Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Jag kände en idiot till överläkare som sa att jag inte kan ljuga - detta var när jag var över 30 år gammal. Nu ljuger jag förvisso bara för myndigheter, vilket jag ser som helt legitimt självförsvar, och skulle må dåligt av att leva med livslögner, men att jag inte alls KAN ljuga är ju ett helt hjärndött påstående. Min far har ingen diagnos på papperet men har uppenbart mycket svårare autism än jag och han ljuger ofta om löjliga saker.
Jag blev missuppfattad på grund av autismen och för att folk inte lyssnar. Det drev mig till ett splittrat jag som jag inte kommer kunna reparera. Eftersom den jag var inte ansågs finnas. Så jag trodde väl till sist att min personlighet inte fanns, fast jag visste att jag inte var som de uppmålade mig heller, vilket fick till följd att jag på något vis blev dödförklarad.
Sedan visst kan man bli tillskriven autistiska grejer som man själv inte har. T ex är jag inte så ljudkänslig men berättade för min pedagog att en skola hade öppnat och skolgården var precis under mitt sovrumsfönster och det var jobbigt när ungarna illskrek på rasterna. Hon sa att det är för din autism. Men jag tror nog att vem som helst som inte går upp kl 8 skulle vakna om massa barn skrek precis utanför fönstret.
Ja, autister kan ljuga. Vissa kanske inte gör det. Jag föredrar att inte ljuga. Men ibland måste man ju. Hade en kompis som var lågfungerande autist som ljög hela tiden och försökte manipulera. Det var så dumma saker att man fattade att det var lögn. Så hon var inte bra på det, men hon ljög ju.
Sedan säger de att alla med autism har affektiv empati men inte kognitiv. För mig är det tvärtom. Så jag borde vara psykopat då?