Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

Jag klarar nästan inga människor. Typiska NT driver mig till vanvett. Det fåtal egoistiska autister jag mött har också retat mig. De som aldrig kan jämka och som suger på mammas tutte fast de är 40. Men många autister jag har mött har varit riktigt bra människor. Jag har haft tur. De har varit väldigt öppna för andras erfarenheter och för nya kunskaper. De jag trivs med allra bäst är de med ADD och autistiska drag. Men det är väl lika barn leka bäst.

För visst har jag mina egna trista drag, men det är ändå en tvist på dem. Jag måste inte ha de vare sig tyst eller lugnt. Tycker om hög musik. Tycker inte om rutiner. Det jag är autistisk på är att jag vill veta vad som ska hända som en ram, så att man kan vara spontan inom den. Jag blir jättestressad för saker som bara händer. Jag har inga typiska autistiska intressen utan gillar mer böcker, konst och musik. Och så behov av egentid. Men jag sätter andras behov före mina. Jag är ingen hysterisk lagföljare. Men jag tycker om att folk talar sanning. Talar inte alltid sanning, det beror på. Märker jag att det är kaos och alla är handfallna så är jag den som får ta ledningen vilket är konstigt. Sedan lyssnar jag på folk vilket jag inte upplever vare NT eller autister gör.

Man måste inte vara perfekt, det räcker gott att man försöker vara en bra människa. Det är för få som tänker så, de tänker på sig själva.

Finns det några kännetecken som får er att få Asperger vibbar från en person?

Hur tycker ni personer med Aspergers syndrom skiljer sig ifrån övriga folk?

Hur utvecklar man en sådan syn och personlighet? Det känns som man reager, svarar i affekt på nåt? Vad är det man liksom lidit, lider brist på?

Vad har hänt?
Det låter som en ganska permanent sinnestillstånd då man befinner sig i.

Det måste väl finnas bättre forskning vad som får en att danas så här?
Det kan vara en kort tid som formar detta eller är det en sammansättning av intryck.

Man svarar på det här viset på nåt man ser. Nåt man fått.

Varför kommer man bara riggad på det här sättet?

Man måste hjälpa oss. Jag tror jag har vissa drag. Inom något spektrum inser hur mycket hjälp man behöver för att bli frisk. Och sund.

Känns som det måste gå djupare.

Jag tror vi kan ha varit högkänsliga men sen blivit typ förhärdade. Förstörda av omgivningen. Världen.

Svarat på det här sättet. Låtit oss formas. Det är överkänsliga personer.

Vi är fett sårade!! Av alla intryck.
Jävlar vad sjukt.

Brist på det mesta skulle jag säga. Riktiga vänner, förebilder en ständig känsla av utsatthet.

Ja vad händer. Hur skaffar man en sådan approach. Till omgivning och tillvaro. Man ser saker på ett visst sätt eller så bryr man sig inte om vad man ser?
Många med Aspergers skulle jag anse vara starka karaktärer mer som katter iaf än hundar.

Det finns ju grader och olika former inom denna diagnos.

Du verkar prata om den mest klassiska bilden många verkar ha med mycket som kan anses negativt.

Typisk feg flashbackare som sparkar neråt för att han tror sig må bättre själv.

Min neurotypiske bror verkar vara sur för att jag slipper arbeta och lite annat, men han skulle bokstavligt talat inte ha överlevt 10% av allt djävulskap som jag har gått igenom.

Det behöver inte synas alls att man har AS, många som har det är medvetna om sina brister och har kunnat öva på det.
Så det finns alltså många som kan träna bort sina sociala problem, något jag själv har gjort
Men sen så kan det märkas på andra sätt, exempelvis att en med AS kan vara riktigt skarp i hjärnan och komma ihåg saker som en utan AS inte hade haft en chans att kunna komma ihåg