Citat:
Ursprungligen postat av
CampzEh
Tja, vad ska man säga…
Är själv snickare, jobbar inom service mot privatpersoner. Främst diverse försäkringsjobb (vatten-, brand- och frysskador).
Har blivit rejält trött på yrket, dels för att hantverksdelen alltmer försvinner och dels för att privatpersoner kan vara oerhört påfrestande. Någon skrev tidigare i tråden att vi inte är mer kvalificerade på arbetsmarknaden än kassapersonal, ponera då när kassapersonal gnäller över dryga kunder; det tar en halvminut av deras arbetsdag med en synnerligen dryg kund för att det ska ligga och gnaga i flera dagar. Tänk om du istället är hemma hos den makalöst dryga kunden, i hans hem, på hans nåder, och måste lyssna på den här fullständiga idiotens idéer, tankar och gnäll nio timmar om dagen.
Det ska gärna vara någon ingenjör/läkare/akademiker överlag också som själv inte hade klarat av att byta dörrfoder ens men som minsann tittat på youtubefilmer och pluggat mycket längre än jag och således torde veta bättre.
Sådant är ganska tömmande, psykiskt. Att tro att de åren man arbetat som hantverkare liksom inte ger någon mer kompetens efter de gymnasiala åren men att flera år på högskola däremot bygger på komprtensen, inte bara i det valda ämnet utan helt magiskt också i praktiska fält.
Vinstmarginalerna utanför storstadsområdena och utanför de större entrepenaderna är inte kaxiga. För en medelstor firma som gör allt ’by the book’ i den mån det går brukar det inte bli mycket över till ägarna inom snickeribranschen, el och vvs är däremot en annan sak.
Där du också är högst indragen i kundens missnöje denne inte riktigt hanterar över hur lite försäkringsbolaget till sist valde att täcka efter oaktsamhet och åldersavdraget på det 20 år gamla badrummet som nu ska slitas ut och göras om. Hur länge skiten behövde torka och vansköttes av indragen saneringsfirma innan det blir dags att börja bygga får du också delvis ansvara för i form av ett kasst ursprungsläge med kunden inför byggstart.
Nu har kunden potentiellt hunnit bli rasande på försäkringsbolaget, tidigare saneringsbolag och blandar ihop dig med dessa.
Varje dag har du risk att bli ihopblandad och slagpåse&klagomur pga alla andra inblandade som varit där innan som du inte har haft ett skit med att göra och därför kommer du granskas och ifrågasättas i precis allt du gör. Tålamodet är redan slut innan du ens börjat, samtidigt som förväntningarna är höga.
Du får förklarat för dig vad det borde kosta och hur du ska jobba...
Sen kommer kostnaden på kunden för branschförbättringarna för att kunna utföra jobbet inom branschreglerna som krävs som en nådastöt och gör det ännu mer upprört.
Frustrationen hos akademikern blir extra påtaglig när han är belånad upp till skorstenen och nu när det visade sig inte vara gratis längre...
Här försöker han hitta skavanker att peka på såsom en repa i golvet som egentligen hans snoriga barn skapat för att få ut mer av dig.
Arbetsföraktet är högt hos akademikern...du som alla andra yrkesgrupper blir alla kallade för "en sån där byggkille" och därefter följer lite klagosång hur dåligt allting hittills varit som du råkar få överhöra från hans teamsmöte.
Dessutom måste du kalkylera varje jobb med 1miljon artiklar med extremt lågt räknade priser som dessutom är rörliga och satta efter optimal förutsättning. Allt reglerat ner till varje gipsskruv.
"Fuskar" du inte / hittar gråzoner i dessa ibland orealistiska kalkyler går du back direkt.
På andra sidan har du en oförstående försäkringshandläggare som ifrågasätter allt den inte riktigt har kompetens kring på dom kostnader som ligger på försäkringsbolaget.
Priser så låga som 420/tim hör inte till ovanlighet?
Marginaler som kvar finns att hämta är alla tillägg som den nu fientlige och extremt prismedvetne kund har.
Allt ska gå rasande fort och yrkesstoltheten rasar över dom extremt snäva marginalerna och tidspressen. Har du dessutom en trött projektledare bakom dig accelererar missnöjet snabbt hos både dig och kund.
Du bryts ner av att du tvingas och på ett sätt nästan belönas att ta genvägar av arbetsledningen och det tär hela tiden på yrkesstoltheten du inte får utrymme att utöva på det sättet du skulle vilja.
Det är inte projektet, utan mängden som ger något...
Där står du...din jävla kostnad ingen ville ha. Som en oönskad ful styvunge. 🙁