Hur duckar alla storsparare sin dödsångest?

Årets rekord i halmgubbe.

Spekulerar i att du känner dig träffad "de som inte gillar att spara lever ett kortare och sämre liv".

Grejen är att det inte är roligare att leva genom att spendera pengar på skit. Enda som ger lycka genom pengar är att slippa slava för någon annan. I stort sett alla mängder pengar under denna nivå är ganska oväsentligt i min mening. Det är kul med en dyr bil men inte särskilt kul över tid. I alla fall inte jämfört med att du kunde slutat slava tidigare än om du kört din gamla bil.

Ja, vi kan alla dö imorgon. Detta har alltid varit sant, vi kommer att dö. Man kommer inte ifrån detta, oavsett hur man väljer att sköta sin ekonomi.

Det handlar oftast inte om naiva planer 20-30 år in i framtiden, där är det mer en önskan eller en dröm. För mig är det nuet som gäller. Jag vill leva mitt liv, oavsett hur länge jag lever, gärna med minimal ekonomisk stress. Jag ser hur folk runt omkring mig jäktar runt och jagar hundralapparna. En kompis offrade massor av tid (som vi som sagt inte har oändligt av) med att ta sig till andra sidan stan för att kunna låna en femhundring. Sånt slöseri med resurser, tänker jag.

Det är "resource management" det handlar om. Typ som när man spelar ett RTS som gamla hederliga Warcraft II. Lägger man lite möda på att leva ekonomiskt effektivt så kan man leva under sina tillgångar, vilket genererar ett överskott, vilket genererar mer pengar. Detta har man nytta av direkt, men nyttan växer med tiden och efter 20-30 år är effekten extremt påtaglig. Men fördelarna får man från dag ett. Det handlar inte om att offra sig i flera decennier för att sedan kanske få äta kakan om man fortfarande lever. Det handlar om ett val av livsstil.

Jag överäter ibland, men jag försöker inte rationalisera det så mycket. Jag tycker inte du ska rationalisera din överkonsumtion.

Eller så blir det att de med pengar på kontot får mindre i bidrag och riskerar att alla besparingar går åt till att betala serviceboenden. Kanske bättre att dö som hemlös på gatan då.

Hade själv ingen motivation att spara pengar i 20-års åldern. Ansåg att det var viktigare att spendera pengarna på nöjen och tycker även att det var vettigt såhär i efterhand. Nu när jag har familj och barn vill jag gärna spara långsiktigt, men förutsättningarna finns inte. De pengar jag drar in går oundvikligen åt till att ta hand om familjen, och det lilla jag kan spara ihop går åt till att hälsa på min fru och yngsta dotter som bor utomlands.

Grejen är denna att vi som gillar att spara, inte gillar att spendera pengar på skitsaker. Jag gillar inte att konsumera bara för att. Materialism har aldrig lockat mig. Har jag mycket pengar går jag hellre ner i arbetstid än att spendera för att jag har pengar på banken.

Vad är favorit sakerna som kostar så mkt?

Det känns bra att spendera, det förstår jag. Jag mår bra när jag trycker i mig godis. Men kom ihåg, "feelings are not a category of truth". Anledningen till att det är så njutbart är att det är destruktivt.

Det är kul att handla grejor. Men om du gräver lite djupare där kommer du att upptäcka att det inte är så enkelt. Du kan inte få samma njutning av att köpa en ny värmepanna som köpa skräp eller att kröka bort pengarna. Kryddan som gör livet värt att leva är ett gift man måste ta med måtta, annars kommer de negativa effekterna snabbt ta över. Säger jag samtidigt som jag sitter på min feta röv, röker gräs och äter godis. Så tro inte att jag säger detta från någon piedestal och ser ner på dig. Vi är alla ett och ingen slipper undan.

Att rationalisera sitt beteende avslutar analysen. Gräv djupare istället, det finns njutning i det också.

Hur menar du att det är en halmgubbe?

Det är väl ett praktexempel på ödets ironi, att någon som haft som yrke att läxa upp de som varit oansvariga och slösaktiga att lära dem att tänka på morgondagen, inte får uppleva en morgondag? Det är just det som är problemet. Om det gick att få något slags gudomligt kontrakt där det fanns en garanti att man skulle uppnå en viss ålder så är maniskt sparande mer försvarbart. Men eftersom livet är rysk roulette varje dag så är det på gränsen till narcissistiskt att sätta sig ner och boka in en massa saker i en avlägsen framtid... planerna kan slå in, men de kräver maxklaff och massor av tur. Därför gillar jag inte när storsparare ska läxa upp storslösare och kalla oss idioter, för det finns också en del idioti i att glömma hur volatilt livet är.

Jag förstår det, men det finns många som mår bra av att konsumera. Och vi blir ofta skuldbelagda på det här forumet och stämplade som idioter och stolpskott. Jag försöker argumentera från den andra sidan att det finns en motpol - man kan må bra av att spara, men man kan också må bra utav att spendera. Beror på vilken typ av person man är.

Att hitta ett litet, och i detta fall irrelevant, motexempel till forskning kallas för halmgubbe. Nej, en reporters oturliga bildöd säger ingenting om det är bra att vara sparsam. Men det gör forskningen.

Restaurangmat av högsta kvalitet, långresor utomlands, prylar, osv. Sånt som sätter krydda på tillvaron. Jag värdesätter bra mat väldigt högt, folk kan sitta med sina micrade Dafgårds-halvfabrikat och jubla över att de sparade lite mynt men jag tycker det är värt det med mat på en favoritrestaurang.