Hur kan folk vara så korkade att de inte tror på spöken?

Jag kan förklara varför. Richard Wiseman från just en sådan organisation som avslöjar påstådda paranormala fenomen, nämligen den som förut hette CSICOP (https://sv.wikipedia.org/wiki/Commit...ptical_Inquiry), gjorde en studie där man lät utföra en séans precis så som sådana utfördes på 1800-talet. Man bjöd in folk och höll en seans alltså, för att undersöka hur en seans upplevdes. Men Wiseman konstaterade att flera feltagare blev rädda och gick därifrån trots att de visste att det inte var en verklig seans. Wiseman konstaterade att seansen "Was a blast!" eller något sådant uttryck. Jag ser att artikeln om detta verkar svår att hitta vid en googling idag (om nån hittar den så rätta mig gärna). Jag funderade faktiskt då på om Wiseman skulle få skit för det av sina skeptikervänner. Det enda han var ute efter var att visa att själva iscensättandet av detta har en effekt, alltså det här med mörkret och personerna som sitter tillsammans och så vidare.

Grejen är kanske att det fungerar ibland, och frågan blir då hur man förklarar det. Jag tänkte ta Ouija-bräden som exempel och kollade Wikipedia. Man brukar ju försöka förklara resultatet med dessa med att människorna som är med utför "mikro-rörelser" med händerna utan att vara medvetna om det. Och ja, här nämns en studie och förklaringsmodeller: "A 2012 study found that when answering yes or no questions, Ouija use was significantly more accurate than guesswork, suggesting that it might draw on the unconscious mind." https://en.wikipedia.org/wiki/Ouija#..._investigation

Med andra ord positivt resultat, men hur ska man förklara det. Skulle humanisterna gå med på det? Nej, de skulle säga att förklaringen lika gärna kunde vara någon okänd naturlag eller det omedvetna. Man vet inte men man nöjer sig med en möjlig förklaring utan att bevisa den.

Jag länkade tidigare utvärderingen av CIA:s Stargate. Ena utvärderaren sa att nu är psi (remote controlled viewing) bevisat. Den andra sa: det positiva resultatet kan bero på något annat. Den som slutligen oberoende undersökte detta sa: Resultaten är inte så vanliga att detta har praktisk nytta för CIA, därför lades det ned. Men slutpunkten är att enligt resultatet i Stargate så bevisade psi. Varför kan inte humanisterna undersöka det resultatet? Wikipedia om Stargate Project:

The Stargate Project was terminated in 1995 following an independent review which concluded:

The foregoing observations provide a compelling argument against continuation of the program within the intelligence community. Even though a statistically significant effect has been observed in the laboratory, it remains unclear whether the existence of a paranormal phenomenon, remote viewing, has been demonstrated. The laboratory studies do not provide evidence regarding the origins or nature of the phenomenon, (...) https://en.wikipedia.org/wiki/Stargate_Project

Människan har trott på sånt här antagligen i hela sin 300.000-åriga historia och kommer att fortsätta att tro. Det här fungerar på ett annat sätt: På YouTube finns en intervju med en kvinnlig begravningsentreprenör som berättar om sitt arbete (https://www.youtube.com/watch?v=Gxfwa66KC9U&t=906s). Hon får frågan om hon talar till de döda och hon svarar att hon gör detta och anledningen är att hon vid ett tillfälle gick till ett medium som sa att en "Rose" hälsar och tackar dig för ditt bra jobb med henne". Begravningsentreprenören tänkte då att mediumet måste vara dåligt eftersom hon inte hade haft nån kropp med det namnet. Men så kom hon på att hon haft en död kvinna just idag, och när hon kollade upp det visade sig den döda heta Rose, Nu kan vi förklara detta på olika sätt: Begravningsentreprenören kanske hittar på detta i syfte att få klienter (hon berättar ju i programmet att en del anhöriga väljer just henne). Visserligen lär hon kanske också då stöta bort en del, men å andra sidan gick hon ju till ett medium å hon kanske vill profilera sig och ha klienter som gillar detta? Men vi vet inte och så här brukar historierna se ut. De brukar vara personliga. Antag nu att du kände begravningsentreprenören och visste att hon aldrig ljuger? Vem som helst kan fråga runt i umgängeskretsen och de flesta kommer att ha anhöriga eller närstående som kan berätta något liknande och som man vet inte ljuger. Nu kan ju människor inbilla sig många saker, men sådana här saker är ändå ofta ganska konkreta.

