Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Kulorna tvättades innan de skickades till SKL den 5 mars, BKA den 6 mars och FBI den 8 mars.

Kommissarie Vincent Langes mikroskopiska undersökning (av hinnan av human fettvävnad på blydelen av Olof-kulan) gjordes innan kulorna tvättades.

Tips: läs först, skriv sedan.

Kulorna förvarades hos SKL fortlöpande för diverse undersökningar. Det är först 1989 det omnämns att kulorna tvättats. Utlåtande från 29.03.1989, sidan 64 i följande dokument:

https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMY1MwLTk5OWJnc1E/view?resourcekey=0-szMVrljUA9S6Kf_jFoThMw


Följaktligen har tre undersökningar, varav två utförda i mars 1986, konstaterat att varken spår av blod eller annat organiskt material förekommit på någon av kulorna.

Ett par tips. Läs på istället för att sprida okunskap och villfarelser och samtidigt, alltid utan hänvisning till källa, uppmana andra att just läsa på.

Införskaffandet av hängslen och rem för att undvika få brallorna neddragna gång på gång är ett annat.

Tips 1: läs först, skriv sedan.

Tips 2: vanligt hyfs lönar sig alltid.

Tips 3: läs tipsen.

Som jag skrev förut: Kulorna tvättades innan de skickades till (och undersöktes av) SKL den 5 mars, BKA den 6 mars och FBI den 8 mars.

För att vara mer exakt: Kulorna rengjordes av SKL den 5 mars. Kulorna rengjordes ytterligare av BKA den 6 mars. Langes mikroskopiska undersökning ägde rum den 3 mars. Före undersökningarna hos SKL, BKA och FBI. Den 3 mars upptäckte Lange en hinna av human fettvävnad på Olof-kulan (som passerade genom en kropp). En hinna som inte fanns på Lisbeth-kulan (som inte passerade genom en kropp). Som framgår av Langes rapport. Att hinnan skulle vara ballistisk gel (som någon har påstått) är nonsens.


Citat ur NFC:s rapport 2020.


Inledande undersökning vid SKL

Kulorna från Sveavägen sändes till SKL med kurir och ankom onsdagen den 5 mars ca kl. 15 varvid de undersöktes omedelbart. Undersökningen skedde under tidspress eftersom kulorna måste sändas tillbaka till tekniska roteln i Stockholm vid middagstid dagen efter, torsdagen den 6 mars. Orsaken till detta var att Vincent Lange skulle ta med kulorna för undersökning vid BKA i Wiesbaden och att han skulle resa dit redan kvällen den 6 mars.

Den initiala undersökningen inkluderade fastställande av kulornas massa, kaliber, kultyp (tillverkare och typ) och bomdata. Bombredden, bredden på intrycken från pipans räffling, uppmättes härvid till ca 2,5 mm (vilket avviker från det värde på ca 2,8 mm som tidigt presenterats av tekniska roteln i Stockholm). Därtill jämfördes kulorna inbördes i mikroskop i syfte att avgöra om de skjutits ur ett och samma piplopp/samma vapen. I samband med denna undersökning gjordes även avgjutningar och blyavdrag av kulorna. Anledningen var att man från SKL:s sida ville bevara bevismaterialet för den händelse att det skulle kunna skadas eller förloras vid Langes resa.


Rengöring av kulorna

För att skapa bästa möjliga förutsättningar, såväl för mikroskopundersökningen som för detaljåtergivning vid avgjutning, rengjordes kulorna, sannolikt med alkohol och/eller aceton, vilka båda var och är vanligt förekommande för detta ändamål. Denna rengöring fick högst sannolikt till följd att eventuellt organiskt material som förekom på kulorna, såsom blod och vävnadsrester, avlägsnades. Det bör i sammanhanget tilläggas att kulor som ska mikroskopundersökas regelmässigt rengörs för att avlägsna smuts, jord och vävnadsrester som kan dölja underliggande spår, allt i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för mikroskopjämförelsen. Detta ingick som en del i standardrutinen 1986 och ingår även idag.


