Citat:
Ursprungligen postat av
Tandan
Vore det inte det rimliga att alla släppte sina drömmar om andevärlden, hur emotionellt tufft det än är, vilket det verkligen är, och rättade sig efter avsaknaden av bevis. Att man slutade forska i detta ämne helt, det ger ju liksom aldrig något. Det finns inget annat än detta skitlivet uppenbarligen. Nu är det ju vad mainstream-vetenskapen redan konstaterat visserligen, men borde inte resten följa? Släpp det gäckande hoppet, det kommer bara plåga dig. Min gissning är att Sam Parnias AWARE-studier lär fortsätta några år till lika fruktlösa som dom hittills varit, när dom sedan läggs ner i brist på genombrott så kommer det bli alltmer uppenbart för de flesta med rationellt sinne att det inte finns något efterliv och allt är bokstavligt talat bara drömmar. Det suger, men verkligheten brukar inte bry sig alltför mycket om vår vilja.
Fint skrivet. Vi är nog mer överens än du kanske tror. Det här skitlivet ja, jag tror det var Jordan Peterson som uttryckte att liv efter döden är det enda som skulle ge det här livet mening, och det kan jag också tycka eftersom allt annars försvinner i tiden (det mesta av människans aktiviteter är till exempel annars sedan länge fullständigt förlorade).
Jag trodde aldrig att Parnia skulle hitta bevis, eftersom det verkade osannolikt på mig,
inte för att jag inte tror på NDE (jag tror s a s inte på nånting, men för mig förefaller det möjligt att medvetandet fortsätter) utan för att de NDE som finns säger att man inte kommer hitta bevis. Det är väldigt vanligt att folk som haft NDE berättar att de hade tillgång till all kunskap på andra sidan, också om meningen med livet, men inte fick ta med sig den tillbaka. En cyniker kan svara att ja, det var ju "praktiskt". Men om det verkligen stämmer så kan man ju undra vilken följd det skulle få om NDE bevisades. Du kanske inte skulle ta livet av dig då, men många skulle med säkerhet göra det.
Och snart skulle vi få myndigheter och företag som sysslade med NDE-information, och varenda person skulle jobba på sin "NDE-portfölj". Och baserat på de NDE som beskrivits så tycks det inte vara tänkt att särskilt mycket kunskap om NDE ska finnas i vår värld.
När det gäller om man ändå ska forska kring det så är det självklart för mig att man ska göra detta eftersom NDE oavsett om den är "verklig" är en vanlig mänsklig upplevelse. Det är också säkert från denna empiriska grund religion kommer. För i princip varenda familj känner nog någon som varit nära döden och sedan har berättat något. Så detta har betydelse.
Sedan finns det mängder av saker som människor tror på men som inte har bevisats vetenskapligt. Man har till exempel studerat sådana beteenden som man kallar psykopati långt före man har kopplat detta till något fysiskt i hjärnan, men det är mycket intressant att man har gjort den kopplingen. På samma sätt är ju Parnias studier av elektricitet i hjärnan efter hjärtstopp intressanta i sig.
Upplevelsen finns alltså, och är även ofta omskakande för till exempel ateister. Och de behöver inte bli omvända, men kan ändå påverkas. Ett exempel är den ateistiske filosofen Ayers, som hade en nära-döden-upplevelse och analyserade denna i en artikel som jag här länkar, och hans slutord var:
My recent experiences have slightly weakened my conviction that my genuine death, which is due fairly soon, will be the end of me, though I continue to hope that it will be. They have not weakened my conviction that there is no god. https://www.philosopher.eu/others-writings/a-j-ayer-what-i-saw-when-i-was-dead/
En möjlig skeptisk förklaring till NDE som jag aldrig sett nån skeptiker nämna är att människor som haft NDE ju ofta har varit nära döden och brukar förlora sin rädsla för döden tack vare sin NDE. Alltså kan man tänka sig att NDE:n hjälper dem att överleva och våga leva.
När det sen gäller vad man ska tro på så kan ju det rationella vara att "man up" och välja att tro på det som hjälper en, om det sedan är på "kärleken", "vetenskapen", "AIK" eller "livet efter döden".