Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Sanning med modifikation. Detta betyder INTE att barnet måste bo med sina bioföräldrar.




Nej, det är ingen generell sanning.



Absolut. Det innebär inte att jag skulle lita på alla socialsekreterare och alla socialkontor, vilket för övrigt gäller alla typer av tjänstemän som arbetar med service inom offentlig sektor. Jag är betydligt mer orolig för att utsätta mina föräldrar för hemtjänst eller äldreboende.

Nej men barnet behöver ha kontakt med sina biologiska föräldrar. Det är viktigt för barnets identitet mm.





Jo utredningarna är ett fullständigt skämt. Det är tyckande, spekulationer, lösa rykten, "kaffesladder", uppgifter från ej namngivna personer mm, som används som "bevis" och domstolarna köper det. Det är jättekonstigt och såklart inte rättssäkert överhuvudtaget. Utredningarna är inte väl utförda i alldeles för många fall och en så låg nivå borde inte godkännas om det ska gå till socialnämnd och domstol.




Det tror jag knappast att du skulle göra om det var dina barn som stod på spel i ett LVU-mål. Det är bara inte möjligt.

Ja hur gör ni om en socionom och kanske en kollega får problem med sitt barn? Det kan ju faktiskt hända vem som helst. Är det samma behandling då, som för alla klienter?

Men som levt i ytterst olämplig miljö , i misär eller där föräldrar inte kunnat sköta det rent basala vill också hem , barn som ligger efter i utveckling pga föräldrar vill också hem de enda som i hög grad säger annat är barn vars föräldrar gjort dem fysiskt illa eller de barn som är äldre och som förstått att andra lever på annat sätt än dem

Tänka sig att det är tvingande genomgående i dokumentationen att ange om barnet kommit till tals och om inte, motivera varför, att beskriva barnets uppfattning. Vet inte om du läst 20 år gamla utredningar för mycket har ju hänt sen dess.

Återigen, du är enormt fast i din snäva oförmåga att ta in andra perspektiv och problematisera ditt eget ens en millimeter. Sen ang nätverk övervägs det i stort sett alltid. Inte minst i det akuta eller kortvariga behov som nån förklarade för dig innan. men det _kan_ vara direkt olämpligt. Du kan ju försöka klura ut under vilka omständigheter det kan vara så, inte jättesvårt med lite livserfarenhet tänker jag

Alltså va? Hur ska du ha det?

Det står ju: För detta ändamål ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler,

De hörs ju kanske både av socialtjänst och polis i de fall det behövs, i många andras ögon än dina ses de nog som lämpliga organ.

Även om ett barn som vanvårdats genom misskötsel eller våld säger att det vill bo hos sin/sina förövare bör det inte tas i beaktande eftersom små barn inte är utvecklade nog att greppa konsekvensen. Som jag tolkar artikeln skall barnets röst göras hörd i förhållande till dess ålder och ganska mycket ska man inte bestämma om som minderårig även om barnet kan ha en åsikt.

Jo jag vet att det blivit bättre, men barnsamtalen som genomförs av soc har även de stora brister och tveksamma metoder används som inte har stöd i någon vetenskap. Bland annat nallekort som är ren pseudovetenskap.

Jo jag förstår att inte mormor och morfar kanske inte alltid är lämpliga föräldrar, men att soc förbjuder kontakt med mormor och morfar har jag svårt att förstå, vilket verkar vara oerhört vanligt. Det tror jag är mycket skadligt för barnet. Samma princip med föräldrarna. Barnen behöver sina föräldrar även om de är omhändertagna och de borde få träffas betydligt mer och ha övervakade umgängen. Alla föräldrar är inte farliga för sina barn, även om barnen är omhändertagna av olika skäl.

Huvudregeln är att man måste lyssna på barnet när det gäller placeringar, sedan finns det givetvis undantag från regeln, som barn som blivit sexuellt utnyttjade osv. Men huvudregeln ska alltid följas. Ska man göra stora ingripanden så måste man lyssna på barnets åsikt om placeringen.

Vadå "ofta"? Vad grundar du det på och hur? Jag har aldrig varit med om att inte barn kommer till tals. Direktivet är "ålder och mognad", på de flesta socialkontor brukar cirkaåldern 4 vara en gräns för när det börjar gå att hålla kvalitativa barnsamtal.

Barn får ju träffa föräldrar somliga flera gånger i månaden och utan övervakning , andra mer sällan korta stunder det beror ju på hur barnet mår av umgänge och hur gamla de var när de omhändertogs . Små barn har sällan minne av att de levt med sina föräldrar äldre barn har minnen av en massa positiva saker ( och även negativa,) . De barn som omhändertagits tidigt har ju inte ens anknytning tiil föräldrarna utan ser dem som vuxen de träffar ibland precis som de träffar andra vuxna ibland .
Finns någon knepig syn att en bebis som omhändertas vid några månader har känslomässiga band till sina föräldrar

Jo men angående själva placeringen menar jag. Barnsamtalen är inte kvalitativa och brister också. Det som är skrämmande är att socionomer som yrkeskår inte har någon som helst självkritik.

Du verkar insatt. Jag har sett flera påstå det där. Kan det vara så ibland att samtalen med barnen har sekretess så att de inte får reda på att de har pratat med barnen och att det då framstår som det?