Eventuellt biologiskt material på kulorna

I Åke Åbrinks internpromemoria från 1995 finns uppgifter om att Vincent Lange den 3 mars (innan kulorna kom att undersökas av SKL) ska ha observerat något slags ”grå beläggning” på den av kulorna som benämns ”kula 2”. Lange ska enligt vissa uppgifter vid test med förprövningsmedlet Leukomalakitgrönt även erhållit reaktion som för blod. Det senare är dock obekräftade uppgifter och några sådana beläggningsrester synes inte ha insänts till, eller undersökts av, SKL.

SKL har 1989 undersökt om inkilade partiklar i kulorna utgörs av ben eller annat organiskt material, med resultatet att de aktuella partiklarna utgjordes av grundämnen som vanligen förekommer i sand, grus och sten. Det är fullt möjligt att den grå beläggning som Lange observerat kan ha varit samma typ av material.


Slut citat.

Jag upprepar. Kulorna rengjordes av SKL den 5 mars 1986. Kulorna rengjordes ytterligare av BKA den 6 mars. Langes mikroskopiska undersökning ägde rum den 3 mars. Före undersökningarna hos SKL, BKA och FBI. Den 3 mars upptäckte Lange en hinna av human fettvävnad på Olof-kulan. En hinna som inte fanns på Lisbeth-kulan.

Vad NFC skriver om "grå beläggning" bygger på uppgifter i Åke Åbrinks internpromemoria 1995 (inte på Langes rapport). Hinnan av human fettvävnad som Lange såg på Olof-kulan var "färglös" eller "möjligen mycket svagt gulaktig". Den var inte sand, grus eller sten och den var inte grå.



Kriminalteknisk rapport del 1

Kriminalteknisk rapport del 2 (med Langes noteringar om hinnan av human fettvävnad på Olof-kulan)

Kriminalteknisk rapport del 3

NFC:s rapport 2020 (med texten ovan)

Att faktiskt läsa det som länkas till kan vara en god idé till att börja med. Angående hyfs. För det första bör sidhänvisning, i synnerhet i långa rapporter, anges. För det andra. Det är synnerligen ohyfsat att posta länkar, två i det här fallet, som inte på något sätt är relevanta för pågående diskussion. Eller är teknisk undersökning av Christer Pettersaons diverse persedlar något som bör beaktas i sammanhanget?

Åter till ämnet och med början i NFC-rapporten. Följande presenteras där på sidan 7:


https://drive.google.com/file/d/1FRndSjQvp8yTUiaq-sN-aNyZGtdtEH3-/view

Tillsynes förefaller det inte finnas i någon rapport författad av Lange där någon fettvävnad omnämns
Vänligen ange i så fall vilken samt aktuell sida.

Ingen har nämnt något om ballistisk gel överhuvudtaget i den här diskussionen, så det finns ingen anledning att vråla om "nonsens".

Wincent Lange anför kulanteringen på sidan 22-23 i följande dokument:

https://drive.google.com/file/d/1r0e-ldaDNTmB5NzDBsgXN-YGrU9mZyx1/view

Inte heller här nämns något om en human fettvävnad. Tittade för sakens skull igenom ledningsgruppens protokoll från tiden i anslutning till kulfynden. Inte heller där påtalas den legendariska vävnaden.

https://wpu.nu/wiki/Protokoll

Däremor är det bevisat att ännu i december 1986 var Lange skeptisk till de undersökta kulorna.


https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1987-01-07_M%C3%B6tesprotokoll-Ledningsgruppen.pdf/2

Lite tips igen då av förekommen anledning.Länkbombningar utan sidhänvisning, trötsamma upprepningar och spridning av villfarelser utgör sällan ett recept för framgång i en diskussion.

Det slutar bara med brallorna vid fotknölarna, återigen...

Flashbacks läsare kan själva avgöra vem som är hyfsad och vem som har brallorna vid fotknölarna.

Mitt förra inlägg angav rätt fil (del 2 av rapporten). Självklart länkar jag till alla tre delarna. Självklart länkar jag även till NFC:s rapport 2020.

