutat jobba i 50 års åldern och lever av kapital.

Håller med. Hårt arbete och smart handlande gör vissa avundsjuka. Men få in rätt lottorad kan vilken idiot som helst göra. Då är det OK,då märks det inte att de själva är slöa och ointelligenta vid jämförelse. Nu frågade ju TS om vänner. Jag har bara bra vänner som inte är missunsamma.

Man kan ju bara ana vad Vänsterpartiet tycker om det...

I min upplevelse är det tvärtom, eftersom det är så många (i min närhet) som ogillar spel. Det är de som jobbar stenhårt som blir avundsjuka på de som tjänar pengar på alternativa, icke-Svensson godkända typer av "jobb" tycker jag.

Ta tjejer som tjänar multum på OnlyFans och sånt där. Vilka är det som blir avundsjuka på dom? Inte är det vi gamblers iaf, det är alla som jobbar stenhårt 40 timmar i veckan som blir avundsjuka på summorna de drar in. Vi har ju det gemensamt att vi försökt hitta en alternativ väg till att dra in levebrödet än att stapla konservburkar 9 timmar om dagen på Coop (ett jobb jag personligen haft, och ALDRIG vill göra igen!)

Jag följer många storspelare, proffs på sportsbetting, poker etc. De berättar att de ofta tvingas ljuga på sociala sammanhang som fester om vad de sysslar med, dels för att det finns en negativ agenda kring spel, men också för att sitta och studera odds och sånt inte räknas som "ett vanligt jobb". Att ha "ett vanligt jobb" är väldigt viktigt i landets bag-in-box pimplande avkrokar och på fester är det ofta vad man har för jobb som det ska snackas om.

Med tanke på att jag endast spelar när jag får en trisslott av någon och då skrapar den direkt så är det ju enda tillfället jag flashar eventuell sådan vinst liksom min inkomst - så är det ju enbart vid eventuell lottovinst som de öht kan bli missunsamma. Jag tror att kutymen är att om man gör en oförskämd vinst då så delar man med sig lite, är man sniken med sin vinst kan det nog trigga viss missunsamhet.

Vad gäller att checka ut från arbetslivet så tror jag inte jag skulle göra det, att ha struktur i sitt liv är något som man mår bra av - utan det så blir man ju lite av en pundare. Med det sagt så blir ju beroendet av inkomsten inte lika avgörande så man kan ju skippa jobb som man inte finner givande samtidigt som man kan välja jobb som man finner givande även om det skulle vara av ideell karaktär. Jag tror ärligt talat folk inte är avundsjuka för att man driver omkring som en lodis precis...

Förstår - du kanske har lite mer arbetarementalitet (ingen värdering från min sida dock) och då blir det logiskt att se det så.

Hur menar du, kan du utveckla?