Psykolog som försöker splittra oss

Jag förstår inte vart allt negativt kommer ifrån?
Varför antar alla att vi har det dåligt och lever i någon misär?
Att ni ger upp så fort ni ser tecken på saker som mot oddsen inte funkar, är helt upp till er, att stanna kvar och fortsätta bygga en relation tillsammans med någon man älskar tycker jag är bättre, men som sagt det är vad jag tycker.

Alla har såklart upp och ner perioder, men bara för att man har ett missbruk behöver inte det betyda att vi inte är rätt för varandra

Sen att vi blir önskade döden genom överdos är också otroligt underbart, det märks att du inte kommit över din man sedan 2016, sitt kvar ensam du, det är nog bäst så, för alla. Stackare.

Psykologens mål är din flickväns hälsa. Psykologen är där för det och enbart det. Du är inte med i den ekvationen annat än som en faktor som på något sätt påverkar din flickvän på ett eller annat sätt.

Hur du uppfattar det är helt irrelevant i det.

Relationer och samlevnad --> Relationsakuten
/Moderator

Låter som du är en knarkare som är nöjd med att vara en knarkare och inte vill/kan sluta. Vilken frisk människa tror du hade velat att du var tillsammans med dennes dotter? Psykologen verkar vara inne på helt rätt spår. Du förstör garanterat din flickväns liv.

Ingen vettig psykolog ger någon råd åt varken det ena eller andra hållet utan hjälper klienten att hitta sina egna svar.
Det du beskriver kan vara din flickväns egna slutsatser av samtalet.

Med tanke på din diagnos så är det naturligt att du är rädd för att bli.lämnad.

Varför går du inte redan i terapi?

Människor har mycket hat/ilska inom sig själva . Nu blev det öppet mål här bara för att du skrev om droger. Ett villebråd att ta ut egen frustration på. Men du måste försöka hålla i tanken att de som skriver trista grejer här eller de som säger saker åt dig irl gör det utifrån dem själva. Det har mycket lite med dig att göra eller egentligen inget alls. Du ska inte plocka ombord deras påhopp.

Vi kan ju försöka bena lite i det du skriver:

Givetvis en fin sak att du vill jobba för relationen och att du älskar din tjej. All långvarig kärlek kräver en arbetsinsats. Vad andra utomstående tycker pm er relation det får ju stå för dem. De är inte en part i relationen och du ska försöka stänga ute också dessa åsikter och koncentrera dig på att vara en så bra partner som möjligt, du får inte gjort mer än så.

Om droger och önskan att sluta kan du fråga om i drogforumet. Du får säkert tips och trix. Att sluta måste komma inifrån dig själv, det fungerar inte om du ska sluta för någon annans skull. Det är också bara ditt eget ansvar även om du lever i en relation. (Precis som din flickväns bruk bara är hennes ansvar)

Du är ju troligen också medberoende i tjejens bruk och kommer du från en trist uppväxt har du det säkert med dig det i ryggmärgen. Att se sitt eget medberoende och vad det gör med en är inte det enklaste. Men du måste sluta känna ett så stort ansvar för t.ex. din tjejs hälsa. Också medberoende är bara ditt ansvar att göra något åt. Och du ska göra det för dig själv för det är supertungt att gå runt och känna den där oron över att man inte kan kontrollera relationerna runt sig.

Det är möjligt att du har Eips, men att vara rädd för att bli lämnad är också högst mänskligt och behöver inte vara ett symptom. Vi vill alla bli älskade. Kom bara ihåg att du som sagt inte får gjort mer än att vara en bra partner, vän, kollega etc, rädslan att bli lämnad får inte bli något som gör att du slår knut på dig själv för att bli omtyckt.

Som sagt. Din flickväns terapi är hennes. Du ska inte vara mer involverad än att hon säger att "idag gick det bra" eller "det var tufft på mötet idag, jag kanske blir ledsen". Hennes terapi, hennes ansvar. Och hon ska absolut inte använda sin egen terapi som ett verktyg för att få dig att göra saker, det är inte syftet med terapi. Du måste låta henne ha detta ifred.

Du får inget gjort åt hennes psykolog. Inget alls faktiskt. Och som sagt det finns psykologer som själva borde gå till psykolog... Men som sagt, något annat än att säga till att det gör dig ont att höra att de pratar om dig får du inte gjort. Du kan inte heller styra din partners val om att gå kvar. Det som sker det sker och du är inte en part i ekvationen även om det drabbar dig.

Om du tror dig ha Eips ska du Givetvis be om att bli utredd. Och dina eventuella problem kan du ju också be om hjälp med. Men det är ju lite samma som med drogerna, du måste göra det för din egen skull och för att du själv verkligen vill. I din terapi ska för övrigt inte din flickvän vara en del. Det är din terapi och din hälsa i fokus.

Oavsett hur allt bli ska du försöka fokusera på dig själv nu. Måste behålla jobbet, träna, ha ordning på ekonomin, äta, sova etc. För allt av hälsa och relation blir så mycket svårare om inte praktisk trygghet finns.

Lycka till nu

Psykologen har givetvis helt rätt.
Lät som samma sak som jag sa till en kompis som var tillsammans med en pundare.
Lämna istället för att dras ner i fördärvet själv..

Hon är medberoende och älskar egentligen inte dig. Det bästa för henne kommer att vara när hon lämnar dig. Frågan är varför du inte hjälper henne att lämna dig. Antagligen för att du likt alla andra missbrukare är en egocentrisk patetisk individ. Älskar du henne som du påstår så lämna henne

Om jag inte skulle ta råd ifrån en person, varför ska jag då ta hat eller kritik?
Märker att dessa människor som hatar på ”pundare” inte har mycket egen erfarenhet och bara är allmänt miserabla själv.

Klart jag vill göra allt detta för mig själv, men jag har aldrig haft motivationen eller drivkraften förens nu.

Försöker vara den bästa versionens för mig själv men även för folk i min omgivning, blivit mer uppmärksam om hur jag agerar och tänker, kan hindra vissa tankar som jag inte kunnat förut, gör framsteg varje dag och kommer fortsätta att jobba på det som behövs

Alltså, missbruk. Vad består erat missbruk i egentligen, rent konkret? Jag får ju känslan att det är ganska orelevant i det här av mån anledning?

Du... jag försökte hjälpa dig...

Det är väl blandmissbruk från min sida, hon har och har haft problem med MDMA redan innan vi träffades, jag självmedicinerar gärna och i en större dos än normalt, tagit amfetamin för att ”palla” med saker, tagit benso för att kunna ”sova”
Ja, helt klart ett missbruk
Nu för tillfället tar vi inget