Citat:
Ursprungligen postat av
EatPaella
Finns förståndshandikappade människor som kan lyssna på samma barnsång eller se om samma tecknade film om och om igen en hel dag och varje repeat bli så exalterade att de applåderar av lycka. De flesta ser förstås inte det som en avundsvärd tillvaro.
Jo, personer med downs syndrom ser ständigt lyckliga ut utan någon som helst anledning, men det där med lycka innefattar så mycket mer i dess mer komplexa former än folk kan förstå. Simpel lycka kan existera utan någon kontext, men komplex lycka kräver en kontext och innehåller ofta dess motsats.
En moder tror sig ha förlorat sin enda son i ett krig, och återser honom efter att tro att han var död...tror materialister verkligen att man genom kemisk manipulation i en människas hjärna kan manipulera människor att känna samma eufori utan hela den livslånga berättelsen som lyckan vilar på? De många år av kärlek och uppoffring som modern spenderat på sin son, att känna honom växa i hennes mage, smärtan av att föda honom, förhoppningarna som slogs till spillror när han skickades till krigsfronten, de två långa åren av djup sorg där hon trodde att han var död? Utan berättelsen som hon levt igenom kan inte euforin uppstå.
Detsamma kan sägas om alla typer av lycka som tycks vara av någon större betydelse. Tror man att man kan producera samma lycka genom att trycka på en knapp om och om igen så tror jag inte att man förstår vad sann eufori innefattar.