Tidigare ÖB: Ukraina kan inte vinna

Återigen så kan de inte ljuga längre och då kom sanningen fram. Vår media och alla våra informationskanaler är så extremt vilseledande. Klart Ukraina var dömt att förlora från första början. Går man in i dark webb så stod där för länge sedan att Ukraina var jäkligt körda. De som dag och natt detta med mainstream information och riktigt information. Känns som foliehattarna är dom som sitter och läser svenska dagstidningar.

Minns tidigt när generaler i Ukrainska armén uttalade sig att de blir bombade med 60k artilleri skott varje dag.

Plus robotar, drönare ja you name it. Och här i Sverige skrev man att Ryssland inte hade vapen och att Putin var döende?!!


Hur man folk i dark webb ha mer rätt än professionell journalister?


Bolivar Brigadens general sa för något år sedan att Venezuela har en vapenindustrin där man tillverkar vapen som sedan skeppas till Ryssland. Nordkorea har gett Ryssland en av världens största artilleriskott depå. Kina förser vapen, pengar lika väl gör Indien och resterande BRIC länder.


Här i Sverige pratar man aldrig om BRICS stöd till Ryssland. Varför inte?

Nu kommer en förvirrad gammal gubbe och tänker om, no shit…. De var på tiden att han blev korrekt informerad.

Du är medveten om att svenska gripen hade fått jäkligt dåligt rykte när de skjutits ned dag 1. En sak man lägger direkt märke till när man läser på Flashback är att det finns en tanke om att väst inte går att besegra och att Sverige med Gotland har en dominerande position som kan avgöra krig.


Nej våra vapen är bra men kan inte mätas mot vad BRIC slänger in i fronten. Vi får aldrig läsa om alla nya vapen som Kina provar i Ukriana kriget. Venezuelas vapen industri pumpar ut vapen som används i Ukraina och även resterande BRIC länder investerar i kriget för att sänka väst.

Ja, du drömmer om en väldig insats likt den mytomspunna planen för Operation Unthinkable (inte mycket mer än en planskiss 1945), men hur ser USA:s track record ut för ståtliga krigsinsatser av detta slag?

Jänkarna lärde sig läxan i Vietnam, där de mycket riktigt pumpade in massvis med vapen, pengar och en väldig insats av sin egen armé och militär - men ändå misslyckades med att uppnå något av sina större politiska eller strategiska mål med kriget. Till slut drog man sig ur med svansen mellan benen 1973 (man behöll dock en del amerikanska trupper i Sydvietnam, som "skyddsbälte") - och två är senare intigs Saigon av Nordvietnam och landet återförenades, vilket var exakt vad Washington hade velat förhindra.

Insatsen i Vietnam ledde till nationell vanära och en politisk kris på hemmaplan, att två presidenter avgick åratal tidigare än de tänkt sig. Mer än 50.000 amerikanska soldater stupade och några miljoner civila vietnameser strök med i vad många ser som ett amerikanskt lett folkmord. Kostnaderna för kriget ledde till att USA till sist övergav guldmyntfoten 1971, ett seismiskt beslut på den tiden.

I Afghanistan (och parallellt i Irak) upprepades delvis samma mönster - efter en inledande "shock and awe"-kampanj med flygbombardemang mot män i sandaler lyckades man aldrig riktigt uppnå sina politiska mål med kriget och backade till slut undan i vanära efter många år av revolter och inbördeskrig. Inom ett år efter att Trump ordnat fram en searatfred med talibanerna för att kunna ta hem de amerikanska trupperna hade talibanerna återtagit Kabul och man var tillbaka där man befunnit sig 1997. Amerikanska officerare kmmenterade surt att "afghanerna vi hade tränat up ville ju inte slåss", men det handlade nog också om att man underskattat sina fiender och stannat i landet alltför länge.

De här erfarenheterna har gjort att det numera finns ett mycket starkt motstånd mot stora, dyra och långvariga kampanjer av "open-ended military support" med egna trupper i USA, särskilt om målsättningarna är dimmiga och det kan antas att man satsar stora pengar och egna arméer på en långsiktigt förlorande häst. Ingen i Washington eller London hade för tjugo år sedan väntat sig att Bagdad och Kabul skule bli sådana långvariga och sega misslyckanden, men man körde på nytt fast i ett träsk någonstans i Långtbortistan. Varje sådan här insats leder till att motståndet mot nya framtida äventyr hårdnar, dvs att det politiska priset för Washington blir allt högre, och den här gången är motståndarna dessutom av en helt annan kaliber än i Afghanistan eller i den vietnameiska djungeln där USA till stor del kunde skjuta och bomba på sittande fågel utan risk för att kriget skulle sprida sig till andra delar av värdlen, eller att man själva skulle få något i retur.

I år är det valår i både USA, EU och Storbritannien - regeringarna har vikande popularitetssiffror (om vi ser EU-kommissionen som "EU:s regering" vilket är en rimlig beskrivning), ekonomin stagnerar och den ökande oviljan mot nya militära äventyr med skenande kostnader i pengar och människoliv kommer att spela en viktig roll under valkampanjerna i alla dessa tre.

