Gissa Bokcitatet

Ja, det här måste vara en rätt så nyskriven historia, har kritiken om att att bara läser Lagerkvist tagit skruv?

Ja jag insåg det var dags att vidga vyerna lite.

Ibland ser jag mig på bordet under ett grönt papperslakan, ibland i bårskåpet som är så kallt och tomt på tid. Och jag kan känna knuten runt stortån, etikettens knut. Allt man behöver veta om mig, längd och vikt, men inget namn. En enkel kropp bara. Då kan jag sova. Och jag behöver inte andas, inte förklara nåt. Allt är stängt. Enkelt. Uppgivet. Klart. Någon annan får ta hand om allt jag aldrig hann köpa. Dammsuga bakom kylskåpet, skriva min roman.

Kom igen nu! Det rör sig om en välkänd författare, kanske inte en gigant men någonting åt det hållet.

Stolarna har blivit övergivna i en oordning efter lunchen. Utdragna, lite vridna. Skingrade. Allt är stelbent. Skevt.

Affischen jag står vid visar tecknade djur, en sköldpadda i mitten har huvudet nedåt på ett svindlande sätt. Djuren faller. Allt är bjärt, blanka ytor, bjärta färger. Blå bakgrund, himmelsblå. Bakgrunden är mjukbrusig men djuren är sådana att det blir gräsligt skarpt. Små spretande tivolityper, i ett klarrött, våldsvitt, svart och gulkantigt utförande. De faller som sagt över det blåa.

Fönsterlamporna är släckta. Allt är evakuerat för den här gången. Jag känner försiktigt efter hur hårt nålen sitter där när en kvinna, en i fotriktiga vita sandaler kommer. Den människan suckar djupt åt alla sina rörelser, som om hon drevs av en pump. Hon ställer i ordning ett par stolar. Har på sig jeans med resår i midjan och en nedstoppad t-shirt med en oläslig liten text på ena bröstet, någon slags logotyp, kanske pumptillverkarens. Hon suckar åt sig själv för att orka med. Flyttar stolar. Vrider lite på ett bord.

– Du är kanske en sån där svår liten konstnärstyp du då? Står och tittar på de där sakerna och begriper sig på? Vad föreställer den där till exempel?

– Eh, Skye blue står det här… Wassily Kandinsky, Skye blue.

– Och den andra?

– Vill du att jag ska kolla efter?

Pumperskan rör sig inte utan ser bara på mig medan hon pumpar en tyngd fram och tillbaka mellan fötterna, vaggar nästan, men inte riktigt. Väger, och glor. Så jag kollar bilden bredvid, den som liknar en enögd katt i ett slags kluddigt planetsystem.

– The singing fish, Joan Miró. Den sjungande fisken, alltså.

Men det är en enögd katt med som spetsar öronen och vickar sitt huvud sådär uppmärksamt.

– Ska det vara konst det då?

– Jag tror att de är tänkta som uppmuntrande ”färgklickar” härinne.

– Så hon står och muntrar upp sig, alltså? Har hon inte större problem än att sånt där hjälper då’rå? Det är ju bra.

Ledtrådar: Novellist som debuterade för ca tio år sen. Har varit sommarpratare. Har senast givit ut en barnbok.

Författaren är augustprisnominerad, dock inte för verket som citaten är hämtade ur. Skriver emellanåt med dialektala inslag.

För att i alla fall uppmuntra denna goda föresats gissar jag på Stina Stoor som jag dock inte läst, så verkligen ett skott i blindo.

Tack Venator, visst är det Stina Stoor. Sky blue och maskrosljusen, en novell utgiven som ljudbok och e-bok 2015.

Över till dig!

Ojdå! Där ser man, valde mellan Stoor och Karin Smirnoff (som jag inte heller läst) men ren tur. Någon sorts "trådlös telemani" som Gogge kallar det.
Men en intressant prosa som gör mig nyfiken på att läsa henne.

Då tar vi något helt annat! Börjar utan att ge någon mer kontext... Får se hur mycket ledtrådar som behövs.

Igår familjetillställning igen med sergeanter. En dylik klädde ut sig till fruntimmer; på bröstet satte han två runda herrhattar, "stop", på ändan band han fast en half årgång av Kr.-bladet. Denna dam med enormt utvecklade pattar och röv à la fru Fahlman väckte oerhörd och stormande munterhet bland herrarna och mycket rodnande, blygsamt fnitter bland damerna samt framkallade många kvicka anmärkningar.

Vi tar ett citat till, rakt av. Lite osäker på när jag hinner uppdatera nästa gång.

Vid sextiden är korrekturet läst, och tidningen lägges i pressen. Då går man ut i tryckeriet och ser på arbetet; der står man och hänger med en cigarett i mungipan och låter döfva sig av larmet från maskinerna. Kommer någon af tryckeripojkarna i närheten, "Zebedous" till exempel, så nyper man honom i näsan eller sparkar honom nedlåtande i ändan; det tycker han om.

Lite dåligt med liv i tråden... Men jag tar ett citat som visar vilken typ av bok det rör sig om, för jag har varit lite stygg där hittills. Det hade ju kunnat vara en självbiografi eller dagbok, men det är det alltså inte. Och det är väl framför allt författarens namn som är intressant. Ser ni nu vilken genre det rör sig om kan ni ju också vara lite öppnare i er tolkning av prosa och tematik...

Du får lov att skicka mig din Finlandskorrespondens, jag är mycket nyfiken på att se hur du gör journalistik. Har du fått sekiner? - Jag har inte fått några av Jörgen. Jag fruktar att Jörgen är en dålig människa. Men han har inte några stora, rödspränga koögon; han har små, elaka kattögon, som lysa av ilska och humor. Han är bra förresten. Hycklad ilska är ett af hans härligaste effektmedel. Dessutom är han vår litteraturs segaste och mest oförsonliga brackhädare: han är i det hänseendet Sveriges Heine!

Jag kan inte riktigt avgöra om det är en pastisch, eller om det verkligen rör sig om en text från tiden före förra sekelskiftet.
Lutar åt en sentida roman i brevform om en dåtida författare...

Intressant resonemang! Då kan jag bekräfta att det rör sig om genuina brev skrivna före förra sekelskiftet. Det rör sig om en brevsamling med korrespondensen mellan två personer, men jag citerar bara den ena av dem. Båda hör hemma på parnassen men detta är den mest kände av dem. Ännu ett citat kommer här, och jag jag har ett sista citat på lur som jag tror kommer att ge mer eller mindre öppet mål. Men ni får gissa lite mer först.

Tack för roliga, snygga verserna. Du har en förening av humor och charme som inte är nationel, tag vara på den, för satan. Det är inte otroligt att det är i den din famtid ligger.
Du ska inte bry dig om att hänga upp dig på mina sociala grubblerier från mars 1890. Sättare sprungo efter manuskript, jag var för lat att dikta eller öfversätta; så sprang jag upp och letade i portföljerna, ändrade titeln och stoppade det i halsen på den första tryckeribof som kom in härnäst. - Jag minnst nog hur ängslgit jag, som då var socialist, kryssade och slingrade för att få fram mina teorier i täflingsskrift till omotiverad läsareavisa.