Citat:
Ursprungligen postat av
polox
Diasporan har väl gjort judarna mer internationellt medvetna, och även gett dem en tämligen unik sammanhållning, då de ofta var förföljda dit de kom (pogromer etc). Att de lyckats bra inom affärslivet, t.ex. finansbolag och banker, kan kanske bero på att de under en stor del av medeltiden var ensamma om att ha rätt att låna ut kapital och ta ränta (ränta mellan kristna förbjöds av kyrkan). Deras uppfostran tycks dessutom vara krävande, vilket bland annat tar sig uttryck i att judar oftast har åtminstone en akademisk examen. Utbildning lönar sig, även inom politik. Att de skulle vara hänsynslösa kan ju vara svårt att uttala sig om, men den judiska maffian i USA var väl minst lika tongivande som den italienska när det begav sig i början av 1900-talet?
Annars kan man möjligen fråga sig om de verkligen är mer förmögna än andra folk. Om man tittar på de arabiska Gulfstaternas oljeshejker så är de väl minst lika förmögna, med stora innehav i utländska företag, fastigheter och t.o.m. framgångsrika fotbollslag.
Varför araber och judar inte kan leva i fred har jag aldrig förstått, både hebreiska och de flesta arabspråken är ju semitiska, så de har ju i princip samma folkursprung, vad jag förstår.
Att händelser som förintelsen skulle ge upphov till nya karaktärsegenskaper hos efterföljande generationer tror jag inte på, trauman är nog huvudsakligen personliga, annars talar man om förvärvande egenskaper ā la Lysenko, vilket väl inte är helt rätt.
Islam var från början en judisk sekt. När Muhammed inte kunde locka till sig judar härsknade han till.
Judendomen är helt enkelt en konkurrent vilken Muhammed senare kallade missförstådd islam och därför har område efter område rensats på judar.
Det finns många svar på frågan men mycket ligger i den judiska identiteten och därmed uppfostran.
Att vara Guds utvalda folk innebär ett ansvar för att fullkomna Guds skapelse.
Denna den judiska identiteten är en evolutionär fördel då den skapar sammanhållning, men den krockar också med andra nationer varvid konflikt uppstår.
Jag är inte insatt i hela historien men i Ryssland användes etniciteter mot varandra. Judar gavs andra privilegier än polacker och littauer i det fd polsk-littauska samhället. Så uppstod animositeten.
När tsaren sedan ville åt deras skapade tillgångar var det lätt att hetsa polacker mot judarna.
Jag gissar att det är samma egenskap hos det judiska folket som leder till framgång och som lätt kan leda till undergång.
Dan Korn menar att han och andra judar först och främst är judar och sedan svenskar, det innebär att han främst är lojal mot sitt eget folk vilket ställer honom utanför ett VI.
Det har också många judar krävt varför Sverige tog steget in i mångkulturen.
Aron Flam har sagt att han är för mångkultur i Sverige (trots kaoset)
Denna lojalitet mot de egna och illojalitet mot det folk dom gett många judar en fristad, jag menar han attackerar svenskar djupt in i folksjälen leder till brist på lojalitet från vår sida nu när judarna behöver den som mest.
I den judiska identiteten ingår ett offerskap, det stärker den inbördes lojaliteten vilket innnebär internationellt samarbete.
Houllebecques roman slutar med att judarna flyr till Israel, något som även Flam menat han ska göra om det behövs.
Denna starka nationalism gör folket framgångsrikt.
Problemet är dock inte judarnas nationalism* utan bristen på egen nationalism.
En nation betecknar ett folk, inte ett rike. Klan, stam, nation.
Judendomen är helt enkelt en klankultur som utvecklats till en global judisk gemenskap. Det innebär dock inte en konspiration att straffa Europa och annat trams.