Citat:
Du skriver "man missade övervakningskameran på "tunnelbanefastigheten". Det var något nytt för mig. Har jag också missat att det satt en övervakningskamera där, som hade uppsikt över mordplatsen. Och den var av en händelse ur funktion på fredagskvällen den 28 februari 1986?
Nu när daggen dunstat, så att säga, efter titanernas tävlan i längdpissning så kan vi kanske återgå till att tala om väsentligheter inom det ballistisk-forensiska området.
Inlägget som följer här är så pass utförligt, att jag får dela in det i två bitar. Här följer den första delen, sedan föjder den andra delen direkt efter.
Jag kan då inledningsvis konstatera att punkt ett – om kulornas äkthet – av mina fyra punkter nu är lika grundligt fastnaglad här på forumet som en gång Martin Luthers 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Slutsatsen är precis vad jag inledningsvis sagt, nämligen att de upphittade kulorna med största säkerhet är de rätta.
De övriga tre punkterna – om skottavståndet, kulbanorna och rikoschetteringen, samt om valet av vapen och ammunition – kvarstår i det skick som jag introducerade dem.
Under tvåan har jag konstaterat att de av tyskarna skattade skottavstånden är för korta, vilket också framgår svart på vitt längst ner i BKA:s egen rapport, där man säger att resultaten gäller för en piplängd på tre tum. För längre pipor får man grovjustera uppåt med ungefär samma faktor som "förlängningen" av pipan, dvs en fördubbling för sextumspipa och lite till för en åttatumspipa. Vi hamnar då på ungefär en halvmeter för olofskottet och en och en halv till två meter för lisbethskottet.
Under trean har vi Wincent Langes självmotsägelse i att Lisbeth å ena sidan stod upp när hon besköts men å andra sidan att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren. De här två sakerna går naturligtvis inte ihop, och att han hävdar bådadera i en och samma ballistikrapport tyder ju inte på något större skarpsinne.
Det är vad man brukar kalla för ett idiotfel, av ungefär samma slag som när man missade olofkulan trots att den låg så nära mordplatsen, eller när man missade övervakningskameran på "tunnelbanefastigheten". Inget av det här tyder på någon påtaglig sinnesnärvaro bland personalen på den tekniska roteln, minst av allt Wincent Lange. Däremot är ju kartläggningen av mordplatsen väl genomförd med utmärkta skisser och kartor, så totalintrycket blir ändå "blandad kompott".
Under trean sorterar även "spökrikoschetten", dvs vittnesuppgifterna från Bengt Palm och Jan-Åke Svensson om att det vid lisbethskottet "rykte till" vid sträckstenskanten på östra sidan. Det är ju de iakttagelserna som låg till grund för idén att lisbethkulan slagit i marken på östra sidan, men samtidigt fick man problem med nedslagsplatsen som ju Palm & Svensson lade för långt norrut för att ligga i skottriktningen.
Den enkla lösningen på det problemet blev att flytta nedslagsplatsen en bit söderut så att den hamnade i skottriktningen, med hänvisning till att Svensson pekat ut stället till Sonny Björk vid enmansvallningen av honom. Någon dokumentation av det utpekandet finns emellertid inte, och Palm blev ju aldrig vallad. Hela historien om lisbethskottets påstådda rikoschettering i skottriktningen är minst sagt löst grundad, och motsägs alltså direkt av både Lisbeths egna uppgifter om att hon stod upp i skottögonblicket och av Wincent Langes egna skrivning med samma innebörd i ballistikrapporten.
Så det här är en riktig soppa, där vittnenas ord står mot teknikernas (läs: Sonny Björks) ord, och Wincent Langes ord står mot Wincent Langes egna ord. Dokumentationen är bristfällig, inte bara vad nedslagsplatsen beträffar utan även vad den påstådda undersökningen av den "avbrutna" trädgrenen beträffar. I den tekniska rapporten påstås att man undersökt trädgrenen, men någon dokumentation av den påstådda undersökningen verkar inte finnas.
Vad har då trädgrenen med det här att göra? Saken är, att om lisbethskottet avfyrats med samma laddning och mynningshastighet som olofskottet – vilket jag menar att vi måste förutsätta – så betyder det att lisbethkulan borde ha rikoschetterat kraftigt mot husväggen på andra sidan Sveavägen, detta ifall Lisbeth blivit beskjuten medan hon stod upprätt som hon själv säger. Kulan gick då bara igenom två lager mocka, vilket knappt bromsat ned den alls, och om den inte träffat något annat på vägen över gatan så måste den ha haft väldigt god fart när den slog i husväggen på västra sidan.
Här ser vi problemet. För om lisbethkulan inte bromsats ner av någonting på vägen så skulle den ha rikoschetterat ordentligt och mest troligt korsat Sveavägen en gång till fast i sydostlig riktning, och sedan studsat igen mot husväggen på östra sidan och lagt sig på trottoaren där. Då talar vi om en plats nedåt Kungsgatan till. Men istället hamnade den alltså på västra trottoaren bara ett femtiotal meter ner från mordplatsen. Då har den inte rikoschetterat alls utan bara studsat mot väggen, och det säger oss att kulhastigheten måste ha varit förhållandevis låg redan där.
