Hur har ni män utan kärlek förlikat er med det?

Kolla juggar. De är riktigt fräscha och har rätt syn på det du nämner.

Det går inte att ha ett seriöst förhållande med dagens tiktoktittande feministiska tinderskadade illojala brudar/madrasser du har inte flickvänsmaterial någonstans längre däremot en brud med storhetsvansinne om hennes förträfflighet, en hor-variant av prinsessan på ärten du blir erbjuden. Det är inget seriöst inget att bygga en framtid med. Har ingen kärlek för dagens brudar ändå men det är jävligt opraktiskt och knappast bra för skälen och hjärtat känner jag rent konkret angående att gå utan i kärlekslivet, om man inte är beredd att gå med på ett kraftigt nerköp gå runt med en brud som en tredjedel av stan har hanterat.

Brudar det går varken att leva med dom eller utan dom känner jag själv så undrar hur ni män som inte har någon kärlek räknas inte knull nu utan rena relationer hur gör ni gällande förlikningen av saken? Kämpa på ändå utan depression, sorg, tomhet, känna glädje lycka.

Saker som att jobba hårt tjäna massa pengar i karriären, hålla på och träna, äta bra mat, inte vara beroende av lugnande tabletter, eller upprätthålla normala alkohol/drogvanor är möjliga när man går runt i ensamhetens mörker utan någon fin kvinna. Det finns liksom inget motiv till att leva "hederligt" eller vad jag vill ska kalla det.

Så hur har ni män utan kärlek förlikat er med saken?

Är inte gifta människor i genomsnitt lyckligare och lever längre?

Större nackdel än fördel skulle jag säga..

Är det en nackdel att vara lycklig och få ett längre liv?

Du skrev genomsnitt? Majoritet av alla som är gifta är inte lyckliga. Skrik och gap.. Sverige har säkert rekord i antal parterapi-sessioner.

Du skrev genomsnitt?

Det optimala är att träffa någon lite senare i livet, typ efter 45-50. Då är chanserna för ett långvarigt förhållande betydligt större.

Det går inte att ha ett seriöst förhållande med dagens tiktoktittande feministiska tinderskadade illojala brudar/madrasser du har inte flickvänsmaterial någonstans längre däremot en brud med storhetsvansinne om hennes förträfflighet, en hor-variant av prinsessan på ärten du blir erbjuden. Det är inget seriöst inget att bygga en framtid med. Har ingen kärlek för dagens brudar ändå men det är jävligt opraktiskt och knappast bra för skälen och hjärtat känner jag rent konkret angående att gå utan i kärlekslivet, om man inte är beredd att gå med på ett kraftigt nerköp gå runt med en brud som en tredjedel av stan har hanterat.

Brudar det går varken att leva med dom eller utan dom känner jag själv så undrar hur ni män som inte har någon kärlek räknas inte knull nu utan rena relationer hur gör ni gällande förlikningen av saken? Kämpa på ändå utan depression, sorg, tomhet, känna glädje lycka.

Saker som att jobba hårt tjäna massa pengar i karriären, hålla på och träna, äta bra mat, inte vara beroende av lugnande tabletter, eller upprätthålla normala alkohol/drogvanor är möjliga när man går runt i ensamhetens mörker utan någon fin kvinna. Det finns liksom inget motiv till att leva "hederligt" eller vad jag vill ska kalla det.

Så hur har ni män utan kärlek förlikat er med saken?