Citat:
Ursprungligen postat av
DansAmanda
Detta! Något jag tror fler borde läsa på kring och ställa sig själv frågor kring när man försöker attrahera en partner. Icke att underskatta.
Jag tror faktiskt på uttrycket "lika barn leka bäst". De flesta av oss har lättare att umgås med människor som har liknande värderingar, liknande bakgrund, liknande klasstillhörighet etc. Olikheter kan vara berikande och väldigt utvecklande eftersom man då måste ta sig ur sin "comfort zone" och börja tänka "utanför boxen". Samtidigt kan det vara väldigt påfrestande när man måste lägga ner massor av energi bara på att förstå varandra. Det kan vara roligt att ha en "olik kompis", men en alltför olik partner kan vara svårare.
Jag är en väldigt, väldigt feminin kvinna både till utseende, intressen och personlighet. Många gånger när jag har träffat män har jag känt att det är som att träffa någon från en annan planet. Därför blir det heller inte särskilt intressant för mig att umgås med män. Jag är bisexuell men fastnar oftast för andra kvinnor. Om jag ska träffa en man så måste han vara ganska kvinnlig för att vara intressant i mina ögon. Annars har vi inget alls gemensamt. Så alla typiska alfahannar går bort direkt. Det har hänt att den typen av män försökt stöta på mig, men jag är aldrig intresserad av dem. En sådan man undrade hur en så extremt feminin kvinna som jag vill ha andra kvinnor. Jag fick förklara att det är just därför att jag är så feminin. Jag tror inte att jag är ensam om det här. Jag vill inte träffa någon som är min motsats utan någon som är lik mig, som förstår mig och kan dela mina intressen. Detta var mitt inlägg i tanken kring maskulint/feminint.