Sen kan skeptiker slita sitt hår, för folk kommer att tro på det här i 300.000 år till. En annan förklaring till varför folk fortsätter tror kan förstås vara att skeptikerna inte framstår som trovärdiga. För att vara trovärdig måste man vara öppen, men skeptiker framstår ofta snarare som om de har en tro och letar bevis för den, ungefär som hardcore-kristna som letar bevis för sin tro överallt.

Nej det finns flera fd. troende som ändrat uppfattning på grund av bristen på trovärdiga bevis. Susan Blackmore är ett känt exempel. Hon var doktor i parapsykologi, hade en stark OBE som ung, tack vare all forskning hon gjorde så kom hon fram till att det högst sannolikt inte existerar något paranormalt.

Sedan är det såklart så att folk kommer tro detta, likadant med religiösa vanföreställningar, i många tusen år ändå, men det är för att man tror det man vill skall vara sant och som ger hopp och tröst. Och detta gynnar såklart artens överlevnad. Sedan att inget av det existerar är en annan femma.

Skall jag tro på spöken så skall det vara rediga fenomen.
Svävande tekoppar eller genonskinliga uppenbarelser.

Samma sak med telepati och fjärrsyn. Redigt dubbelblindtest eller åtminstone en vinnande rad på styrktippset.

Konstiga ljud eller överexponerade foton är inget jag är intresserad av.

Jag är en mild skeptiker, men ingen skulle vara gladare än jag om det paranormala visade sig existera.
Tyvärr så är det så att ALLT som har med det paranormala faller sönder vid ens en ytlig granskning, då har jag försökt hitta NÅGOT som håller under väldigt lång tid utan att lyckas.
(Jag trodde nog på spöken och medium när jag var liten. Det får jag änna erkänna.)

De flesta skeptiker kan resonera om saker och ting. Det krävs inte mycket för att få igång forskarvärlden heller till skillnad från vad paranormala konspirationsteoretiker tror.
Duplicerbara och verifierbara metoder är nummer ett på listan. Det finns inget sådant idag så där får paranormisarna börja tycker jag.

Jag känner till Blackmore, jag får ett lite svajigt intryck av henne. Hon får en OBE och då blir hon superreligiös, sedan söker hon bevis utan att finna sådana och blir så superskeptiker istället. Jag kollade hennes sida och jag tycker fortfarande hon är svajig men jag håller med henne om hennes slutsats och samtidigt ska jag vara elak och debunka henne en aning nu. Jag citerar några stycken. Först hennes egen OBE:

My adventures began in 1970 when, as a student in Oxford, I had a most extraordinary out-of-body experience. For more than two hours, wide awake and reporting what was happening, I seemed not to be inside my own body looking out but free to roam the world. Beginning with vividly realistic flights over Oxford and the countryside, the experience morphed into extraordinary visions, and culminated in what I can only describe as a classic mystical experience of light and oneness. I was no longer a separate self, and the universe was one.

Lite konstigt att hon har en OBE och då jävlar går hon all in och studerar allt från att spå i kaffesump (så att säga) till alien abductions istället för att koncentrera sig. Det är som om jag gjorde svartkrut som barn och sen ska utföra alla möjliga experiment i fysik, biologi och annat. Hon gjorde "dozens" of experiments Oooh! Viktigare är väl hur de gjordes?:

During those years I designed and carried out dozens of experiments on telepathy, in which people in separate rooms had to try to communicate without the use of their ordinary senses. I tested twins and young children, I trained people in imagery skills, I put them into altered states of consciousness, and the results were always at chance. I slept in haunted houses, investigated poltergeists, trained as a witch, learned to read Tarot cards, tested mediums, and never found any convincing evidence for paranormal phenomena. Instead I found lots of wishful thinking and misinterpretation, a good deal of self-deception, and a few examples of out and out fraud.

Senare i sin beskrivning hamnar även Blackmore i det jag skrivit om att vi inte vet vad medvetandet är:

Science gives answers to some of the bigger questions about human origins and the nature of the universe, and explains many previously inexplicable experiences such as OBEs and sleep paralysis, but many experiences go deeper than this, as mine did, and here the science (so far) runs out. We have no idea yet even how to think about experiences of selflessness, timelessness, or oneness with the universe – whether in spontaneous mystical experiences, drug induced experiences or in meditation.

Here we meet the mystery of consciousness itself.

Här har hon ju som jag ser det helt rätt. När hon skriver så är jag inte säker på om alla skeptiker som gillar henne inser vad hon skriver här, en del skeptiker som gillar henne är kanske mer som kristna som älskar när före detta satanister/ockultister blir kristna (det finns nog inget som vissa kristna älskar så mycket som "den förlorade sonen" som kommer hem).

