Man frias från barnvåldtäkt - hovrätten förstod inte vad "snippa" betyder (2021)

Domstolen kan inte både vara en part i målet och en opartisk bedömare oavsett processledning eller barnkonvention.

12.Av förarbetena framgår att materiell processledning bör ske under hänsynstagande till det enskilda målets och den enskilda situationens karaktär. Det anförs att processledning till förmån för den tilltalade principiellt sett är avsevärt mindre betänklig än processledning till förmån för åklagaren. Frågan i vilka situationer materiell processledning ska förekomma överlämnas i stor utsträckning till rättstillämpningen. (Se prop. 1986/87:89 s. 105 och 109 f.)

13.Det ankommer på hovrätten att se till att det inte uppkommer oklarheter om vad som är ramen för processen där. Den materiella processledningen kan avse olika frågor som aktualiseras mot bakgrund av parternas processföring. I vissa fall handlar det inte om mer än att klargöra huruvida tidigare framförda yrkanden och grunder vidhålls. Det rör sig då normalt inte om någon närmare analys av partens processuella ståndpunkter, utan det är i första hand en ordningsfråga för att undanröja risken för missförstånd i processen. I andra fall kan det röra sig om mer komplicerade situationer. Det kan exempelvis framstå som tveksamt vad som ryms inom en gärningsbeskrivning. Domstolens aktivitet i fråga om processledning blir i hög grad beroende på förhållandena i det enskilda fallet (jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 82, mars 2017, s. 51:58-51:59).

14.När målet har kommit så långt som till huvudförhandling i hovrätten, ska materiell processledning normalt inte behöva tillgripas. I vissa fall kan det emellertid även då vara lämpligt med åtgärder från rättens sida för att klarlägga parternas talan. Att en viss åtgärd är lämplig innebär emellertid inte nödvändigtvis att andra alternativ innefattar ett fel i rättegången; domstolen har ett betydande utrymme vid val av handläggningsåtgärder. Det torde alltså tillhöra undantagsfallen att ett visst förfaringssätt från domstolens sida kan anses utgöra ett sådant rättegångsfel som bör föranleda att domstolens avgörande undanröjs.

Hovrätten har i dag dömt en man för våldtäkt mot barn. Hovrätten fastställer tingsrättens dom och bestämmer straffet till tre års fängelse. Målsäganden får det skadestånd som hon har begärt.

Tingsrätten dömde mannen för två fall av våldtäkt mot barn till fängelse i tre år. Mannen överklagade domen och i en dom i februari 2023 frikände hovrätten honom. Riksåklagaren och målsäganden överklagade hovrättens dom. Högsta domstolen kom fram till att hovrätten begått ett rättegångsfel och beslutade att målet skulle tas om i hovrätten. Målet har nu prövats på nytt av hovrätten med andra juristdomare och nämndemän än de som tidigare dömde i målet.

Hovrätten tror på målsägandens uppgifter. Hon berättade i barnförhören att mannen hade fört in sitt finger i snippan vid två tillfällen. Flera vittnesuppgifter ger också stöd för att mannen hade utsatt henne för sexuella övergrepp. Hovrätten kommer fram till att det är bevisat att mannen vid två tillfällen hade fört in ett finger in i målsägandens snippa, alltså in i hennes vagina.
– Vi anser att målsäganden lämnade tillförlitliga uppgifter. Hon sa att mannen hade haft ett finger inne i hennes snippa och visade också med handen vad hon menade. Vi kom fram till att det hon beskrev var att mannen hade fört in sitt finger i hennes vagina, säger Eva Ahlquist, hovrättslagman.

Hovrätten dömer mannen för två fall av våldtäkt mot barn.
– Att föra in ett finger i vaginan på ett barn är en sådan sexuell handling som ska bedömas som våldtäkt mot barn, säger Åse Sundström, hovrättsråd.

Hovrätten bestämmer straffet till tre års fängelse. Mannen ska betala 140 000 kr i skadestånd till målsäganden.

Rätten är enig i sin dom.