Kriminalteknisk rapport del 2 (med Langes noteringar om hinnan av human fettvävnad på Olof-kulan)

Langes noteringar om hinnan av human fettvävnad finns på sidan 15 och 16. Upptäckten gjordes den 3 mars. Kulorna rengjordes av SKL den 5 mars. Olof-kulan hade en hinna av human fettvävnad. Den kulan passerade genom en kropp. Lisbeth-kulan (som beskrivs på sidan 13 och 14) hade ingen sådan hinna. Den kulan passerade inte genom en kropp.

Observera! Sidan 13, 14, 15 och 16 i dokumentets sidnumrering (i övre högra hörnet på varje sida). Inte PDF-filens sidnumrering. Hoppas du hittar rätt radnummer.

Lange brukade uttrycka sig försiktigt. I DN:s artikel den 22 januari 2003 hade han inga tvivel att kulorna var de rätta.

Att hinnan av human fettvävnad var ballistisk gel påstods i denna tråd 2011 (Flashback har en sökfunktion).

Ett av många okunniga påståenden i denna tråd.

Att diskutera med okunniga användare är bortkastad tid. Särskilt ohyfsade sådana.

Är den första att erkänna fel, i det här falleet råder ingen tvekan. Tack för sidhänvisningen.

Det står enligt följande då på sidan 15-16:


Oavsett om det verkligen var fettvevnad så fanns helt klart en diskrepans kulorna sinsemellan.

Då är ju frågan varför Lange uppvisade skepsis gentemot kulorna när det begav sig. Men nog om der. Det är tröskat tillräckligt och då han är bortgången får vi ändå aldrig veta vad han menade med allt.

Beklagar tidvis hård ton för den delen, står nu själv med brallorna nere med avseende på hinnan.

Ingen orsak.

Vad står egentligen IVA för? Som förkortning i PU alltså.

Det är ingen förkortning. Se länk

https://wpu.nu/wiki/Avsnitt:IV

https://wpu.nu/wiki/Avsnitt:IVA

Tack Utredaren för svaret!

Nu när daggen dunstat, så att säga, efter titanernas tävlan i längdpissning så kan vi kanske återgå till att tala om väsentligheter inom det ballistisk-forensiska området.

Inlägget som följer här är så pass utförligt, att jag får dela in det i två bitar. Här följer den första delen, sedan föjder den andra delen direkt efter.

Jag kan då inledningsvis konstatera att punkt ett – om kulornas äkthet – av mina fyra punkter nu är lika grundligt fastnaglad här på forumet som en gång Martin Luthers 95 teser på kyrkporten i Wittenberg. Slutsatsen är precis vad jag inledningsvis sagt, nämligen att de upphittade kulorna med största säkerhet är de rätta.

De övriga tre punkterna – om skottavståndet, kulbanorna och rikoschetteringen, samt om valet av vapen och ammunition – kvarstår i det skick som jag introducerade dem.

Under tvåan har jag konstaterat att de av tyskarna skattade skottavstånden är för korta, vilket också framgår svart på vitt längst ner i BKA:s egen rapport, där man säger att resultaten gäller för en piplängd på tre tum. För längre pipor får man grovjustera uppåt med ungefär samma faktor som "förlängningen" av pipan, dvs en fördubbling för sextumspipa och lite till för en åttatumspipa. Vi hamnar då på ungefär en halvmeter för olofskottet och en och en halv till två meter för lisbethskottet.

Under trean har vi Wincent Langes självmotsägelse i att Lisbeth å ena sidan stod upp när hon besköts men å andra sidan att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren. De här två sakerna går naturligtvis inte ihop, och att han hävdar bådadera i en och samma ballistikrapport tyder ju inte på något större skarpsinne.

Det är vad man brukar kalla för ett idiotfel, av ungefär samma slag som när man missade olofkulan trots att den låg så nära mordplatsen, eller när man missade övervakningskameran på "tunnelbanefastigheten". Inget av det här tyder på någon påtaglig sinnesnärvaro bland personalen på den tekniska roteln, minst av allt Wincent Lange. Däremot är ju kartläggningen av mordplatsen väl genomförd med utmärkta skisser och kartor, så totalintrycket blir ändå "blandad kompott".