Men hon är alltså medveten om att vi inte vet vad medvetandet är. Det säger de som studerar NDE också. Ända sedan hjärnforskaren Wilder Penfield, som lär ha ansett att hjärnan var en mottagare, har hjärnforskare försökt tackla den här dualismen. Ett osmart argument är att det räcker att dricka sprit för att se att hjärnan och medvetandet hänger ihop, dels eftersom man är medveten om att man är full och dels eftersom ens handlingar givetvis påverkas av hjärnan, men det gör ens nätaktiviteter av ens datorn också och bara för att datorn har ett virus så behöver man själv inte ha det.

När de gäller Blackmore så hade hon dock ingen Nära-döden-upplevelse, utan en utanför-kroppen-upplevelse, och för att nu vara lite elak: av detta med att hon var student i Oxford samt hennes hippie-hår i vuxen ålder (inget fel i sig: https://www.susanblackmore.uk/biography/), och hennes nämnande av droger ("drug induced experiences"), misstänker jag att det hon hade var en drogupplevelse. Det var hur som helst inte en NDE. Men det hindrar henne som vi ser inte från att generalisera hej vilt om allt mellan Fan och hans moster.

P.S. Haha! Jag hade rätt, Susan Blackmore:

I was just 19, and a first-year psychology student at Oxford, when a brief experience changed my life. Indeed what happened in those two or three hours subsequently drove both my intellectual and spiritual lives. I do not, to this day, know what caused it. Perhaps it was extreme tiredness from having too much late-night fun and getting up for early lectures, perhaps it was the Ouija board session we had just finished, perhaps it was the small amount of cannabis we were smoking or perhaps it was something else altogether. https://engelsbergideas.com/essays/e...y-experiences/

Nu förvånas jag över att hon tillbringade 25 år med att undersöka allt möjligt istället för att försöka skapa nya egna OBE?!? Det hade varit mycket smartare av henne att finslipa sin egen förmåga till OBE, och sedan debunka den om hon kunde och ville. För mig är det ofattbart om hon inte startar i upplevelsen hon hade. Hon intresserar sig för studie av OBE men verkar inte vilja skapa upplevelsen hos sig själv igen?!

Nu var ju inte Blackmore mer än ett av många exempel, så lite onödigt kanske att hänga upp dig så mycket på henne att du skriver en lång essä. Det är ju lätt att bara kolla wiki för att se att inget är accepterat som bevis av forskarvärlden. De flesta skeptiker, mig inkluderad, skulle nog vilja att det verkligen existerade något utöver denna världen.

Ja hur dumt är det inte att inte tro på något man sett eller som går att förklara med dagens vetenskap.

Man kan tro på vad man vill men be inte att andra ska göra detsamma.

Jag har aldrig kunnat förstå att människor kan tro på saker såsom att de har en andeportal i duschen eller att de är reinkarnationer från historiska figurer och händelser.

Reinkarnationer från historiska figurer och händelser är något sanningshederligt..

Vad vill du veta om det egentligen, känner mig påhoppad är själv reinkarnerad.

Jag vill inte veta något alls. Sedan jag var litet barn har jag funnit det hela högst osannolikt.

Jag gillar att gå lite till botten med saker, fast jag håller med om att det blev en essä. Blackmore är dock ett exempel som ofta nämns. Däremot kanske min beskrivning av att hon tycks ha undersökt för mycket är orättvis eller fel, för hon gjorde ju trots allt detta under många år, så hon kan ju ha gjort det noggrant, även om jag inte övertygas om det av det jag läst.

Ja, jag önskar det med eftersom det skulle göra den här världen mer värdefull om saker i den bevarades. Jag tror på möjligheten, baserat på forskningen, men också på folks berättelser, även egnas och andras erfarenheter, som de berättats för mig (egna = maskiner som betett sig konstigt). Men jag är för skeptisk för att anse att jag vet något. En ironi är kanske att den som börjar tro gör det av en personlig erfarenhet. Som med kärlek. Nån skrev för länge sedan att älskande män alltid anser att deras kvinna är vacker även om hon objektivt sett inte är det, haha.

Det är självklart att det finns paranormala fenomen och sånt som inte vetenskap kan förklara. Det är också självklart att det finns en jävla massa människor, speciellt i staterna, som producerar och rakt av fejkar paranormal aktivitet. En stor bransch som skapar mycket clickbaits. Som den där jävla flanen som filmar en lampa (månen enligt honom) med ett ansikte bredvid. Fick miljoner klick och den är populär fortfarande.