Går svartsjuka och kontrollbehov hand i hand enligt era erfarenheter?

Min ringa erfarenhet av svartsjuka och kontrollbehov säger att de går ihop. Dejtade kort en kille som inte kände sig bekväm med vissa saker och eftersom jag tycker att man ska försöka ta hänsyn till varandras känslor så var jag ovanligt foglig och rättade mig efter honom så att han kunde känna sig bekväm. Ironiskt nog var det killen som inte hade rent mjöl i påsen och som hade olämplig kontakt med en annan när vi började ses.

Men man skulle inte gå med på vad som helst om de var osäkra eller svartsjuka, om partner skulle vilja titta i min telefon så har jag inga problem med det eftersom jag inte har nåt att dölja. Jag ser det som att visar man att man inte har nåt att dölja så kommer det lugna den andra personen och få dem att lita på en. Så fungerar även jag, jag blir något misstänksam om jag ber om nåt och min partner döljer det. Det ska bara inte vara en trend som fortsätter genom hela förhållandet där man ständigt behöver kolla upp den andra. Svartsjuka suger.

Det där är typiskt. Folk som är svartsjuka är de som är benägna att gå bakom ryggen själva. Alltid. Är det så.

Det tror jag också på. Men man kan även bli svartsjuk fast man själv är pålitlig.

Kanske om man har blivit sviken eller är osäker i sig själv i så fall. Men just extrem svartsjuka - då är det något som inte står rätt till. Blev utsatt i flera år. Vill aldrig vara i en relation igen 🥶

Kontrollbehov är väl främst ett maniskt beteende, sen så förväxlar många ordet svartsjuka med förakt. Exempel är när kvinnor umgås med män när de har partner och de tror han blir svartsjuk när han istället blir äcklad, inte fan ränner man som snubbe runt med massa brudar när man har partner.

Människor som ständigt måste umgås med andra könet när de har partner brukar vara speciella på det negativa planet.

Det är nog sant. Samtidigt är min erfarenhet att många som i många fall där en person klagat över svartsjuk partner, så har partnern haft all anledning att vara svartsjuk. Det har handlar om folk som hånglar med andra på fyllan, och som inte tycker att det är otrohet, som bara berättar hälften vad de har gjort och som "skriver med" fem killar som partnern inte känner till osv. Då är det kanske inte första hand svartsjukan som är problemet.

I mitt fall var det verkligen inte så. Men han hade en personlighetsstörning också. Vi får inte glömma att sådana människor inte är normalt funtade i skallen.

Om en person håller på så ser jag ingen anledning att fortsätta ha en relation med. (I för sig inte en onödigt svartsjuk person heller, men jag vet bättre nu än för 15 år sedan…)

Håller med, men när de kommer till kritan så går de flesta väldigt långt för att kunna vara kvar i en relation. De som har "jag sticker om det inte passar"-attityden brukar inte vara i långvariga relationer till att börja med.

Hehe nej, jag är inte i relationer alls så det kan väl stämma 😁

I väst är det fel på mannen som reagerar på att kvinnan springer med andra män, i övriga världen tycker man det är den upptagna kvinnan som gör fel.