Hanna Theorin

Jag hade varit extremt hård om min partner hade dolt ett spelmissbruk (vilket i sin tur garanterat påverkat en gemensam ekonomi), stulit läkemedel från äldre som välkomnar en i sitt hem, åkt fast men fortsatt gå dit under falsk ”flagg” för att fortsätta (!!) stjäla från dessa personer som även är beroende av sina läkemedel. Och i Fannis fall, gjort allt detta medans hon gråtit sig igenom dagarna och ägnat hela sitt liv åt att förverkliga deras gemensamma (?) dröm. Hade aldrig fullt ut kunnat lita på en sån person igen, så gör inte en frisk individ. Och då är förutsättningarna för en sund relation jävligt dåliga. Sen är riskerna för återfall ett annat kapitel.. Har alldeles för mycket självrespekt för att dela mitt korta liv med en sån hal människa. Och jag har separat med barn så vet precis vad det innebär.

Har inte varit i den situationen men känner folk som har det. Jag hade troligtvis slängt ut honom och hade krävt att han sökte hjälp och får behandling. Tilliten får ju en rejäl törn.
Hade han fått rätt hjälp och blivit fri från missbruket så hade jag nog gett det en chans. Men vet att återfallsrisken finns.
Hade nog blivit parterapi efteråt för jag hade nog fått väldigt svårt att lita på honom igen.

Jag flyttade från mitt ex som hade missbruksproblem samma dag jag fick veta, hade han dessutom snott från gamlingar hade jag aldrig pratat med honom igen. Finns liksom inga ursäkter till det. No no för mig

Ja men exakt såhär!! Förstår er andra också, svårt att sätta sig in i situationen när man inte varit med om det. Blev bara nyfiken på hur ni såg på det!

Ja jättesvårt

För mig handlar det om självrespekt, kommer alltid välja mig själv och mitt barn över en missbrukare och tjuv som inte har någon respekt för varken sig själv eller sin omgivning.

+1 tänkte inte på det så

Jag har läst alla era inlägg som svarat på det här, tycker det är så skönt att man kan svara/tänka olika utan att bli ifrågasatt! Så stort Handhjärta till alla er!!

Jag tänkte kasta in en nivå till eftersom jag jobbat med människor med liknande problematik i flera år…
Är det ett utvecklat spelberoende så klassas det precis som andra beroenden som en sjukdom. En sjukdom man inte kan hantera utan hjälp. Det går inte att bota o bli helt frisk, men absolut att lära sig leva med o hantera utan att behöva agera på sitt missbruk. Detta betyder INTE att man står utan eget ansvar eller att familjen ska ta hänsyn till det o frångå sina egna känslor, vill bara klargöra hur jag tänker där.

När man står mitt i chocken är det rätt vanligt att man inte tar in situationen o heller inte tror att det är sant. Så Fs påstådda reaktion där hon säger att hon tror att någon bara försöker jävlas är helt rimlig. Det är lätt att tänka själv hur man tror att man skulle agera, men det är nästan omöjligt att egentligen veta…

För 15år sedan va jag i en liknande situation där det va uppenbart att personen missbrukade men enligt personen själv fanns inga problem alls av den sorten. Jag bröt den relationen o stoppade umgänget med barnet. Men jag sa också att den dagen personen ville ha hjälp så skulle jag hjälpa personen att få det. Det tog 3år till samtalet kom, att nu va personen redo o ville ha hjälp. Så det blev några år helt utan umgänge men då personen alltid kommer vara en del av barnets liv ville jag ändå lämna dörren öppen för att hjälpa till när personen va redo. Finns ingen anledning o lägga ner en minut på det innan personen själv vill.

Oavsett vad F väljer att göra utifrån vilken fakta som kommer fram o som hon tar in hoppas jag att hon kan söka egen hjälp för just den här situationen. Det finns underbara människor som kan hjälpa till när man tvingas kliva in i det här kaoset för att själv få lite koll. O som sagt, L kommer alltid finnas i barnets liv även om han är frånvarande påverkar det barnet. Så det är svårt att bara kasta ut o gräva ner o gå vidare när man delar barn…

O läser du här F så kolla på nätet vart du kan vända dig som anhörig o annars kan du skicka PM till mig eller be någon annan du känner skicka så hjälper jag till o hitta rätt.

Håller helt med. Fenomenet: Vi har inte en budget till oväntade utgifter på 30-60k men vi kräver barn (som kostar mycket mer än så varje år), är märkligt.

Vilka är det ens som får för sig att bidra med en slant till ofrivilligt barnlösa?

Kan tänka mig att det är samma gäng som skänker pengar i swishgrupper.
Dvs de som vill känna sig som goda människor/ slukar varje snyftstory med hull och hår samt vill lindra det dåliga samvetet över att de inte orkar göra något vettigt med sina pengar. Köks-ö-människor som vi kallar dom här hemma.

Lite svårt att tänka sig in i exakt den situationen men jag har själv varit tillsammans med och fick barn med en kriminell missbrukare .. det var många år sen och jag var ganska strulig själv då också. Vad jag vet missbrukar han fortfarande och jag har inte mycket kontakt med honom , förhoppningsvis kommer han kanske sluta nån gång i framtiden och vara mer inblandad i barnets liv. Men jag har inte allt för höga förhoppningar om det..

Men skillnaden är väl framför allt att han inte har gjort något som är lika moraliskt fel eller som skadar andra oskyldiga lika mycket som det L har gjort..

Om jag tänker mig att jag helt plötsligt skulle få veta att min nuvarande partner och yngsta barns pappa skulle göra nått sånt .. herregud vad arg jag skulle bli. Dels för att han förstör vår och vårt barns framtid , förstör för mig och sig själv och så såklart för att det är riktigt elakt att göra så mot äldre sjuka människor som han var anställd för att hjälpa. Jag har faktiskt svårt att tänka mig att jag skulle fortsätta vara tillsammans med honom. Kanske isåfall om han sökte hjälp men skulle nog separera ett tag tills han hade gjort det isåfall. Och skulle nog aldrig kunna se honom på samma sätt.

Och hade det hänt med nån som jag inte hade barn med än.. jag kan säga väldigt säkert att jag inte skulle köpa ägglossningstest och göra allt jag kan för att bli gravid. Då är jag ganska säker på att jag hade gjort slut.

Och när du säger ”stjäla narkotika från jobbet”.. bara det är väldigt illa men som jag skrev tidigare , hade det typ varit från läkemedelsförrådet på ett sjukhus hade det inte känts riktigt lika hemskt .. men nu fick han alltså hem till folk som litade på honom och stal i deras hem.. sen gick han tillbaks BARA för att stjäla. Det var liksom inte så att det råkade ligga framme och han tog tillfället i akt

Hahaha varför köks-ö-människor?