Psykolog som försöker splittra oss

Tänker bara rådfråga lite här, min sambo har börjat gå till en psykolog för att reda ut gamla saker som sitter kvar.
Första psykolog-mötet handlade till 95% om mig, att hon borde lämna ”inte med direkta ord” att jag aldrig kommer ändras, att man behöver träffa botten för att kunna inse och ändra saker.

Jag är en FD och nuvarande missbrukare under perioder, jag har nu lagt in mig själv på Psykiatrin och gjort en egenremiss till Beroendecenter, dels för att jag aldrig kan sluta med droger men jag vill, men också att jag vill utredas (EIPS).
Psykologen har oerhört mycket ”erfarenhet” inom missbruk och det finns ingen annan väg än att lämna, för jag är inte redo att ändras och jag vill inte, hon ser att jag är problemet men problemen fanns långt innan jag kom in i hennes liv.
Hon styrdes hela tiden tillbaka till mig som att jag är det enda problemet, försökte min sambo byta ämne så pekades det direkt tillbaka på mig.
Jag råder henne att byta psykolog, men hon vill ge henne en till chans, jag vill heller inte påverka på något sätt, utan man ska väl själv kunna lita på psykologen man går till?
Varför är det så mycket förutfattade meningar, just mot mig? Oavsett vad min sambo säger så riktas det direkt mot mig.

Är redan oerhört rädd för att bli lämnad, nu detta gjorde inte saken bättre.
Min sambo har vetat om allt detta om mig innan vi blev tillsammans, att jag har problem med missbruk, symptom som leder mot EIPS och mera.
Har föreslagit att gå i parterapi och samtidigt gå själva till psykolog, som man har förtroende mot.

Vad ska jag göra, rädd att hon bara ska trycka in en massa skit och ge henne en annan bild av mig, som idag, verkade vara hela hennes plan.

Ts... bara för att nån jobbar som psykolog eller terapeut är det inte synonymt med att den personen själv är felfri eller inte har nåt bakomliggande drivkraft. Det låter väldigt oproffsigt om det går till som du skriver. Och det låter för mig fel att tjejen går hem och berättar det för dig, det måste hon ju förstå att det gör dig illa...

Jag har själv haft väldigt trista erfarenheter av sjukvården. Men det var istället tvärtom. Alla tycker att jag skulle stanna hos min våldsamma ex såväl som våldsamma familj. Jag blev stämplad med diagnoser och massa trista ting. Så misstag och fel behandling kan absolut ske.

Grejen är dock att du inte får gjort något åt detta. Du kan inte styra vare sig din flicka eller psykologen. De är båda egna vuxna personer. Din flickvän avgör själv vad hon tar med sig från terapi och hur hon använder det. Det är bortom din kontroll. Du kan och ska förståss säga att du blir ledsen men mer får du ej gjort.

Försök att inte bry dig så mycket om detta. Fokusera på din egen drogfrihet och din egen hälsa. Du har ju redan ett stort jobb med det.

Frågan du borde ställa dig är inte om psykologen försöker splittra er utan varför psykologen gör det.

Det speglar ganska väl vad din partner säger i samtalen hon har med sin psykolog. Du borde fundera lite över hur du framställs i de samtalen och om du är villig att kämpa för en relation där din partner med stor sannolikhet målar upp en bild av dig som inte framstår som särskilt positiv.

Din partner är för övrigt kanske den som borde utredas för EIPS som använder sina samtal med sin psykolog som ett sätt att trycka ner dig. Det är inte psykologen som försöker splittra er. Det är din partner som utnyttjar det psykologen säger för att göra dig illa.

Vill du leva i en relation som ser ut så?

Du verkar ha förhållandevis god självinsikt avseende ditt bruk av droger men du saknar den helt när det kommer till din relation.

Att leva med någon som har EIPS som inte gått i behandling för att kunna reglera sina känslor kan vara ett helvete. Tänk dig då två som är lika självdestruktiva i en relation?

Jag skriver inte det för att vara elak. EIPS är behandlingsbart och det går att lära sig att hantera sina känslor och det som är någorlunda positivt är att det i många fall faktiskt blir bättre med åldern. MEN mår man skit, tar droger och har svårt för att reglera sina känslor eller en rädsla för att bli lämnad så ska man hålla sig undan från relationer tills man är stark nog att kunna hantera det.

Jag talar av egen erfarenhet som en person som för många år sedan fick diagnosen. Har levt ett väldigt destruktivt liv med missbruk av både substanser och relationer. Sedan några år tillbaka uppfyller jag inte längre kriterierna för EIPS och jag lever ett ordnat liv, bra jobb, familj och vänner. Men jag kommer alltid att få leva med att jag på vägen har gjort väldigt många människor illa genom mitt beteende.

Nyss skrev TS att även sambon missbrukar, så då undrar jag ens vad tråden handlar om. Man kan liksom inte rädda en sjunkande båt om den har två stora hål och man bara försöker täta ett av dem.

Sen en sak till

Din överskrift säger ju allt

Psykologen försöker splittra oss

Du
Det har redan ditt jävla missbruk gjort

Någon som äntligen verkar förstå lite hur livet fungerar utanför datorn, eftersom det var hennes första gång med psykologen så frågade jag hur det hade gått, hon sa bra och förklarade sen att det mest pratats om mig.
Jag är bara tacksam att hon kan prata med mig, ser inte hur det är konstigt att ha en öppen dialog

Jag ser det inte på så sätt att hon vill trycka ner mig
Jag har mycket att jobba på själv och är medveten om mycket, men också mycket jag säkert inte är medveten om.
Jag känner att gå denna utredning kan ge mig verktyg att jobba med.
Jag kan med högsta sannolikhet säga att hon inte har EIPS, det är hos mig
Ser vad du menar med att hålla mig undan, men jag kan inte lämna en människa som jag älskar och som tror på mig

Fast nu kommer du med egna erfarenheter du tillskriver ts utan att ha någon insyn alls. Tjejen håller på med droger själv, kan lika gärna vara hon som skapar knas.