Citat:
Ursprungligen postat av
Betongbaletten
Det mest besvärande vad gäller A:s del är avsaknaden av annans DNA på S kropp/kläder. Att strypa någon är en intim handling, och det är en extrem bedrift att lyckas med det (+ tillfoga övriga skador) utan att avsätta sitt DNA.
Man får nästan förutsätta att alternativa gärningsmän måste ha haft heltäckande forensikerkläder på sig. Då är frågan: hur lyckades dom 1) komma in i porten (obemärkt), och 2) bli insläppta i lägenheten av S?
Vi kan utgå från att S lägenhetsdörr var låst. A berättar ju i förhör att S visste om att det förvarades olagliga saker i lägenheten, och att detta gjorde henne så nervös att hon drömde mardrömmar om att hon skulle bli mördad.
I mitt tycke är A:s alternativa gärningsmannascenario osannolikt.
Först berättelsen om hur han lallat bort 300 000, sen att han tänker sig att han kan komma undan genom att sluta svara i telefonen men i övrigt leva som vanligt. Han påstår att han blir hotad med att gänget kommer döda honom, hans familj och alla han känner, samtidigt säger han inte ett pip till någon eller vidtar en enda skyddsåtgärd. Skulden kvarstår, han berättar om gänget i förhör, men plötsligt verkar det inte innebära någon risk för hans familj.
Likaså verkar han inte känna någon som helst ånger över S + hans sons död, trots att det de facto är han som är medskyldig enligt ovanstående.
Jag har väldigt svårt att se att rätten kommer att fästa någon tilltro till A:s berättelse.
Däremot är jag inte övertygad om att A kommer att fällas för mord. I tingsrätten ja, men i hovrätten?
Fan vet. Indiciemål är svåra att förutse.
Visst är det så att man avsätter DNA från hela kroppen, ex om du och jag är främlingar men får bioplatserna bredvid varann, båda har shorts och mitt knä kommer emot ditt, då kommer vi ha varandras DNA på benen?
Oavsett om han har mördat henne eller inte borde han ju känna saknad och sorg över att hon är död, de har ju känt varandra och varit tillsammans i flera år. Antingen så älskade han henne inte alls eller så är han empatistörd. Hade han varit kär i henne och oskyldig till mordet borde han ju ha starka känslor både av sorg och av att vilja få veta vem som i så fall mördade henne.