Under trean sorterar även "spökrikoschetten", dvs vittnesuppgifterna från Bengt Palm och Jan-Åke Svensson om att det vid lisbethskottet "rykte till" vid sträckstenskanten på östra sidan. Det är ju de iakttagelserna som låg till grund för idén att lisbethkulan slagit i marken på östra sidan, men samtidigt fick man problem med nedslagsplatsen som ju Palm & Svensson lade för långt norrut för att ligga i skottriktningen.

Den enkla lösningen på det problemet blev att flytta nedslagsplatsen en bit söderut så att den hamnade i skottriktningen, med hänvisning till att Svensson pekat ut stället till Sonny Björk vid enmansvallningen av honom. Någon dokumentation av det utpekandet finns emellertid inte, och Palm blev ju aldrig vallad. Hela historien om lisbethskottets påstådda rikoschettering i skottriktningen är minst sagt löst grundad, och motsägs alltså direkt av både Lisbeths egna uppgifter om att hon stod upp i skottögonblicket och av Wincent Langes egna skrivning med samma innebörd i ballistikrapporten.

Så det här är en riktig soppa, där vittnenas ord står mot teknikernas (läs: Sonny Björks) ord, och Wincent Langes ord står mot Wincent Langes egna ord. Dokumentationen är bristfällig, inte bara vad nedslagsplatsen beträffar utan även vad den påstådda undersökningen av den "avbrutna" trädgrenen beträffar. I den tekniska rapporten påstås att man undersökt trädgrenen, men någon dokumentation av den påstådda undersökningen verkar inte finnas.

Vad har då trädgrenen med det här att göra? Saken är, att om lisbethskottet avfyrats med samma laddning och mynningshastighet som olofskottet – vilket jag menar att vi måste förutsätta – så betyder det att lisbethkulan borde ha rikoschetterat kraftigt mot husväggen på andra sidan Sveavägen, detta ifall Lisbeth blivit beskjuten medan hon stod upprätt som hon själv säger. Kulan gick då bara igenom två lager mocka, vilket knappt bromsat ned den alls, och om den inte träffat något annat på vägen över gatan så måste den ha haft väldigt god fart när den slog i husväggen på västra sidan.

Här ser vi problemet. För om lisbethkulan inte bromsats ner av någonting på vägen så skulle den ha rikoschetterat ordentligt och mest troligt korsat Sveavägen en gång till fast i sydostlig riktning, och sedan studsat igen mot husväggen på östra sidan och lagt sig på trottoaren där. Då talar vi om en plats nedåt Kungsgatan till. Men istället hamnade den alltså på västra trottoaren bara ett femtiotal meter ner från mordplatsen. Då har den inte rikoschetterat alls utan bara studsat mot väggen, och det säger oss att kulhastigheten måste ha varit förhållandevis låg redan där.

Så låg kan kulhastigheten bara ha blivit ifall något annat objekt utöver Lisbeths kappa bromsat ner kulan på vägen. Det här problemet är då bakgrunden till att man började tala om att kulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren och alltså bromsats ner på det sättet. Alternativet vore att kulan träffat och klippt av den gren som hängde löst från trädet invid södra övergångsstället. Som Lennart Remstam visat så är grenen absolut inte avbruten, utan den är tvärt avklippt och då ligger ju avskjuten nära till hands. Ändå avfärdade polisen att grenen skulle vara avskjuten, med hänvisning till en egen "undersökning" som dock inte finns dokumenterad. Så länge ingen dokumentation finns av det så menar jag att man får gå efter det visuella material vi har tillgång till, och enligt det är grenen inte avbruten utan avklippt. Med andra ord påstås felaktigt att grenen skulle ha varit avbruten.

