Citat:
Ursprungligen postat av
MOPspanaren
Förstår inte riktigt dina inlägg som svar på det jag skriver.
Vad Gunnar Wall säger i den här frågan är tämligen ointressant, men visst har han rätt.
När förstod man att detta var en lögn? Vilka är "man"?
Det går att dra en parallell till de "finska flickornas" uppgifter om Dekorimamannen.
Skulle det vara korrekt så skulle det "ställa utredningen i en helt annan dager"(GW) och "ställa allt på huvudet"(LGWP)
Visst. Vissa paralleller mellan Skelleftehamnsmannen och "de finska flickorna" kanske det finns, men det är väl i så fall om man bara tittar ytligt på det. Båda uppgifterna handlar om en utlänning med walkie-talkie, och båda skulle (om de visade sig vara korrekta) ge ordentlig ståpäls. Men där upphör likheterna.
Tittar man närmare på det så är de finska flickornas berättelse någonting som har uppstått på ett ganska simpelt sätt. Flickorna drog kanske sin påhittade historia för någon i sin omgivning för att få lite uppmärksamhet och göra sig märkvärdiga. Någon annan fick sedan höra talas om den här historien och vidarebefordrade den till polisen. Nu var cirkusen igång, och det var försent för flickorna att backa ur osv. osv.
När det gäller Skelleftehamnsmannens berättelse är det annorlunda. Den enda rimliga förklaringen jag kan se till den här berättelsen är att den kommer från en person som på ett skickligt och mycket medvetet sätt försökte (och till stora delar också lyckades) lura in polis och andra på villospår. Vad som drev honom till de här stora ansträngningarna (med långa resor genom Sverige och allt) vet jag inte, men vad skulle det möjligen ha kunnat vara förutom att rikta uppmärksamheten bort från sig själv?