Så låg kan kulhastigheten bara ha blivit ifall något annat objekt utöver Lisbeths kappa bromsat ner kulan på vägen. Det här problemet är då bakgrunden till att man började tala om att kulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren och alltså bromsats ner på det sättet. Alternativet vore att kulan träffat och klippt av den gren som hängde löst från trädet invid södra övergångsstället. Som Lennart Remstam visat så är grenen absolut inte avbruten, utan den är tvärt avklippt och då ligger ju avskjuten nära till hands. Ändå avfärdade polisen att grenen skulle vara avskjuten, med hänvisning till en egen "undersökning" som dock inte finns dokumenterad. Så länge ingen dokumentation finns av det så menar jag att man får gå efter det visuella material vi har tillgång till, och enligt det är grenen inte avbruten utan avklippt. Med andra ord påstås felaktigt att grenen skulle ha varit avbruten.
Att den avklippta trädgrenen är av särskilt intresse beror dels på att Lisbeth säger att hon stod upp i skottögonblicket, vilket omöjliggör att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren. Men dessutom utgör trädet det enda objekt i skottriktningen som skulle kunna ha bromsat ner lisbethkulan på det sätt som är nödvändigt för att förhindra den ovan beskrivna rikoschetteringen på västra sidan Sveavägen. Med andra ord blir trädet så att säga ett nödvändigt instrument för att bromsa ner kulan.
Utöver kulhastigheten och frånvaron av rikoschettering på västra sidan Sveavägen har vi då även spökrikoschetten som utgör en huvudvärk. För om lisbethkulan aldrig slog i marken på östra trottoaren, hur kan då två vittnen ha iakttagit att det "rykte till" vid sträckstenskanten i jämnhöjd med mordplatsen (Svensson) eller rentav uppe vid norra övergångsstället (Palm)?
Dilemmat här är nu uppenbart. För om lisbethkulan inte åstadkommit spökrikoschetten så måste ju något annat glödhett och snabbflygande objekt ha gjort det. Om man då skulle utgå från polisens påstående att trädgrenen inte varit avskjuten så kan man heller inte använda det som verktyg för att åstadkomma den där spökrikoschetten. Men om kulan träffat trädgrenen och alltså skjutit av den, ja då blir det ju enkelt att förklara spökrikoschetten genom att en varm träflisa slagit i marken när trädgrenen fjädrat tillbaka efter att kulan gått igenom. En sådan "slungmodell" förklarar ju både varför spökrikoschetten överhuvudtaget inträffar och varför den hamnat norr om trädet och i jämnhöjd eller rentav norr om själva platsen där mördaren stod vid beskjutningen.
(fortsättning följer...)
Inlägget som följer här är så pass utförligt, att jag får dela in det i två bitar. Här följer den första delen, sedan föjder den andra delen direkt efter.
Jag kan då inledningsvis konstatera att punkt ett – om kulornas äkthet – av mina fyra punkter nu är lika grundligt fastnaglad här på forumet som en gång Martin Luthers 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Slutsatsen är precis vad jag inledningsvis sagt, nämligen att de upphittade kulorna med största säkerhet är de rätta.
De övriga tre punkterna – om skottavståndet, kulbanorna och rikoschetteringen, samt om valet av vapen och ammunition – kvarstår i det skick som jag introducerade dem.
Under tvåan har jag konstaterat att de av tyskarna skattade skottavstånden är för korta, vilket också framgår svart på vitt längst ner i BKA:s egen rapport, där man säger att resultaten gäller för en piplängd på tre tum. För längre pipor får man grovjustera uppåt med ungefär samma faktor som "förlängningen" av pipan, dvs en fördubbling för sextumspipa och lite till för en åttatumspipa. Vi hamnar då på ungefär en halvmeter för olofskottet och en och en halv till två meter för lisbethskottet.
Under trean har vi Wincent Langes självmotsägelse i att Lisbeth å ena sidan stod upp när hon besköts men å andra sidan att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren. De här två sakerna går naturligtvis inte ihop, och att han hävdar bådadera i en och samma ballistikrapport tyder ju inte på något större skarpsinne.
Det är vad man brukar kalla för ett idiotfel, av ungefär samma slag som när man missade olofkulan trots att den låg så nära mordplatsen, eller när man missade övervakningskameran på "tunnelbanefastigheten". Inget av det här tyder på någon påtaglig sinnesnärvaro bland personalen på den tekniska roteln, minst av allt Wincent Lange. Däremot är ju kartläggningen av mordplatsen väl genomförd med utmärkta skisser och kartor, så totalintrycket blir ändå "blandad kompott".
Under trean sorterar även "spökrikoschetten", dvs vittnesuppgifterna från Bengt Palm och Jan-Åke Svensson om att det vid lisbethskottet "rykte till" vid sträckstenskanten på östra sidan. Det är ju de iakttagelserna som låg till grund för idén att lisbethkulan slagit i marken på östra sidan, men samtidigt fick man problem med nedslagsplatsen som ju Palm & Svensson lade för långt norrut för att ligga i skottriktningen.