Att den avklippta trädgrenen är av särskilt intresse beror dels på att Lisbeth säger att hon stod upp i skottögonblicket, vilket omöjliggör att lisbethkulan skulle ha slagit i marken på östra trottoaren. Men dessutom utgör trädet det enda objekt i skottriktningen som skulle kunna ha bromsat ner lisbethkulan på det sätt som är nödvändigt för att förhindra den ovan beskrivna rikoschetteringen på västra sidan Sveavägen. Med andra ord blir trädet så att säga ett nödvändigt instrument för att bromsa ner kulan.

Utöver kulhastigheten och frånvaron av rikoschettering på västra sidan Sveavägen har vi då även spökrikoschetten som utgör en huvudvärk. För om lisbethkulan aldrig slog i marken på östra trottoaren, hur kan då två vittnen ha iakttagit att det "rykte till" vid sträckstenskanten i jämnhöjd med mordplatsen (Svensson) eller rentav uppe vid norra övergångsstället (Palm)?

Dilemmat här är nu uppenbart. För om lisbethkulan inte åstadkommit spökrikoschetten så måste ju något annat glödhett och snabbflygande objekt ha gjort det. Om man då skulle utgå från polisens påstående att trädgrenen inte varit avskjuten så kan man heller inte använda det som verktyg för att åstadkomma den där spökrikoschetten. Men om kulan träffat trädgrenen och alltså skjutit av den, ja då blir det ju enkelt att förklara spökrikoschetten genom att en varm träflisa slagit i marken när trädgrenen fjädrat tillbaka efter att kulan gått igenom. En sådan "slungmodell" förklarar ju både varför spökrikoschetten överhuvudtaget inträffar och varför den hamnat norr om trädet och i jämnhöjd eller rentav norr om själva platsen där mördaren stod vid beskjutningen.

(fortsättning följer...)

Om man beaktar alternativet så heter det att vi inte har någon förklaring alls till spökrikoschetten, i alla fall inte inom ramen för de två skott som avfyrats. Utan alternativet till den nyss beskrivna trädgrensmodellen blir istället att man får införa ett tredje skott som avfyras av en andra skytt som står inne i gränden och alltså skjuter ut mot Sveavägen och i riktning mot mördaren, men snett ner mot marken så att kulan slår i marken där. Vart den kulan sedan tar vägen i så fall har vi inga uppgifter om, för den har ju inte upphittats.

Då noterar vi att det vore märkligt att just de två mordkulorna ändå skulle upphittas medan denna hypotetiska "tredje kula" blir den som inte upphittats. Redan där börjar oddsen bli långa. Sedan måste ju vapnet ifråga vara ljuddämpat eftersom inga vittnen tycks ha hört något sådant skott inifrån gränden. Vidare måste naturligtvis en andra beväpnad man befinna sig inne i gränden redan innan skjutningen men ändå inte bli sedd av något vittne.

Den här sistnämnda punkten har jag i och för sig inget problem med eftersom den också ingår i det tvåmannascenario som jag tagit fram och förespråkar. I min modell står den andre mannen ett tiotal meter in på Tunnelgatans norra sida när skotten avfyras. Om man rent hypotetiskt skulle införa ett tredje skott enkomt för att förklara spökrikoschetten så måste man dels förse den mannen med ett ljuddämpat skjutjärn och dessutom måste man anta att han plockat fram det redan innan mordet och avfyrar det samtidigt som mördaren avfyrar lisbethskottet.

Det här blir naturligtvis helt ohållbart. Rent hypotetiskt kunde man kanske tänka sig, att den här andre mannen – som enligt min mening är identisk med Delsborns Dekorimaman, dvs den man som står och samtalar med paret Palme just före skotten – kunde ha varit beväpnad och då reagerat på att Palme blivit beskjuten genom att ta fram skjutjärnet och försöka skjuta mördaren i benet men missat. Då skulle man visserligen få till en spökrikoschett men i och med att skjutningen går så fort så fungerar inte den varianten heller. Palmes polare inne i gränden skulle inte hinna få fram vapnet på en enda sekund, utan måste ha det framme redan innan skjutningen i så fall. Och då blir ju frågan varför Palmes polare skulle plocka fram skjutjärnet redan innan skottlossningen börjat. Det håller inte heller.

