Antinatalism

Konstant eufori är inte heller värdefullt om man är död.

Tolkiens erfarenheter och lärdomar hade förstås större chans att överleva hans död än någon som bara levde för att hela tiden få kickar.

Nej inte för honom. Han vet inte att han funnits.

Det vet inte kicksökaren heller.

Precis därför man bara skall ha det easy och så bekvämt som möjligt under tiden man lever.

Såvida han inte verkligen njöt av det mer än något annat medan han levde.

Ständig monoton eufori ger inte lika mycket som att åstadkomma något, under den tid man lever.

Så oavsett om jämförelsen utgår från ändligt eller oändligt liv så är konstant eufori ej lockande.

Okej, kanske inte för dig men för mig. Allt är subjektivt, inget är mer rätt än något annat.

Håller inte med. Hade jag varit stenrik hade jag bara köpt horor och droger, ätit flotta middagar på restaurang och bott på ställen med varmt klimat och mindre patetiska människor än här i Sverige.

Att euforin inte är lika stark hela tiden beror som sagt på att hjärnan är "konstruerad" för överlevnad och inte njutning.

Du saknar fantasi i dina drömmar och begär, du känner inte av estetiska harmonin i din omgivning och förstår dig inte på konst eller skapande. Inte undra på att du är så miserabel, det skulle du också vara ifall du hade varit stenrik.

Du misstar när du antar att din inre tomhet är en reflektion av världens tomhet, det är det motsatta förhållandet som gäller.

Vad man finner lycka i beror på ens fysiologi. Ett lejon finner inte lycka i att sitta och onanera i eufori.

Förstöras? Okej, men vad händer efter att den förstörts. Är tid och rum borta, poff? Så länge tid och rum finns så kan det komma nya släkten.