Citat:
Över till något positivt, jag tycker det är väldigt kul att Fanni nu ändå nått vecka 11 och snart är förbi den värsta missfallsrisken.
Känns inte som en direkt slump att hon äntligen lyckats med detta i samband med att hon blev ensamstående, mycket möjligt att hennes liv blivit bättre och mindre stressfyllt av att slippa barlasten och numera tas omhand av familjen då hon verkar ha ett stort stöd därifrån.
Snart är det dags för KUB (fina UL bilder) samt att jag förutsätter att Fanni redan gjort NIPT så hon glatt kan gå ut med könet på gåsen strax (bra content).
Känns inte som en direkt slump att hon äntligen lyckats med detta i samband med att hon blev ensamstående, mycket möjligt att hennes liv blivit bättre och mindre stressfyllt av att slippa barlasten och numera tas omhand av familjen då hon verkar ha ett stort stöd därifrån.
Snart är det dags för KUB (fina UL bilder) samt att jag förutsätter att Fanni redan gjort NIPT så hon glatt kan gå ut med könet på gåsen strax (bra content).
Ja det är ju skönt när man passerar vecka 12-13 .. Känns lite lugnare då ialalfall.
Tänkte på en sak, visst var det så att det som hände när hon var gravid med H bara var ”otur”? Alltså att det kan hända vem som helst och det inte finns någon ökad risk att det ska hända henne igen? Minns inte vad det berodde på men visst fick hon en infektion pga att vattnet hade börjat sippra? Och det berodde på att moderkakan hade släppt eller har jag fel nu?
Har själv varit nära att förlora ett barn i vecka 21 ungefär men det var pga försvagad livmodertapp , ingen infektion eller nått sånt och allt gick bra till slut och jag födde med akutsnitt i vecka 40. Var livrädd när jag väntade nästa barn också ..eftersom det berodde på något med min kropp men även den gången gick allt bra som tur är.
Tänkte att det måste ju kännas lite lugnare för F nu ialalfall om det som hände H ialalfall inte berodde på något ”fel” med hennes kropp eller vad man ska säga