En viss skillnad är att i Ukraina har västvärlden i stort sett hela den ukrainska befolkningen på sin sida. Så var det inte i Afghanistan eller Vietnam. På så sätt kan väst står ut längre, men väst kan inte vinna mot Ryssland och kommer att förlora inte bara Ukraina utan även Baltikum och Moldavien.

I valet mellan att ge upp eller förintas kommer Europa att ge upp. Självbevarelsedrift.

Alternativet är ett kärnvapenkrig i Europa som nu tornar upp sig vid horisonten. Så mycket säkrare blev världen av det svenska Natomedlemskapet.

Oj, spännande. Har du någon information om dessa fantastiska vapen från Venezuela?

Väst vill inte gå in öppet med sina egna arméer, och det har också varit mycket segt med att skicka in eget flyg (massiva flyginsatser är sedan länge själva hörnstenen i NATO:s strategi). Zelensky och Kuleba har skrikit efter västligt stridsflyg sedan dag ett, eftersim en stor del av deras eget flygvapen slogs ut direkt av Ryssland - men väst har varit mycket tveksamma/ prokrastinerande, eller öppet ovilliga, eftersom insatser med flyg gör det svårt att fortsätta låtsas att man inte skulle vara en aktiv deltagare i kriget.

En stor, tung och dundrande direkt insats från Väst, med egna arméer och eget flyg, är förmodligen det enda som skulle kunna vända kriget till Ukrainas fördel - men det politiska, militära och ekonomiska priset för något sådant ter sig omöjlgt högt för de flesta NATO-regeringar. Alltså fortstter man med "fighting till the last Ukrainian".

Tiden är dessutom inte på Ukrainas sida - om det inte händer något avgörande inom de närmaste fem,sex månaderna är de förmodligen rökta.

Det räcker givetvis inte att enbart titta på storlek och befolkning. Men ta tex Ukrainas offensiv som föll platt på arslet, förlusten av Avdiivka, förlusten av hela regioner. Finns hur mycket som helst att analysera och fler och fler tippar över till åsikten att det är kört, ingen ide att spela denna charad längre.

Nu handlar det om villkor för fred och förhandlingsläge eller fullt ut krig med NATO..

Som jag skrev i min post så är just nu övertaget i manskap i favör för Ryssland troligen. Men alla analyser pekar på att förlusterna för Ryssland också har ökat.

Ryssland har inget överväldigande övertag om du nu tror det. Det finns ingenting som pekar på det överhuvudtaget.

Men liksom som när Ukraina hade initiativet så vet man inte om det kommer att förändras heller.

För jag hoppas verkligen att du förstår att alla rapporter från Ukraina att de har dåligt med manskap inte behöver vara trovärdiga överhuvudtaget. Uttalandet följer inte några krigsmanualer alls. Utan är man svag så ska man verka starka och är man stark så ska man verka svag. Det är brukligt.

Med den kunskapen i bagaget så har vi ingen aning om hur det går på riktigt.

Jo, det är väl vad ryssar vill få oss att tro.

Ungefär så. Han var ju inte den vassaste kniven i lådan bland Sveriges överbefälhavare. Den ende som inte fått förnyat förtroende efter sina första tre år med uppdraget.

Ah, det svider i skinnet nu, vatnik? Tänk att både Victor den fete och överstekalkonen förrådde er och släppte in Sverige i Nato.

Är kärnvapenskrammel det nya från Kreml? Ni har kört med det tidigare och det fick absolut ingen effekt. Varför tror ni att vi andra ska bry oss den här gången? Nu när vi är med i Nato.

Snacket om att ”väst” redan har förlorat är inte heller nytt. Har era manusförfattare slut på idéer eller är det verkligen så här primitiv den ryzzka propagandan är?

Det är fascinerande att en del av er verkligen verkar tro på lögnerna och propagandan ni så lydigt delar. En del av er har ju i alla fall hjälpligt lyckats lära er svenska och det är ett inte helt enkelt språk så totalt obildbara verkar ni ju inte vara. I alla fall inte samtliga av er. Men när propagandamanuset kommer så är det huvudet i sanden.

Och, innan du börjar dra igång med det. Nej, du är inte ”neutral”, ”realist” eller ”bara emot krig”. Du är ett ryzztroll. Du vet det. Vi andra vet det. Du behöver inte låtsas.

Med nuvarande resurser Ukraina får finns ingen möjlighet till militär seger, enligt Hederstedt. Här syftar han antagligen på att återta allt territorium inklusive Krim.
Även då skulle det förstås krävas en förhandlingslösning eftersom en total militär seger där Moskva faller aldrig varit aktuellt.

Hederstedt säger även att Ryssland inte är kapabla att vinna militärt över Ukraina.

Det kan väl vara vettigt att då inse att man inte behöver slå sin motståndare i grunden för att nå en acceptabel uppgörelse vid en förhandling. Att Ukraina inte rimligen kan fullständigt slå Ryssland är ju tämligen lätt att förstå. Däremot kan Ukraina (och deras sympatisörer) göra det så kostsamt för Ryssland att fortsätta kriget att Ryssland därför säger sig ha uppnått sina mål och upphör med striderna. Vad Ryssland sedan kan behålla av taget territorium, och vad man vill behålla står naturligtvis skrivet i stjärnorna.