Nu har jag gått igenom det hypotetiska resonemang som skulle kunna förklara spökrikoschetten utan att göra bruk av trädgrenen. Som ni alla ser så håller det inte streck, utan den enda enkla och begripliga förklaring som återstår, det är just att lisbethkulan klippt av trädgrenen, som dels bromsat ner kulan så att den inte rikoschetterat utan bara studsat mot husväggen på västra sidan Sveavägen, men som dessutom givit upphov till spökrikoschetten genom att slunga iväg en het träflisa i riktning norrut och snett nedåt marken – vilket är precis den förväntade riktningen med tanke på att lisbethskottet gick cirka fem grader uppåt och snett ut mot Sveavägen åt syd-sydväst till.

Där har vi storyn om punkt tre i min fyrapunktslista. Som jag ser saken är argumentationen väldigt väl genomarbetad och i praktiken vattentät. Varför polisen har kallat en trädgren för "avbruten" när den absolut inte är det, det kan man nog grunna över. Antingen har de klantat till det eller så har de gjort det med avsikt, för att begrava trädgrensmodellen för ballistiken till förmån för den officiella (och helt klart felaktiga) modell som säger att lisbethkulan slog i marken på östra trottoaren.

Om man så vill kan man nog hitta djupare motiv till det också, och då har jag pekat på att kombinationen av skotthålens höjd över hälarna i Lisbeths kappa och den avskjutna trädgrenens höjd över marken ger oss en väldigt god skattning av piphöjden på vapnet när lisbethskottet avfyras. Och piphöjden ger i sin tur en väldigt god bild av armbågshöjden på mördaren i skottögonblicket. Problemet här är då, att den armbågen sitter så onaturligt lågt för en mördare på cirka 180-185 cm att den kroppslängden helt enkelt framstår som tekniskt orimlig.

En rimlig skattning av mördarens kroppslängd på basis av lisbethskottet hamnar kring 170 cm, plus/minus några centimeters felmarginal. Då handlar det om mördarens maximala kroppslängd, vilket alltså är vad armbågshöjden indikerar. Upprepar man sedan samma procedur för olofskottet så kan man skatta mördarens minimala kroppslängd på liknande sätt, fast genom att dra ut skottlinjen bakåt från torson till ögonhöjd. För mördaren kan ju ändå inte hålla vapnet högre än att han siktar nedför pipan när han skjuter, och den linjen sätter då den nedre gränsen för kroppslängden. Går man igenom alla stegen i den proceduren så hamnar man också på cirka 170 cm.

Med andra ord ger ballistiken vid handen, att mördaren är minst cirka 170 cm lång men också högst cirka 170 cm lång. Felmarginalerna ligger på några centimeter, så i praktiken kan man säga att han ligger mellan 165 och 175 cm, dock knappast kortare eller längre än så. De här siffrorna, som alltså är tekniskt grundade, står i direkt strid mot "folkloren" i palmeriet, där mördaren på något vis blivit hela 180-185 cm lång.

Skälet till det är naturligtvis, att det måttet passar på de förutfattade meningar som delas om den saken för alla på förhand utsedda ensamma galningar: Andersson, Pettersson, Engström och kompani. Alla ligger de i det längdintervallet och just därför delar palmeriet den uppfattningen alldeles oavsett trätorna om vilken av kandidaterna som i palmeristernas fantasivärld råkar ha blivit utpekad som den på förhand skyldige.

I verkligheten däremot har ingen ensam gärningsman skjutit Olof Palme, utan han har blivit offer för en konspiration utförd av en liten attentatsgrupp. Den som skjutit Palme har av allt att döma inte alls varit 180-185 cm lång utan betydligt kortare än så, och nästan säkert högst 175 cm.

Jag fortsätter oförtrutet min "postmortem" på Palmeutredningen, och till skillnad från den Granskningskommission som på 1990-talet tillsattes för att skengranska skenutredningen, så har jag tänkt mig att föreslå konkreta alternativ till de fel och fadäser som jag identifierat i såväl Palmeutredningen som sådan som i Granskningskommissionens lika voluminösa som ihåliga mörkläggning av Palmemordet.