Blue pill polare som gifter sig.

med tanke på vad de lyckades producera (nicket 'Muslimslayer' säger väl allt) så är det väl en dålig idé att fråga hans föräldrar.

OnT: Att gifta sig och bilda familj är ju norm i dagens samhälle. Tvåsamhet är något vackert. Sedan är det väldigt många som inte klarar av att vara själv samt att de måste få en mening med sitt liv. Därför skapar man barn. Sedan går det ju inte att komma ifrån att det är sjukt jävla nice att spruta i fittan

Och du tycker islam och muslimer är ett undebart tillskott till vårt samhälle?

Fast det är ju inte enbart tjejernas fel att högutbildade akademiker lyfts fram som bästa (enda) alternativet för fortplantning och tryggad ekonomi under avkommans uppväxt.

Men asså, vilka fantasier. Vet inte vilka kretsar du umgås inom men måste vara en ganska snäv referensram du har. Det är nog en ytterst låg procent svenska kvinnor som ligger med ”bruschor”. Väx upp… livet pågår omkring dig medan du går runt och tror att du överlistat ”allt”…

”Dagen dynamik”, ”dagens svenska kvinnor” För du har mkt att jämföra med, eller? Du har haft förhållanden under 60-, 70-, 80-, 90-, 00-, och 10-talet?

Innan nån kan ta dig på allvar får du svara på hur gammal du är.

Är du över 40 år, då blir det intressant det du skriver (i form av udda inställning, som kan vara värd att fördjupa sig i). Är du yngre, rentav under 30 år, så kommer vi andra säga: cirkulera, finns inget att se här… Allt du säger har man hört 5000 ggr förut av folk som tror de avslöjat hur ”alla andra” kan vara så jävla beta…

Äh när man börjar närma sig 40 års åldern så känns det att någonting saknas. Vad är framtiden sen? Ska man jobba och slita för vad? Och på slutet är man ensau på ett hem och allt man skrapat ihop går till allmänna arvsfonden?

Många vill ju ha barn, men vi som inte vill det bör få slippa. Jag är över 40 och saknar inte barn. Jag skulle heller inte orka leva med en kvinna. Som skulle lägga sig i hur man lever. Fast jag vet ju att det inte är det vanliga. Säg till vilken ålder jag ska börja sakna familj.

Arketypen ”modern”-kvinna-i-ett-förhållande man kunnat iaktta i storstäderna, anser jag besitta dessa egenskaper:
(1) vilja att mannen blir en kombination av förälder och make. Som ständigt bekräftar henne och samtidigt är henne till lags. Hon är ofta oemottaglig för något som ens påminner om konstruktiv kritik, utan ser dessa som (uttalad) brist på stöd.

(2) behovet av bekräftelse kan leda till en växande bitterhet emot maken. Lyckas denne väl i karriären så känner vissa kvinnor avundsjuka istället för stolthet. De verkar ha ett behov av att tävla mot sin make (förekomsten av det motsatta saknas dock), men är utfallet det motsatta (kvinnan når mer framgång än mannen) så paradoxalt nog leder ej detta till lycka för kvinnan, snarare en slutlig uttömning av den gnutta av kvarvarande respekt hon hade för sin make (vissa har uppgett detta som grund för att skilja sig).

(3) Många män utvecklar fler intressen ju äldre de blir (trädgårdsodling, bygg, historia, teknik, restaurering av tekniska produkter som fordon, skytte, jakt, etc.). Detta är mindre typiskt för kvinnor.
Jag tycker mig hos ”moderna” par iaktta - i bästa fall - en brist på förståelse. I värsta fall en uttalad kritisk inställning till makens intressen som är grundad i avundsjuka; och behov av uppmärksamhet/bekräftelse.

(4) i en tid av växande politiska och kulturella motsättningar i samhället, så är bristen på lojalitet och accepts hos den moderna kvinnan, gentemot sin make, påtaglig.
Det är tyvärr alltför vanligt att vänner och kollegor, som genom sin intellektuella öppenhet, gjort en politisk resa över tid (oftast från vänster till höger); också fått se sitt äktenskap braka samman.
Istället för utvecklande diskussioner om politik, så beskriver de en verklighet av avsaknad av någon som helst nyfikenhet, istället förekomsten av skrik och hysteriska anklagelser. Detta övergår senare i en kompakt tystnad, där maken osynliggörs.

Vad jag tycker mig kunna se som gemensamma drag hos dessa kvinnor (de som jag träffat) är att de är alla konsensusdrivna varelser, vars ofta starka åsikter saknar en grund i form av fakta och resonemang. Att deras make - till skillnad mot dem själva - har en mycket välutvecklad grund (som möjliggjort deras åsikter), som denne gärna diskuterar; betyder noll och intet.
Det är bristen på lojalitet emot maken som upprör mig. Istället för visad förståelse för dennes nyfunna åsikter och politiska hemvist, så vänder makan dem ryggen.

De fyra punkterna ovan är ej avsedda som en generalisering av alla ”moderna” par i Sverige. De är istället en sammanställning av egna iakttagelser, erfarenheter från ett stort antal svärföräldrar; och också en del erfarenheter delgivna mig av relationsterapeuter.

Min åsikt är att feminismen under de senaste 30+ åren; och samhällets feminisering under 2000-talet, gjort arketypen som uppvisar beteenden som beskrives ovan, mycket vanligare än vad annars vore fallet.

Det måste vara något storstadsfenomen. Men folk i storstäderna är ju ofta skadade. De köper alla tjänster och kan inte ta hand om sig själva. Det skulle inte accepteras där jag bor om man uppförde sig så. Då är det ändå inte en liten by.

Tycker det är konstigt att de kvinnor du känner är närmare varandra än sin egen make.

Konstiga män också som stannar i den relationen.

Hört talas om förord?

Har man skaffat ett bra sådant kan man gifta sig utan större oro. Hörde om en man som skulle få runt 100 000 kr för varje kilo hans fru lade på sig. Det är en garanti varje sund man vill ha innan han gifter sig.

Man behöver inte vara negativ till tanken om giftermål bara man förstår vikten av att ha ett ordentligt förord, så man har några garantier. På samma sätt som man inte skulle köpa ett privatflyg kontant utan någon slags garanti ifall delar går sönder efter första veckan.

Jag skulle gifta mig med en oskuld, inte annars.

Är istället sambo och har barn och tänker inte gifta mig. Varför ska man gifta sig egentligen?
Har sett för många män som blir väldigt olyckliga efter skilsmässa, så pass olyckliga att de inte kan ta hand om sina barn längre. Där vill jag aldrig hamna.

Tror man ger lite för mycket makt till kvinnan när man gifter sig. Män har heder och moral och kan härda ut och offra sig för barnen även om man tröttnat på kvinnan. Kvinnor har inget sådant inom sig och skiljer sig hux flux när de tröttnat på mannen och hittat en ny spännande man.
Då har hon både en ny spännande man och den gamla mannen som tar hand om hennes barn varannan vecka. Win-win för henne men nej tack, ingen bra deal för mig.

Gifter man sig aldrig kommer tjejen aldrig känna sig helt säker på en och hon kommer jaga en hela livet istället för att börja jaga andra män.

Att bilda familj är en definierande del av ett lyckat liv. Kärnfamiljen är den minsta och vackraste byggstenen i vårat samhälle, som en nation i miniatyr med egen kultur och traditionen. Samanfogat in i nationen skapas det en samhörighet och ett folk.
Det är mest miffon som förblir barnlösa. Och att många skiljer sig är feminismens fel då mannen ska låtsas vara kvinna och vice versa.