Den enkla lösningen på det problemet blev att flytta nedslagsplatsen en bit söderut så att den hamnade i skottriktningen, med hänvisning till att Svensson pekat ut stället till Sonny Björk vid enmansvallningen av honom. Någon dokumentation av det utpekandet finns emellertid inte, och Palm blev ju aldrig vallad. Hela historien om lisbethskottets påstådda rikoschettering i skottriktningen är minst sagt löst grundad, och motsägs alltså direkt av både Lisbeths egna uppgifter om att hon stod upp i skottögonblicket och av Wincent Langes egna skrivning med samma innebörd i ballistikrapporten.
Så det här är en riktig soppa, där vittnenas ord står mot teknikernas (läs: Sonny Björks) ord, och Wincent Langes ord står mot Wincent Langes egna ord. Dokumentationen är bristfällig, inte bara vad nedslagsplatsen beträffar utan även vad den påstådda undersökningen av den "avbrutna" trädgrenen beträffar. I den tekniska rapporten påstås att man undersökt trädgrenen, men någon dokumentation av den påstådda undersökningen verkar inte finnas.
Vad har då trädgrenen med det här att göra? Saken är, att om lisbethskottet avfyrats med samma laddning och mynningshastighet som olofskottet – vilket jag menar att vi måste förutsätta – så betyder det att lisbethkulan borde ha rikoschetterat kraftigt mot husväggen på andra sidan Sveavägen, detta ifall Lisbeth blivit beskjuten medan hon stod upprätt som hon själv säger. Kulan gick då bara igenom två lager mocka, vilket knappt bromsat ned den alls, och om den inte träffat något annat på vägen över gatan så måste den ha haft väldigt god fart när den slog i husväggen på västra sidan.
Här ser vi problemet. För om lisbethkulan inte bromsats ner av någonting på vägen så skulle den ha rikoschetterat ordentligt och mest troligt korsat Sveavägen en gång till fast i sydostlig riktning, och sedan studsat igen mot husväggen på östra sidan och lagt sig på trottoaren där. Då talar vi om en plats nedåt Kungsgatan till. Men istället hamnade den alltså på västra trottoaren bara ett femtiotal meter ner från mordplatsen. Då har den inte rikoschetterat alls utan bara studsat mot väggen, och det säger oss att kulhastigheten måste ha varit förhållandevis låg redan där.
Så låg kan kulhastigheten bara ha blivit ifall något annat objekt utöver Lisbeths kappa bromsat ner kulan på vägen. Det här problemet är då bakgrunden till att man började tala om att kulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren och alltså bromsats ner på det sättet. Alternativet vore att kulan träffat och klippt av den gren som hängde löst från trädet invid södra övergångsstället. Som Lennart Remstam visat så är grenen absolut inte avbruten, utan den är tvärt avklippt och då ligger ju avskjuten nära till hands. Ändå avfärdade polisen att grenen skulle vara avskjuten, med hänvisning till en egen "undersökning" som dock inte finns dokumenterad. Så länge ingen dokumentation finns av det så menar jag att man får gå efter det visuella material vi har tillgång till, och enligt det är grenen inte avbruten utan avklippt. Med andra ord påstås felaktigt att grenen skulle ha varit avbruten.
Att den avklippta trädgrenen är av särskilt intresse beror dels på att Lisbeth säger att hon stod upp i skottögonblicket, vilket omöjliggör att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren. Men dessutom utgör trädet det enda objekt i skottriktningen som skulle kunna ha bromsat ner lisbethkulan på det sätt som är nödvändigt för att förhindra den ovan beskrivna rikoschetteringen på västra sidan Sveavägen. Med andra ord blir trädet så att säga ett nödvändigt instrument för att bromsa ner kulan.
Utöver kulhastigheten och frånvaron av rikoschettering på västra sidan Sveavägen har vi då även spökrikoschetten som utgör en huvudvärk. För om lisbethkulan aldrig slog i marken på östra trottoaren, hur kan då två vittnen ha iakttagit att det "rykte till" vid sträckstenskanten i jämnhöjd med mordplatsen (Svensson) eller rentav uppe vid norra övergångsstället (Palm)?
Dilemmat här är nu uppenbart. För om lisbethkulan inte åstadkommit spökrikoschetten så måste ju något annat glödhett och snabbflygande objekt ha gjort det. Om man då skulle utgå från polisens påstående att trädgrenen inte varit avskjuten så kan man heller inte använda det som verktyg för att åstadkomma den där spökrikoschetten. Men om kulan träffat trädgrenen och alltså skjutit av den, ja då blir det ju enkelt att förklara spökrikoschetten genom att en varm träflisa slagit i marken när trädgrenen fjädrat tillbaka efter att kulan gått igenom. En sådan "slungmodell" förklarar ju både varför spökrikoschetten överhuvudtaget inträffar och varför den hamnat norr om trädet och i jämnhöjd eller rentav norr om själva platsen där mördaren stod vid beskjutningen.
(fortsättning följer...)